Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Valets oönskade vinnare

Dags att tänka på det högerextrema hotet i Sverige redan nu.

Vem vinner nästa val i Sverige, Sahlin eller Reinfeldt?

Om du tillhör de olyckliga själar som redan börjat fundera på 2010 så kommer här ett obehagligt svar: ingendera. För att förstå varför bör du titta på den där lilla sista kolumnen i opinionsmätningarna, den som visar att Sverigedemokraterna har kring 3 procent i opinionen. Den siffran innehåller allt och inget. Sanningen är att mätarna inte vet hur stora högerextremisterna är, eftersom få erkänner att de vill rösta brunt när Synnovate ringer. Det vi vet är att Sverigedemokraterna har växt.

Normalt sett borde inte Sverigedemokraterna komma i närheten av fyraprocentsspärren. Trots den globala lågkonjunkturen så minskar arbetslösheten och bidragsberoendet i Sverige – dålig grogrund för extremister.

Sverigedemokraterna är också märkligt begränsade geografiskt. I Skåne har man skrämmande 8 procent i mätningarna, men norr om Dalälven saknar man nästan helt väljare och organisation. Framför allt saknar Sd den machiavelliska karismatiska ledare, som brukar vara ett måste för att högerextremister ska slå igenom.

Men tyvärr finns det tre saker som gör att Sverigedemokraterna kan bli ett verkligt hot denna gång. Inget har med flyktingar att göra.

Det första är att vi just denna gång råkar ha en »generalrepetition« för riksdagsvalet i form av EU-valet, bara ett år före riksdagsvalet.

EU-val har historiskt varit en ganska sorglig historia. Skepsis och svaga politiker har lett till lågt valdeltagande och segrar för populister. Sedan Junilistan kollapsat och miljöpartiet insett att Sverige kanske trots allt behöver EU för att rädda världen undan klimathotet finns bara Lars Ohly kvar på nejbarrikaden. Sd är lägligt nog inte bara mot abort, globaliseringar och utlänningar, de är extremt mycket emot EU också. I värsta fall kommer chocken över att ha fört en sverigedemokrat i Bryssels finrum att ge partiet medieutrymme nog att ta steget in i riksdagen också.

Det andra problemet är att Sverige aldrig haft mindre spännvidd mellan de två stora partierna. Från Le Pens chockframgång i Frankrike 2002 till Haiders segertåg i Österrike vet vi att det är när de båda stora partierna framstått som hopplöst lika som extremister förmått att mobilisera missnöje. Med Reinfeldt och Sahlin som mittenorienterade förvaltare hänger det på de andra partierna för att skapa en debatt het nog att hålla Sverigedemokraterna borta.

Det tredje problemet är att mitt i det ekonomiska miraklet i Sverige finns fortfarande stora öar av arbetslöshet och sociala problem. Det är på bruksorter som upplevt en lång klassresa nedåt som högerextremism traditionellt gror, med eller utan flyktingar. Typexemplet är Landskrona som lyckats pricka in nästan alla de svenska nedläggningsbranscherna, från varv till regementen. Gissningsvis är Mona Sahlins lovvärda tal på gayparaden i Stockholm inte så effektiva mot väljare där. Sverigdemokraterna har lägligt nog redan kompletterat utlänningsfientlighet med nostalgisk retorik om folkhemmet för den dag socialdemokraternas höga väljarstöd skulle vika.

Hur möter man utmaningen om man är demokrat och humanist?

Det entydiga erfarenheten från Frankrike till Danmark är inte att ta en direkt debatt. Hur gärna man än önskar att rationella argument skulle bita så är det inte det som driver väljare till sverigedemokraterna, ej heller från dem.

Inte heller hjälper, som vissa partistrateger just nu tycks överväga, att närma sig sverigdemokraternas väljare med flyktingskeptiska förslag. När de tongivande politikerna talar om invandring som ett problem, så kommer de som koncentrerat sig på den åsikten alltid att tjäna mest på det. Så var det när Dansk folkeparti tog kontroll över den danska debatten.

Den enda historiskt framgångsrika vägen är att våga erbjuda tydliga politiska alternativ.

Men politiker måste också kunna visa att invandring i normalfallet är både framgångsrikt och lönsamt när nyanlända gått rakt i arbete. Så fungerar det i Kanada, USA och … Gnosjöområdet i vårt eget land. Orter som Vaggeryd och Värnamo med mycket hög andel utlandsfödda, har lägre arbetslöshet bland invandrade än bland infödda svenskar.

Fokus måste ligga på att kopiera dessa orters framgångar, inte på att hitta fel hos invandrarna som måste korrigeras med hårda krav. Genom att tro på att invandring är bra – inte genom att närma sig Sverigedemokraternas logik.

***

För övrigt skulle det inte vara någon sjuksköterskestrejk i Sverige om alla vårdgivare vore såsom de privata och kooperativa alternativen inom vården. Då skulle konkurrensen om sjuksystrar fört lönerna dit de är i privat sektor i Sverige, högre än vad de strejkande krävt.

Läs mer: Om sverigedemokraterna, alla Martin Ådahls texter.  

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera