Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Bäst för vem?

Var man vill bo beror på vad man söker. Och många har inte ens möjlighet att välja.

Danderyds kommun vann Fokus rankning över bästa kommuner – grattis! Här var inte bara förmögenheterna störst och taxeringsvärdena högst. Även nyföretagandet var livligt, arbetslösheten låg, valdeltagandet skyhögt och jämställdhetsfaktorn inte att klaga på.

Så vem skulle inte vilja bo i Djursholm?

Lustigt nog har jag en bekant som för inte så länge sedan nobbade en lägenhet, just i Djursholm.

Eftersom hon är flykting ska hon egentligen inte alls välja och vraka, utan niga och tacka därtill. I Storstockholm är det inte så lätt för flyktingar att få bostad, om någon trodde det. Det finns ingen kö med generösa hyresvärdar och lockande prospekt, vare sig på Södermalm eller i Tensta. Så när hon först hörde att hon kunde få en tvåa i Djursholm höll hon på att svimma av lycka.

När hon klev över tröskeln höll hon på att svimma en gång till, men av andra orsaker. Det var en – kvart. Mörk och nedsliten, bortom det föreställningsbaras gräns. Allt var trasigt, tapeterna hängde i flagor, det fanns inga dörrar – det gick inte att stänga om sig någonstans, ens på toaletten.

Kommunens representant gjorde klart att kommunen inte ansåg sig ha några skyldigheter gentemot hyresgästen – reparera fick hon göra själv, om hon ansåg det nödvändigt. På frågan om varför lägenheten såg ut som den gjorde tittade representanten ut genom fönstret och antydde att min bekant gjorde bäst i att bestämma sig kvickt.

Hon bestämde sig kvickt. Hon tackade nej. Då var det representanten som höll på att svimma. Flyktingar brukar inte tacka nej.

Så – mirakulöst nog finns det nu en risig kvart ledig i Djursholm, för mindre kräsna flyktingar.

Det är förstås inte snällt att berätta den här historien just på Danderyds stora dag, men kanske har den något att lära oss. Inte för att Danderyd skulle vara nonchalantare eller mer illasinnat än andra kommuner. Dessvärre tror jag inte alls att Danderyd har en extra snäv attityd mot de få flyktingar som kommunen trots allt tar emot. Jag tror att slitna flyktingkvartar tyvärr förekommer lite varstans i landet.

Historien berättar att vad som gör en ort bra att leva i är något högst subjektivt. Något personligt. Olika variabler och kolumner är olika intressanta beroende på vem som läser dem.

Tag en av jumbokommunerna, till exempel, stackars Ljusnarsberg i Bergslagen. Här är arbetslösheten hög, ohälsotalen höga, valdeltagandet lågt.

Personaltätheten på dagis kunde vara högre, och försörjningskvoten lägre. I fjol hade Ljusnarsberg flest skilsmässor också, men i år har den noteringen övertagits av Sundbyberg. De drygt 5 000 invånarna i bergslagsorten kan i stället glädjas åt att Ljusnarsbergs kyrka utsågs till Sveriges vackraste, år 2005! Och naturvärdena kan skäras med kniv. Den som vill vandra, fiska, jaga och plocka bär kan inte tänka sig ett bättre ställe att bo på än Ljusnarsberg, eller?

Lilla Norsjö i Västerbottens inland, marknadsför sig som »en attraktiv och företagsam kommun. där kropp och själ hinner med!« Norsjö stiger som en komet över attraktiva kommuner, och har nu plats nummer nio på listan. Samma jakt och fiske, samma avfolkningsbekymmer, men där upphör likheterna. Norsjös kommunala hemsida andas självförtroende och framtidshopp. Stöddigt annonserar Norsjö ut en halvtid som musiklärare. Det är representativt för Norsjös standardbegrepp och satsning. När det gäller lärartäthet och skolutgifter ligger lilla Norsjö på tredje plats i landet!

De flesta bo-bra-kommuner ligger annars i Stockholm och välmående delar av Skåne. Lund toppade i fjol, men har i år petats ner av Danderyd. Själv Uppsalabo (41) kan jag inte låta bli att fundera på vad som gör Lund så bra. Samma universitet här som där, samma närhet till storstad. Men Uppsalas dagisköer, kollektivtrafik och kommersiella kultur måste rodna i en jämförelse med Lund – även om körlivet, specialistvården och kyrkomusiken vid Fyris smäller högt.

Listans störtloppsmästare är annars Åre kommun som sladdat in på en femteplats. Naturligtvis framstår Åre som en ekonomisk frizon, i jämförelse med jämtska Järpen, Hotagen och Gäddede. Bostäder och tomtmark börjar kosta skjortan, och investerarna är nog oftare stockholmare än surjämtar. Men jobben finns i Åre. Liksom krogarna, turisterna och nyföretagandet. Och Åreskutan.

***

För övrigt har Strömsund landets mest progressiva pappor. Här tar farsorna ut sin föräldraledighet. Om det sker till älgjakten vet vi inte. Sämst är papporna i Överkalix. Så ser kulturskillnaderna ut norr om Dalälven.

Läs reportaget om rankningen Här är det bäst att bo 2008.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera