Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

Camilla Lindberg, FRA-motståndare

Uppfångat i mejlskörden hittills: fyra frierier. [[Camilla_Lindberg|Camilla Lindberg]] skrattar genom Gamla stans turistgränder.

– Uppenbarligen anses en person som röstat nej till FRA-lagen vara giftasämne.

Fyratusen mejl är det ungefär, hon har suttit och svarat hela sommaren. Hon är gymnasieläraren som blev FRA-kritikernas hjälte när hon som enda borgerliga ledamot sa nej till signalspaningen. Men hon har hunnit spela skurk också.

Det är fyra år sedan nu som hon gick med i folkpartiet. Hon hade jobbat i Borlänge ett tag då och kände att hon hade tid över. Hon valde mellan folkpartiet och moderaterna, ringde folkpartiets ombudsman, som sa:

– Välkommen! Men du, gå inte ner till partilokalen, det sitter bara fjorton gubbar där.

Camilla Lindberg gick dit. Mycket riktigt, fjorton gubbar.

– Men vilka gubbar det var! Riktiga liberaler, hur sköna och coola som helst.

Det gick så fort sedan. Camilla Lindberg värvade en hel bunt nya medlemmar och det blev dags för Dalarnas provval till riksdagslistan. I november 2005 skulle listan klubbas på Grand Hotel i Falun. Det blev sluten omröstning, rösträkning.

Efteråt hävdar Camilla Lindberg att hon inte bedrev någon kampanj. Oavsett vilket, något hände på Grand. När hon efter en cigg kom in i lokalen igen stod veteranen Berit, som räknat rösterna, och skakade på huvudet. Likblek.

Camilla Lindberg hade slagit ut partiets sittande riksdagsledamot.

– Jag fattade nog inte vad det innebar, jag tog det mest som en utmärkelse.

Efter några veckor kom de skumma mejlen. Ombudsmannen och några andra höjdare i länet fick dem.

– Det stod att jag inte var lämplig. Man hade hittat att jag hade betalningsanmärkningar. Vad var jag för människa egentligen? De försökte misstänkliggöra mig.

Lokaltidningarna började fråga och Camilla Lindberg bestämde sig för att svara. Ja, hon hade haft betalningsanmärkningar under en period av depression. Det var CSN-skulder och en del annat. Och ja, hon hade betalat dem.

Historien dog, men fick nytt liv när hon kom in i riksdagen. Hon toppade listan över ledamöter med betalningsanmärkningar.

– Jag kommer alltid få leva med det, och det är okej. Men när jag insåg att de största fienderna finns i mitt eget parti var det obehagligt. Jag har ju sett mejlen, jag vet att de kom inifrån partiet.

I slutet av 1970-talet fanns ett dagis på Neptunistigen i Hässelby villastad. Ett av barnen där hette Camilla Lindberg, ett annat [[Johan_Norberg|Johan Norberg]]. I gymnasiet blev de vänner, båda gillade politik, och Johan hade fått lite kontakt med Christian Gergils, en kille som hade startat något som hette Frihetsfronten.

– Jag kom in i den världen via Johan. Det var precis vad jag behövde då. Det var lagom mycket tonårsuppror, små välkammade Lidingöpojkar som gjorde revolt, borgerligt och anarkistiskt. Vi hade seminarier och skrev manifest för människans frihet.

Efter gymnasiet åkte hon till USA för att plugga. Den nyliberala Frihetsfronten blev en del av det förflutna. Hon skulle aldrig återvända till Sverige, tänkte hon.

Hon läste spanska och psykologi. Hon säger att hon tänkt mycket på det nu, gruppdynamiken, psykologin och politiken.

När FRA-frågan kom på riksdagens bord första gången, 2007, kvittade hon ut sig från voteringen.

– Att alla andra förstod det som var så bra, men att jag inte satt mig in i frågan tillräckligt.

Inför omröstningen i juni i år hade hon läst på. Då var det också många folkpartister som hade betänkligheter, men bara Camilla Lindberg gick hela vägen.

– Partiet och sekter har en vi-grej som gör att folk håller ihop. När jag började i politiken tyckte jag om den. Men det som hände med betalningsanmärkningarna fick mig att fundera. Vilka mer var med på smutskastningen? Jag blev misstänksam, och är det fortfarande.

Hon kommer utifrån, vilket betyder en sak:

– Jag känner ingen. I politiken har många hängt ihop sedan första hånglet i ungdomsförbundet.

Men också:

– Jag har inte så mycket att förlora, inga fina poster att vara rädd om. Det värsta som kan hända är att jag får åka tillbaka Dalarna och bli lärare. Det vore inte så hemskt.

Nu har hon fått flera tusen uppskattande mejl och fyra skrattretande frierier. Men exakt vilka spår processen har satt är svårt att säga över en lunch på Stadsmissionen.

Förut krävde hon en parlamentarisk utredning, men nu när Mona Sahlin också vill ha det, har hon börjat tveka. En lång tankepaus är det viktiga, menar Camilla Lindberg.

I praktiken betyder det samma sak. Men man kan anta att det retar regeringen lite mindre att inte använda exakt samma ord som socialdemokraterna.

Camilla Lindberg suckar mest när partipiskan kommer på tal. Ja, det skreks och gapades. Ja, det förekom hot.

– Men svårast är det nog för dem som varken piskar eller blir piskade. De snälla ja-sägarna i mitten blir indragna på ett ganska obehagligt sätt. De måste också bestämma sig: Ska de hälsa på oss i korridoren? Ska de sätta sig och fika med FRA-kritikerna?

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera