Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Slutet är nära!

Nej, det är det inte. Varken på finanskrisen eller på kapitalismen.

Slutet för Wall Street, enligt Dagens Nyheters ekonomibilaga. Den värsta krisen sedan börskraschen 1929, enligt självaste Alan Greenspan. ABF bjuder in till seminariet »Är Reagans och Thatchers nyliberala epok slut nu?«. Kommentatorer har dessutom noterat att det i dollar och cent säkert korrekta påståendet att George W Bush på några veckor nationaliserat mer än bolsjevikerna någonsin gjorde. Och Leif Pagrotsky vill skjuta upp privatiseringen av Nordea, eftersom staten nu är en tryggare ägare än näringslivet.

Så är slutet för den globala kapitalismens era nära?

Det första svaret på den frågan är att 2008 inte är 1929 – detta är faktiskt inte en unik kris.

Det är en av de värsta i modern tid men den liknar Latinamerikakriserna 1982, Asienkrisen 1997–98 och dotcom-kraschen 2001. Däremot liknar den inte 1929.

I botten har priserna på amerikanska bostäder sprungit iväg snabbare än amerikanska inkomster. Det har varit möjligt genom att amerikanska banker accepterat att låna ut till större risk. Den här typen av bubblor uppstår med jämna mellanrum, eftersom det helt enkelt är svårt att värdera hur mycket en tillgång, som en aktie eller till och med ett hus, kan ge framöver.

1929 var annorlunda, inte för att förlusterna var större. Skillnaden ligger i myndigheternas svar.

Kraschen 1929 beskrivs ofta som ett sammanbrott för det kapitalistiska systemet. I själva verket var det ett sammanbrott för statens agerande, framför allt den amerikanska centralbanken.

När finansmarknaderna kraschar skapas ett baksug i ekonomin. Mängden pengar minskar och det som följer är att fallande priser hotar, och när väl deflationen tagit fart är det svårt att bryta nedåtspiralen. Centralbanken, som har monopol att ge ut pengar, har ansvaret att stoppa nedgången. Mer pengar måste ut snabbt. Det som hände 1929 och åren därefter var att den amerikanska centralbanken stod passiv. Det visade Milton Friedman, annars känd för sin kamp mot inflation, i en känd studie 1963. Något liknande hände också i Japan i början av 1990-talet, där centralbanken i stället försökte sopa många av problemen under mattan.

Det andra som hände på 1930-talet var att länderna tävlade om att stänga sina gränser för att »skydda« sina krisdrabbade industrier, med ett ras i världshandeln som följd.

Inget av dessa misstag har begåtts 2008, och inte heller vid någon annan av de andra finanskriserna, utom just i Japan.

Finansminister Hank Paulson och centralbankschefen Ben Bernanke kan sin historia och har öst in pengar i systemet. Trots att det är full amerikansk valkampanj talas det inte heller om att höja skyddstullarna, varken i USA eller i Europa. Tvärtom har krisen höjt rösterna för frihandel.

Inte heller är det så att kollapsen på Wall Street är en kris för kapitalismen som idé. Marknadsekonomi bygger inte på ett regellöst system. Den bygger på tydlig äganderätt, lagstadgade spelregler på marknaderna och, mest relevant för dagens kris, bra information.

Grunden till krisen i USA är att banker och finansinstitut så kreativt buntat ihop olika skulder att man inte kunnat bedöma innehållet i de skuldpapper som handlats. Man har trott att de varit en blandning av trygga och mindre trygga lån. I själva verket har risken varit högre än vad som varit synlig. Och när man upptäckt det har man blivit osäker och slutat handla, och då sitter många banker med tillgångar som blivit nästan värdelösa för att de inte går att sälja. Grunderna för marknaden har satts ur spel, eftersom det saknats information.

Man kan till och med hävda att det är brist på kapitalism som bidragit till krisen, eftersom en del av de pengar som bankerna i USA haft för att ta sina risker kommer från länder som Kina, som har så dåligt fungerande banksystem att pengarna går utomlands, trots att kinesisk ekonomi växer rekordsnabbt.

Att sedan kapitalismen aldrig varit perfekt och spelreglerna ständigt måste förbättras är en del av systemet. Men skillnaden mellan planekonomi och marknad är just denna, att den ena aldrig garanterat fungerar väl, men att den andra alltid garanterat inte gör det.

Man kan till och med hävda att det är brist på riktig kapitalism som spätt på problemen.

***

För övrigt är frågan varför svensk polis inte har möjlighet att filtrera och analysera ungdomars (helt offentliga) videor på You Tube och nätet för att om möjligt undvika ett svenskt Jokela/Kauhajoki, när FRA har resurser att filtrera all nättrafik för att stoppa terroristhot mot Sverige.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera