Kultur

Oansvarig, bortskämd, fri

Françoise Sagan levde högt och dog ensam. Sylvie Testud gestaltar sorgen i ett par sluttande axlar.

Hon var nervös, vilket kanske inte var så konstigt. Att spela Françoise Sagan, en älskad fransk författarlegend, är vad många skulle kalla en hopplös uppgift. För hur gestalta någon som alla gör anspråk på?

Redan innan filminspelningarna av »Bonjour Sagan« dragit i gång fick Sylvie Testud telefonsamtal från personer som sa sig ha känt författaren som 1954 vann stjärnstatus med sin roman »Ett moln på min himmel«, och därefter levde ett självförbrännande jetsetliv.

– Hon lämnade små minnen efter sig över hela Paris. För någon var hon blyg, för en annan var hon en riktig förförerska, säger Sylvie Testud.

Efter att ha lämnat biosalongen känns det som om man just tillbringat två timmar i Françoise Sagans sällskap. Men för Sylvie Testud var förvandlingen långt ifrån självklar, trots att hon tidigare fått många kommentarer om hur lik hon är författaren, något hon inte tog som en komplimang. I filmen får Sagans förste make Guy Schoeller höra från en beundrare hur intelligent hans hustru är och svarar: »Ja, du tror väl inte det var för hennes utseende jag gifte mig med henne.«

När regissören Diane Kurys erbjöd henne rollen tvekade hon. Framför sig såg hon en lite sliten, nervös och modfälld 60-årig kvinna. Men Sylvie Testud upptäckte snart nya sidor hos författaren, en lätthet och en humor. Hon insåg att det var i fysiken och rösten hon kunde hitta den rätta tolkningen.

– När Françoise Sagan var 18 år studerade hon vid universitetet och levde i enlighet med sin borgerliga uppfostran. Vid 30 började hennes axlar att slutta, hennes hår blev kortare och hon började skuldsätta sig.

Nyckeln, menar hon, till att förstå Sagan är att förstå hennes ensamhet. På en och samma gång omsvärmad och alldeles isolerad.

»Bonjour Sagan« ger ingen idealiserad bild av författaren. Alla hennes fel och brister erkänns. Som lathet, oansvarighet och likgiltigheten inför den egna sonen, Denis Westhoff. Sylvie Testud träffade honom i inledningsarbetet med filmen och intog genast rollen som hans mor. Och sonen svarade, om än oavsiktligt, med att bli illa berörd.

– Det var ett bevis på att jag äntligen lyckats fånga Françoise Sagan. Jag kunde inte sluta, trots att jag märkte att det verkligen plågade honom.

»Bonjour Sagan« har svensk premiär 17 oktober.
Översättning och bearbetning: Anna Ritter

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera