Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur

Hur bra är bion?

Trots höga besökssiffror talas det om salongens död. Mårten Blomkvist listar för- och nackdelar.

»Bion kommer inte att överleva«, sa Ken Russell, den brittiska filmens enfant terrible, regissör till bland annat rockoperan »Tommy« som kom 1975.

För mig och några andra journalister berättade Russell att han såg fram emot att snart sitta hemma framför en jätteskärm: Bättre än bio! Det var för 20 år sedan. Bion och boken, två sega stamgäster på visionärernas death row.

Biosalongen har i själva verket bara fortsatt att utvecklas. Men lättskrämd som jag är blir jag ängslig varje gång någon ny Russell talar om för mig att bion redan är död, med ett tonfall som antyder att bara nekrofiler kravlar omkring i de där katakomberna. Jag gillar biografer.

Om de försvann skulle jag sakna bland annat:

• Stunden av koncentration. Dörren stängs, ljuset släcks, en stor bild tar över. Ingen dammtuss syns i ögonvrån och får dig att känna att du borde ägna dig åt något nyttigare än »Tropic Thunder«.

• Bilden. Minsta bioduk är ungefär 3,3 gånger 1,4 m. Försök rymma den i ett vardagsrum.

• Ljudet. Ljud i biokvalitet hemma? Jodå. Om du satsar omkring 60 000 kronor – ombyggnad av rummet tillkommer.

• Att visningen sköts av någon annan. Glöm allt praktiskt. Inga dvd-skivor att leta fram och ladda. Ingen tidningshög att röja ur soffan. Bara sitt.

• Skyltarna. I foajéernas stora affischskåp får bakgrundsbelysningen bilderna att glöda och en själv att känna sig omvärvd av verklighetsflykt.

Ibland hamnar jag i diskussion med biohatare, de som älskar sin dator och sin hemmabioanläggning och tycker att bio bara är jobbigt. Visst. Försvann biograferna är det som man inte skulle sakna:

• Köerna. Det går snabbare för folk att köpa bostadsrätt än att bestämma sig för var de ska sitta under »Kung fu panda«. Och den som hittade på att godis och biljetter skulle säljas i samma kassor fulländade stockningen.

• Pratande bänkgrannar. Vad är de världsberömda tigande nordborna när man behöver dem? Munväder stör oftare än mobiltelefoner.

• Att visningen sköts av någon annan. Om ni tycker att det kan vara svårt att hitta fjärrkontrollen, försök hitta en vaktmästare när en visning går fel.

• Utgång bak. Då filmen slutat dirigeras man på en del multibiografer mot baktrappan. Räknas det som stöld om man tar ett uns av stämningen med ut efteråt?

• Soffpotatisarnas gnäll på biograferna. »De har popcorn och en gång ringde en mobiltelefon, fy!«

Ja, det är hemskt med dofter och ljud, men du skulle kanske försöka komma ut lite mer? 

Mårten Blomkvist är filmkritiker.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera