Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Mullornas kamp

Intern maktkamp. När hotet från USA dämpats flyter gamla politiska konflikter upp till ytan.

Dagar har blivit till veckor och nu försöker omvärlden förstå vad det egentligen är som händer i Iran. En aldrig sinande ström av hemmavideor, twittrande och bloggande har förmedlat en brutal verklighet som den iranska regimen gjort sitt bästa för att dölja.

President Mahmoud Ahmadinejad försöker med frasmakeri återkalla de första åren av den iranska revolutionen, en tid när samhället var splittrat i två läger: de privilegierade och de utan vare sig pengar eller inflytande. Men det är en bild av ett Iran som inte längre stämmer med verkligheten, vilket har blivit allt tydligare i efterspelet av presidentvalet. För även om de fattiga i Iran fortfarande är många och utgör Ahmadinejads största väljarbas så är läget i dag ett annat. Den senaste utvecklingen har visat att den religiösa ledningen är starkt splittrad.

För ett par år sedan var det korrekt att beskriva Iran som en nation splittrad mellan stad och landsbygd, mellan fattiga och rika. Men den situation vi ser i dag har mycket lite att göra med dessa gamla skiljelinjer, enligt Trita Parsi, en av världens ledande Iranexperter och grundare av tankesmedjan National Iranian American Council i Washington.

– Nu är det en falang av den iranska regimen mot en annan del av regimen, som dessutom har stöd av en stor del av folket. Därför går det inte att jämföra dagens situation med revolutionen 1979, säger Trita Parsi.

Fler och fler inom denna maktelit är nu starkt kritiska till Mahmoud Ahmadinejads utspel och reformer, och vill inte lämna över en tum ytterligare inflytande till presidentämbetet. Den regimkritiska ayatollan Hossein Ali Montazeri har efterlyst tre nationella sorgedagar för dem som dödats i gatuprotesterna. Montazeri, som sitter i husarrest, har via sin hemsida varnat för att den brutala hanteringen av oppositionella strider mot islam och riskerar att underminera religionens ställning i Iran.

Även Irans mäktigaste man, den högste andlige ledaren ayatolla Ali Khamenei, är under hård press från alla håll. Hans legitimitet ifrågasätts alltmer öppet och många anser att han saknar den aura som omgav ayatolla Khomeini. Och Khamenei har det mäktiga expertrådets ögon på sig. De har i teorin makt att avsätta landets högsta religiösa ledare och styrs dessutom av Khameneis svurna fiende Ali Akbar Hashemi Rafsanjani. Samme man som gett sitt öppna stöd och ekonomiska bistånd till utmanarkandidaten Mir-Hussein Mousavi. De invecklade turerna och maktspelet inom Irans högsta ledning har aldrig varit tydligare än nu. Att det som pågår i Iran skulle vara en folklig resning mot en förtryckarregim är därför en felaktig uppfattning, menar Tritan Parsi.

– Det är en grov förenkling som sprids av neokonservativa och nyliberala debattörer. Det handlar i stället om en lång maktkamp mellan Rafsanjani och Khamenei som har kulminerat. Khameneis trovärdighet har skadats enormt och starka röster inom prästerskapet ifrågasätter nu hela strukturen.

Den bakomliggande förklaringen till utvecklingen i Iran stavas Barack Obama. Det menar Trita Parsi. Inte för att den amerikanska presidenten har inspirerat det iranska folket att protestera, utan för att den hotbild som de flesta iranier upplever fanns mot landet under Busheran nu är borta.

– Medan Bush under sin tid vid makten jobbade hårt för att skapa just den interna maktkamp som nu pågår i Iran så har Obama tvärtom legat lågt. När den yttre hotbilden och det uppfattade nationella säkerhetshotet bleknat så har också det kitt som håller samman den iranska regimen börjat vittra sönder, säger Trita Parsi.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera