Sverige dåligt rustat för 3D

Text: Gunnar Rehlin

Bild: Scanpix

I Sverige finns det i dag knappt 15 biosalonger som kan visa 3D-film:

SF Bio har tio salonger – fyra i Stockholm, två i Göteborg, två i Malmö och en vardera i Uppsala och Umeå. Konkurrerande Folkets Hus & Gårdar kan visa 3D i Stockholm, Göteborg och Malmö, och har dessutom en ambulerande utrustning, som går på turné runtom i landet. Och fler salonger är på gång.

– Det ligger i luften. Även de små biografägarna ser på siffrorna. Biograferna i Bromölla och Höllviken skaffar 3D, och den i Lilla Edet kommer att göra det i februari. Även de som äger biograferna i Tumba och Skurup har funderingar, säger Richard Gramfors på Folkets Hus & Gårdar.

Jan Bernhardsson, vd för SF Bio är också övertygad om att 3D denna gång har kommit för att stanna – men att det krävs avsevärda investeringar för att bygga om biograferna.

– Det kostar drygt en miljon aper salong och i det nuvarande finansiella klimatet är det trögt.

Alla i filmbranschen är medvetna om att det finns ett publik efterfrågan på filmer i 3D – att en slasherfilm som »My Bloody Valentine« blev en hit i Sverige berodde på att den där det var möjligt visades i 3D. Eric Broberg, vd för Walt Disney i Sverige, säger:

– 3D står för oproportionerligt fler besökare. Och alla kommande animerade filmer från Pixar och Disney är i 3D. Det är upp till SF att bestämma hur många biografer som kan visa det. Visserligen har den ekonomiska härdsmältan gett svårigheter, men samtidigt är vi den business som har gått upp. I kristider vill folk ha underhållning. 3D står till förfogande nu, och antingen är man med eller också är man inte.

Som så ofta är det alltså pengar det ytterst handlar om. Och självfallet finns det de som vill mana till försiktighet – har 3D verkligen kommit för att stanna, eller gör man miljoninvesteringar i någonting som kommer att vara glömt om några år? Hansi Mandocki, vd för Fox i Sverige, som distribuerar James Camerons »Avatar«, säger:

– Det är en dyr investering, men nu när 3D lämnar gimmickstadiet, och när även live-action görs på det sättet, då är det något som inte försvinner. Och kostnaderna kommer att gå ner.

Jan Bernhardsson säger:

– Det gäller att iaktta en viss grad av försiktighet. Det är lika dyrt att skruva in 3D i Luleå som det är på Sergel i Stockholm, som har ett mycket större publikunderlag. Där ligger risken. Men när kunden kommer och vill ha något, då måste vi följa efter.

Hur ser det ut om ett år? Hur många 3D-dukar har SF Bio då?

– Det beror på. Det handlar också om övergången till digitalisering, och där ligger 3D och pressar på. Men i den nuvarande ekonomiska situationen är det inte läge för fullkomlig digitalisering.

– Samtidigt trycker marknadskrafterna på. Det måste gå snabbare. Hollywood är så pass globalt att det här inte är ett problem bara för Sverige. Vi har det gemensamt med en rad andra länder.