Kultur

Blomstertid på Facebook

Text: Thomas Arnroth

Publicerad 2010-02-10

Det är bister vinterkyla ute, men på min bondgård växer solrosorna som om det vore sommar i odlingszon ett. Var tolfte timme kan de skördas och trots att de bara finns på låtsas känner jag en lätt panik om skörden dröjer allt för många timmar. Väntar jag för länge kan den gå förlorad, men än värre är att nästa sådd blir fördröjd och därmed nästa skörd.

Jag har fastnat i spelet »Farmville« och fler än 73 miljoner andra medlemmar på Facebook är i samma sits.

Facebook håller snabbt på att bli en kraft i spelvärlden. Det finns ytterligare sju spel på sajten som har över 18 miljoner spelare. Jämför det med pc-spelet »World of Warcraft« som brukar räknas som det största onlinespelet i världen. Det har elva miljoner spelare.

Spelen på Facebook går under genrenamnet sociala spel; de är enkla och spelas ofta tillsammans med andra. Spelmekaniken i Facebookspelen är väldigt basal, man ska vara i gång på några minuter och belöningarna är många och snabba. »Farmville« är lite som att krama essensen ur alla mer avancerade strategispel: man bygger sin egen lilla värld, tjänar låtsaspengar och stiger i nivå. Det är enkelt men funktionellt – och eftersom utvecklarna hela tiden matar spelet med små nyheter finns ständigt suget att fortsätta.

Den Göteborgsbaserade spelutvecklaren Muskedunder har tidigare främst ägnat sig åt att göra reklamspel på nätet, men släppte i höstas spelet »Icy Tower« på Facebook. Utan någon som helst marknadsföring har spelet nu dragit till sig över 1,1 miljoner spelare.

I vår släpper Muskedunder sitt andra Facebookspel, men redan nu går bolaget med vinst på sitt första spel. Att göra spel till Facebook är nämligen ganska billigt och enkelt. Utvecklingsverktygen är gratis och Facebook tar ingen licensavgift. Alla intäkter från spelen går direkt till utvecklarna. Det finns än så länge inte ens någon kontrollinstans hos Facebook som godkänner spelen, utan det är fritt fram för utvecklare att både göra och publicera sina spel.

– Enkelheten kan ge hela branschen en kreativ knuff. Nu kan några få utvecklare gå samman, snabbt förverkliga sina idéer och nå enorma mängder spelare utan att behöva sitta i knäet på ett stort förlag. Det är lite av en återgång till hur spelbranschen var i sin barndom, då folk satt i sina källare eller garage och hittade på spel. Det är väldigt spännande, säger Magnus Alm, vd på Muskedunder.

En annan som hoppat på Facebooktrenden är Martin Walfisz, en av Sveriges främsta spelprofiler. Han startade företaget Massive Entertainment i Malmö i mitten av 90-talet, ett bolag som senare såldes till speljättarna Activision och Ubisoft. När Walfisz slutade på bolaget våren 2009 hade han 130 anställda och arbetade med spelet »World in Conflict«, som tog ungefär tre år att utveckla.

I dag har han tio utvecklare på sitt nya företag Planeto. Han påbörjade utvecklingen av ett frågesportspel för Facebook förra sommaren och nu ligger en testversion ute på nätet.

– Tekniskt är det inte lika avancerat att göra de här spelen, men du måste fortfarande ha en bra idé att bygga kring. Du måste vara unik och ge spelarna den upplevelse de vill ha, där är det ingen skillnad mot att göra spel till Xbox 360 eller Playstation 3, säger Walfisz.

Över tre miljoner svenskar är med på Facebook. I vissa åldersgrupper, som tjejer i 20-årsåldern, är i princip varenda en med. För Martin Walfisz är det ett dramatiskt byte av målgrupp, från hårdspelande killar mellan 15 och 30 till en publik som består av betydligt fler kvinnor och dessutom folk som sällan spelar tv- eller pc-spel.

– Jag ser det inte som att jag har bytt ner mig. Varför skulle det vara häftigare att göra ett spel för tiotusentals killar som gillar samma sak som jag än att göra ett för flera miljoner människor på Facebook? För mig är det här en större och roligare utmaning, säger han.

I höstas klev det första traditionella spelförlaget in på Facebook i och med att Electronic Arts köpte Playfish, en av de största spelutvecklarna på sajten. Men Facebookspelen börjar även påverka hur vanliga spelutvecklare gör sina spel.

– De har en del smarta funktioner som vi måste lära oss av, säger Fredrik Wester på Paradox.

Paradox utvecklar avancerade strategispel, med namn som »Europa Universalis« och »Hearts of Iron« där spelaren ska försöka nå världsherravälde eller vinna andra världskriget. Vad kan de lära sig av spel som »Farmville«?

– Spelarna upplever att de spelar tillsammans med andra, fast att man i princip aldrig gör det. På något sätt lyckas utvecklarna skapa en känsla av ett socialt spel med samarbete trots att man spelar ensam. Det försöker vi lära oss av och bygga in i våra spel, säger Fredrik Wester.

Visserligen spelas alla Facebookspel online, men de är alltså inte vad man i spelvärlden brukar räkna som online- eller multiplayerspel, som spelas tillsammans med andra. I »Farmville« kan man bjuda in vänner som också leker bonde att bli ens grannar, men det enda man kan göra för varandra är att gödsla odlingarna så att det växer bättre.

– Dessutom kommer vi att skapa något slags kopplingar mellan våra spel och Facebook, det tror jag väldigt många utvecklare kollar på just nu. Eftersom spelande blivit en accepterad livsstil tror jag att många vill visa på Facebook vad de åstadkommit och att man vill visa vilka spel man spelar, säger Fredrik Wester.

Men det finns också risker med att lägga ut spel på Facebook.

– Om vi lyckas göra ett riktigt bra spel så får vi räkna med att någon av de större aktörerna har ett nästan likadant spel uppe inom några månader, det är helt klart en risk, säger Magnus Alm.

– Men en större utmaning är att lära sig hur Facebook fungerar. För att ett spel ska växa måste man behandla det som en tjänst och hela tiden mata spelarna med nya saker och nya funktioner. Det skiljer sig ganska mycket från hur man jobbar med vanliga spel.

Kanske är snabbheten och flexibiliteten en förklaring till att »Farmville« har miljontals spelare. Det dröjde inte många dagar efter jordbävningen i Haiti förrän jag i spelet kunde köpa säd för en speciell sorts vit havre. All vinst gick till nödhjälp och jag fick nya saker att odla på min gård.

Min fina gård.