Utrikes

OS 2014 kan bli nästa mål

Putin talar om att »förinta« terroristerna. Men det handlar om en hel region i uppror.

När den olympiska kommittén valde Sotji som huvudort för vinter-OS 2014 tittade den förmodligen mer på den grandiosa utsikten i de kaukasiska bergen än på den politiska kartan. Och ledamöterna lyssnade mer på Vladimir Putins entusiastiska utläggningar än på rösterna från den brokiga skara folk, som bott på bergens sluttningar i tusentals år. Det kan komma att straffa sig.

För oavsett vem som utfört dåden i Moskva, kopplas den här typen av terrorhandlingar automatiskt till den instabila häxkittel som utgör Rysslands sydgräns i Kaukasus. Tjetjenska rebellgrupper har länge haft som taktik att »sprida kriget till Ryssland«. Men självmordsbombare kan också rekryteras bland andra nyfrälsta islamister i området.

Den islamska väckelsen i Kaukasus tycks ha sitt starkaste fäste i den östligaste delen, republiken Dagestan, som i sig hyser ett dussintal olika folkgrupper. Dagestan är i dag lika våldsdrabbat som grannrepubliken Tjetjenien och laglösheten har tilltagit även i Ingusjien, som i sin tur har ett spänt förhållande till nästa grannland, Nordossetien.

Säkerhetsläget i hela norra Kaukasus är i dag så dåligt att centralmakten i Moskva har tvingats lägga extra fokus på området. Så sent som i januari genomfördes en reform, som bröt ut gränsområdena i ett särskilt, åttonde, federalt distrikt med en egen centralt tillsatt »superguvernör«. Premiärminister Putins uttalanden efter bomberna i Moskvas tunnelbana om att »förinta terroristerna« är en signal till ännu hårdare kontroll av befolkningen i området.

Men hårdare kontroll är en kortsiktig lösning som inte angriper de grundläggande problemen med svag ekonomi, stor arbetslöshet och politiskt utanförskap. Det blir bara svårare att locka privata investerare eller utländska företag att satsa i området. All utveckling är nu beroende av statens vilja att pumpa in pengar, och bidragsberoendet leder ofelbart till omfattande korruption.

När Ryssland lyckades kamma hem vinter-OS 2014 till semesterorten Sotji, fanns säkert förhoppningen att det skulle bli en ekonomisk injektion i hela regionen. Risken för att spelen skulle utnyttjas politiskt såg inte så allvarlig ut just då. Men nu väcks historiska oförrätter till liv, som hotar att väcka nationalistiska strömningar även i de något lugnare delarna av norra Kaukasus, närmare Svartahavskusten.

På 1800-talet bedrev Tsarryssland ett hänsynslöst utrotningskrig i de här trakterna, som då gick under namnet Cirkassien, eller Tjerkessien. Uppemot 300 000 tjerkesser kan ha fallit offer för kampanjen, ännu fler flydde och deras ättlingar finns nu spridda över hela världen. För två veckor sedan höll deras exilorganisationer en konferens i Georgiens huvudstad Tbilisi där de krävde att Ryssland ska erkänna fördrivningen av tjerkesserna som folkmord. År 2014 sammanfaller med 150-årsminnet av massakrerna, som även ägde rum i den blivande OS-staden Sotji. Om Ryssland inte erkänner sin skuld, kräver de tjerkessiska grupperna att OS stoppas.

Att tjerkesser i exil skulle kunna stoppa OS i Sotji är inte så sannolikt. Men medvetenheten om att 2014 års vinter-OS riskerar att bli en säkerhetspolitisk mardröm stör säkert nattsömnen för makthavarna i Moskva.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera