Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

»Jag är inte van vid dålig kritik«

Under några dagar har vintern fått grepp om Skåne och det är en frusen Nina Björk som möter upp för lunch. Hon är iklädd yllejacka, modell militärlotta, och nästan försvinner under sin mörkgröna mössa och ett par enorma virkade sjalar.

Nina Björk är feminist, litteraturvetare, författare och journalist, men helst kallar hon sig författare.

– Jag mår bra när jag skriver. Framför allt för att jag får tid att tänka långsamt. Jag älskar tänkandet som process. Världen känns skyddad när jag håller på med en bok.

Nina Björk tar tid på sig. Hon äter långsamt, rör om i tomatsoppan gång på gång, lyfter skeden men kommer på något viktigt att säga och lägger tillbaka den mot tallrikskanten igen. Ögonen, vaksamma och alerta, söker sig ut genom fönstret när hon behöver fundera på något. Hon beskriver åren som doktorand som underbara, de gav tid att tänka och fundera.

– Jag vill att man ska känna något när man läser mina texter, även om mitt mål aldrig varit att väcka aggression eller upprördhet. Texter ska få läsarnas hjärtan att banka – inte bara få dem att tänka.

Allting började 1996 när Nina Björks debutbok, »Under det rosa täcket«, gavs ut. Hon trodde att hon skrev för »redan övertygade feminister«, men boken väckte enorm uppmärksamhet och fick snabbt kultstatus bland unga kvinnor.

Nina Björk får ofta frågan om när hon »blev« feminist. Själv menar hon att det är ett perspektiv hon använt sedan hon varit liten och att hon inte har någon väckelsehistoria att berätta.

– Vi tapetseras med drömmar från vår omvärld, det gäller också vad du som kvinna ska vilja och längta efter. Feminism i Sverige i dag är en rättvisefråga, eftersom dessa utifrån pålagda drömmar skapar begränsningar och ofrihet i de val som en kvinna har.

Hon påpekar att män fortfarande är föräldralediga mindre, att kvinnor städar mer och att den allmänna kollen på lappar som ska in och gympapåsen som ska med fortfarande ligger på kvinnorna.

– Målet vore ju att vara lika, men nu verkar det mest handla om att kvinnor kommer ikapp män i saker som egentid, karriär och träning. Jämställdheten sker mer där, än med barn och familj där man gör monotona, långsamma saker som att vara nära små odugliga kryp, att torka skit och att trösta. Långt ifrån glamour, pengar och status.

Hon slår fast att grunden borde vara att utgå ifrån människans behov – inte ekonomins.

– Visst är det bra att man skapar nya jobb, men anledningen kan inte bara vara att vi har bestämt att vi ska ha tillväxt. Bara själva uttrycket, att skapa jobb, är helt absurt. Den grundläggande frågan måste ju vara vad vi behöver, inte vad ekonomin behöver.

För ett drygt år sedan lämnade Nina Björk ifrån sig sin tredje och senaste bok, »Fria själar«, som också är hennes doktorsavhandling i litteraturvetenskap. Ämnet, en uppgörelse med liberalismens människosyn, kommer ur hennes upplevelse av att vi lever i en värld där vi låtsas att vi inte är beroende av något eller någon.

– Andra människor har betydelse för vem man är, vi är inte fria i våra val, vad vi drömmer om eller längtar efter. Det finns en gräns för vår frihet, som vi ser tydligt nu när det gäller miljö och natur, men många försöker låtsas att den inte finns.

Nina Björk fick utstå ganska vass kritik för sin avhandling. Recensenter på flera stora tidningar skrev att hon »inte bedriver vetenskap«, att hennes texter »blir illustrationer till den sanning hon redan bestämt sig för« och att hennes uppdrag med boken är »avslutat redan i förordet« i och med att hon redan där beskrivit liberalismen som omänsklig.

– Det hade ju varit bra om jag kunnat låta bli att läsa recensionerna, men sån är inte jag. Jag blev jätteledsen för den dåliga kritiken, det är jag inte alls van vid från tidigare böcker. Dessutom läste en del kritiker fel vad gällde det jag ville göra i min avhandling. Jag utgick från att liberalismen har en individualistisk människosyn, vilket jag tror att liberaler själva skulle hålla med om. Sedan ville jag undersöka hur argumenten för en sådan människosyn såg ut i vissa texter, vad den grundar sig på och vad den bortser från. Och vad gäller det där med att liberalismen är omänsklig så är det ju inte i betydelsen grym, utan att den inte tänkt igenom vad människan är.

Nu går hon vidare. Målet är att så småningom producera ytterligare feministiska tegelstenar. Samtidigt har hon sagt upp sig från Dagens Nyheter, i samband med de stora nedskärningarna, som har blivit en angelägenhet för hela Kultursverige. Nina Björk har svårt att förstå logiken bakom bantningen.

– Jag tycker det är konstigt rent kommersiellt, DN Kultur har ju en väldigt stark roll som det offentliga Sverige förhåller sig till. Här har det funnits plats för en fördjupning som inte finns på samma sätt i bloggar och gratistidningar, och här har olika människor kommit till tals, såväl akademiker och journalister som vanliga pålästa människor.

Är det slut med det nu?

– Jag vet inte hur de tänker satsa de medel som blir kvar men jag har svårt att se att man ska kunna vårda DN Kultur.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera