Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur

En legend går igen

Russell Crowe förklarar varför han ville göra ännu en film om mannen från skogarna.

I mer än 100 år har det gjorts filmer om Robin Hood – den första, »Robin Hood and His Merry Men«, kom redan 1909. 101 år senare är det dags för nästa variant, nu med Russell Crowe som de förtrycktas hjälte och befriare.

Han har ända sedan han var liten pojke älskat legenderna om Robin Hood.

– Tanken på att det nånstans finns någon som står upp för andra, någon som opponerar sig i ett förtryckt samhälle – det är något som alltid har tilltalat mig.

Russell Crowe har i åratal jobbat för att få göra en film om den mytomspunne ­Robin Hood. Det har tagit lång tid, manuset har skrivits om gång på gång (i en tidig version skulle han spela både Robin Hood och sheriffen i Nottingham), skådespelare har bytts ut (Cate Blanchett ersatte Sienna Miller i den kvinnliga huvudrollen) och det gällde inte minst att få ihop pengar.

Ryktet säger att ett av Russell Crowes krav för att ta över huvudrollen i thrillern »State of Play« sedan Brad Pitt hoppat av, var just att filmbolaget sade ja till att göra »Robin Hood«.

Och nu är filmen här, regisserad av Ridley Scott som under de senaste tio åren haft Russell Crowe i ledande roller i en rad filmer, bland annat »Body of Lies« (2008) och »American Gangster« (2007). Sitt mest framgångsrika samarbete hade de i »Gladiator« (2000).

– Ridley och jag har lärt känna varandra väl. Vi har blivit vänner. Vi litar på och respekterar varandra, vi vet vad den andre vill ha ut av en film. Film är ett komplicerat medium, och när man hittar någon som man uppskattar, då gäller det att hänga på.

Liksom »Gladiator« är denna nya »Robin Hood« mustig och våldsam, med stora och larmande stridsscener. Russell Crowe är en karismatisk Robin Hood och Cate Blanchett är en Lady Marian som också hon kan spänna en båge. Men filmen är mindre brutal än »Gladiator«. Möjligtvis är det resultatet en anpassning till berättelsens historia som matinéfilm.

Robin Hood är en av filmhistoriens mest porträtterade karaktärer. Det gjordes bland annat nio stumfilmer om honom. Den mest kända är Allan Dwans »Robin Hood« från 1922, med Douglas Fairbanks som vig hjälte. Den mest udda är den japanska kortfilmen »Robin Hood no yume«, som kom 1924.

– Jag minns att jag såg tv-serien med Richard Greene och tyckte om den då. Men nu inser man att det egentligen var samma historia som berättades om och om igen, i varje avsnitt. Och även om jag tycker om filmerna med Errol Flynn och den gamla svartvita med Douglas Fairbanks, så har det alltid känts som om de som gjorde filmerna arbetade efter samma mall. »Vi måste ha med det, och det, och det.« Det hade de inte behövt göra. Det är en komplex berättelse, och man kan ta det grundläggande budskapet i den och göra någonting annorlunda av det, säger Russell Crowe.

Det tycker han att han och Ridley Scott har gjort.

– Från den allra första scenen så är det uppenbart att det här inte är Robin Hood som han blivit skildrad tidigare.

Filmen börjar när kung Rickard Lejonhjärta blir dödligt sårad under en belägring i Frankrike. Sir Robert Loxley ska föra den fallna kungakronan till England för att Rickards bror John ska bli kung. Loxley hamnar i ett bakhåll, men attentatsmännen fälls av bågskytten Robin Longstride och hans män. Den döende Loxley får Longstride att lova att både föra kungakronan till London, och rida till Nottingham för att överlämna Loxleys svärd till dennes far.

Väl i Nottingham blir Longstride av Loxleys gamle far (Max von Sydow) övertalad att under en tid spela rollen som dennes son – och så drar intrigerna i gång, med konspirerande adelsmän, en makthungrig kung och invaderande fransmän. En legend föds. Så frågan är – hur mycket sanning finns det i berättelserna om Robin Hood?

– Det är legender som funnits i snart tusen år, det måste vara en av de äldsta ännu levande berättelserna på det engelska språket. Den har berättats på alla olika sätt, i ballader och i muntliga framställningar, och karaktären har använts på alla möjliga sätt. Jag tror definitivt att det från början fanns en riktig person bakom allt detta. Antagligen har det sedan, under generation efter generation, tillkommit detaljer från andra karaktärer. Robin Hood har skapats under lång tid.

Nu kommer ännu en bit att tillföras denna eviga myt. När Ridley Scotts film slutar, har Robin Hood, Lady Marian och de som sedan ska kallas »the Merry Men« flyttat ut i Sherwoodskogen. Där ska de bo under bar himmel samtidigt som de bekämpar den förrädiske och grymme prins John. Vi vet att Robin kommer att stå på de utsattas sida, han kommer att stjäla från de rika och han kommer att försvara de fattiga. Det är det som gör honom till en ikon. Vi kan lita på att Robin Hood  – om han funnits i dag – skulle ha attackerat banksystemet och snott bankchefernas bonusar.

»Robin Hood« är öppningsfilm när Cannes-festivalen startar på onsdag. Filmen har svensk premiär samma dag.

Legendens många ansikten på film ...

»Robin Hoods äventyr« (1938), regi Michael Curtiz, med Errol Flynn. Räknas fortfarande helt rättvist som en av filmhistoriens bästa (och snyggaste) äventyrsfilmer.

»Robin Hoods son« (1946), regi George Sherman/Henry Levin, med actionhjälten Cornel Wilde.

»Robin Hood och piraterna« (1960), regi Giorgio Simonelli, med »Tarzan«-skådisen Lex Barker i tidstypisk italiensk äventyrsfilm.

»Robin Hood den fredlöse« (1960), regi Terence Fisher. Med Richard Greene i film från engelska skräckfilmsbolaget Hammer, hårt klippt i Sverige för att bli barntillåten.

»Robin och ­Marian« (1976), regi Richard Lester. Med Sean Connery som en åldrad Robin Hood i en sista strid med sheriffen i Nottingham. Tragiskt slut – Robin dör.

»Strely Robin Guda« (1977), regi Sergei Tarasov. Med Int Buran i rysk version som hette »Robin Hood´s Arrows« när den visades i väst.

»Robin Hood« (1991), regi John Irvin, tv-långfilm med en utmärkt Patrick Bergin i titelrollen och Uma Thurman som jungfru Marian.

»Robin Hood: Prince of Thieves« (1991), regi Kevin Reynolds. Kevin Costner spelar huvudrollen i bra äventyrsfilm, som stjäls av Alan Rickman som sheriffen i Nottingham.

»Robin Hood: Men in Tights« (1993), regi Mel Brooks. Med Cary Elwes i misslyckat försök att göra en komedi om männen i Sherwoodskogen.

»Robin Hood: Thief of Wives« (1996), regi Joe d´Amato. Med Mark Davis i porrfilm om kampen mot sheriffens försök att beskatta sex. Andra sex- och porrfilmer om Robin Hood är »Throbbing Hood«, »Ribald Tales of Robin Hood« och »Virgins of Sherwood Forest«.

Karaktären Robin Hood förekommer även i en rad filmer där han inte är centralgestalt. Några av dessa är Terry Gilliams »Time Bandits« (där han spelas av John Cleese) och alla filmer baserade på Walter Scotts »Ivanhoe«.

En inte speciellt sympatisk Robin Hood gör ett gästspel i den dataanimerade »Shrek« (2001) där han och hans män blir karatekickade av hjältinnan Fiona.

Andra tecknade filmer är »Mr Magoo i Sherwood Forest« (1964), ett flertal Bugs Bunny-filmer av Mel Blanc samt Ralph Bakshis 52 avsnitt långa »Rocket Robin Hood« från 1966–69.

... och på tv

Bland de många tv-serier som gjorts, märks främst »The Adventures of Robin Hood«, där Richard Greene spelade huvudrollen i 165 avsnitt som producerades 1955–1958. Bland dem som regisserade fanns Lindsay Anderson, senare känd som regissör till kultfilmen »If…«, och skräckfilmsregissören Terence Fisher.

Flera avsnitt av serien omarbetades till att bli biofilmer. Också »Robin of Sherwood« från 1984–86 (med Michael Praed) och »The New Adventures of Robin Hood« från 1997–99 (med Matthew Porretta) förtjänar att nämnas.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera