»Glans och Batra skulle alltid ha sista ordet«

Text: Christina Kellberg

Hur ser hon ut? Ska vi känna igen henne?

Anna Blomberg är komikern som parodierar Holly­woodfruarna. Som Anna Anka önskar hon god jul från en röd sammetsfåtölj, klädd i träningsbyxor. Hennes Anka tycker att tjuren Ferdinand är bögig och att Robin Hoods filosofi är löjlig. »Om de fattiga skrev såna låtar som Paul skulle de också bli rika.« Anna Blomberg har också stängt in svenska politikerkvinnor i en lägenhet, [[Maud Olofsson]], [[Maria Wetterstrand]] och [[Mona Sahlin]]. Lite som »Big Brother«, men med politiska förtecken. Ibland dyker hon upp som pilska Gun i leopardmönstrade, tajta kläder. Ja, det är lättare att känna igen hennes karaktärer än henne själv.

Här kommer hon. Lång och stilig, röd mun.

Anna Blomberg har parodierat människor ända sedan hon var liten, och väldigt länge fanns inga förebilder. Människor i hennes omgivning tyckte att hon var modig som vågade vara »ful« när hon gjorde sina karaktärer.

Kunde hon träffa nån man om hon höll på så där?

Men Anna Blomberg tycks inte drivas av den sortens bekräftelse, den att vara söt, vän och vacker. Hon vill hitta essensen i en person. Att vi ska få syn på kvinnan hon parodierar. Som Anna Anka.
– Människor tyckte att hon var stark och tuff, att hon sa sanningar. Men hon var ju totalt oempatisk, sparkade neråt, var för barnaga och dödsstraff.

Men samtidigt vill Anna Blomberg att publiken ska känna något slags sympati för personen, känna igen sig. Även i en kvinna som Anna Anka. Att vi ska upptäcka något försonande, se bakom.

»Kåta Gun« är en kvinna som i många år slagit följe med Anna Blomberg och som hon tog med sig till tv-serien »Kvarteret Skatan«. Hon tycker inte om att hon kallas »Kåta Gun«. Det epitetet har andra gett den kärlekstörstande kvinnan.
– Gun är mer sammansatt än så. Hon bor i en förort till Malmö och i hennes lilla ­lägenhet finns en massa prylar som hon har köpt på sina charterresor. Gun är ensam, längtar efter kärlek och har svårt att förstå gränser. Anna Blomberg talar om henne som om hon vore en verklig person.

Improvisation är Anna Blombergs väg in i en person. Genom att improvisera får hon fatt i Anna Anka eller Maud Olofsson. Hon håller till hemma i lägenheten och ibland filmar hennes sambo henne.
– Humor blir lätt nåt uppe i huvudet, intellektuellt. När jag försökte hitta Anna Anka tittade jag mycket på hur hon andas, hur hon liksom kippar efter andan. När jag tog in det fick jag också en känsla av hurdan hon är.

När hon parodierade de kvinnliga politikerna fann hon att Maud Olofsson sänkt sitt röstläge och att Mona Sahlin numera klär sig mer landsmoderligt. En anpassning från omgivningen, menar Anna Blomberg.
– Det petas alltid i kvinnor. Det finns så många synpunkter på hur vi ska vara.

Anna Blomberg har ju känt av just det, fått reaktioner på att hon spelar »ful«. Men inte bara det. Hon ville hålla på med teater men kände en avoghet mot att passa in i den klassiska teaterns krav.
– Många av mina kompisar ville spela Strindberg, men jag tyckte ofta att klassiska pjäser var pretentiösa och humorlösa. Och jag passade inte in. Man skulle vara liten, blond och vacker. Jag var lång och stor.
– Jag  har svårt för en värld där man ska spela pjäser bara för att. Men om det inte säger något? Om publiken inte kommer? För mig är teater här och nu.

I dag är hon glad att hon inte kom in på Scenskolan, fast hon sökte in både i Stockholm, Göteborg och Malmö. Hon tror att hon där hade tvingats jobba bort sin komiska ådra.
– Det var inte fint att vara rolig. Det var okvinnligt.

Men den värld där hon nu befinner sig har också sina stängsel. Hon talar om manliga strukturer, att de är starka och ibland kvävande. Oftast är regissörerna, producenterna och projektledarna män och som kvinna är det inte alltid så kul att vara i den miljön.
– De vill vara schysta, men känner inte igen sig i det som kan vara komiskt i en kvinnas värld. Och mansdominansen är så stark att de inte heller ser sina egna fördomar.

Anna Blomberg lämnade scenshowen av »Kvarteret Skatan« innan den hade premiär. Hon säger att hierarkin var så tydlig att hon gick in i väggen och att hon inte orkade vara kvar.
– Jag ville att vi skulle samarbeta, men det var uttalat att Johan Glans och David Batra skulle ha sista ordet. Jag fick en känsla att det jag gjorde inte dög och blev osäker och sömnlös.

Framöver vill Anna Blomberg fördjupa sina karaktärer, fånga fenomen i vår tid och lyssna på sånt som kommer till henne. »Följa min magkänsla.«
– Vår tid präglas av att det finns en osäkerhet om hur vi ska leva våra liv, en fixering vid att bli lyckliga, ett neurotiskt förhållande till vad vi ska äta eller hur vi ska uppfostra våra barn.

Men dessa lite tragiska fenomen kan säkert bli både komiska och absurda i Anna Blombergs tappning.