Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Sanningen om drinkludret

Det här ska handla om ett av de otrevligaste orden jag vet; den fantasifulla och förnedrande ordsammansättningen drink­luder. Begreppet kom i dagen för några år sedan i samband med en uppmärksammad våldtäktsrättegång, det så kallade Stureplansmålet. Drinkluder var det ord som hade satts i bruk av ett antal pengastinna hannar med ickefungerande sexualitet och en kvinnosyn på neanderthalarnivå för att beskriva (vissa) tjejer på krogen.

Det var hannar som menade att det finns en ekvation innefattande mängden alkohol man bjuder en kvinna på i kombination med värdet på ens egna »cred« i gänget som per definition resulterade i antalet sexuella tjänster man sedan kunde avkräva henne (gärna tillsammans med några andra utvalda herrar). I de åtalade männens mobiltelefoner hittades telefonnummer som antogs gå till olika tjejer, som inte var sparade med namn utan med just epitet som drinkluder och gänghoran.

Med jämna mellanrum aktualiseras före­teelsen som sådan, senast var det Tito Beltrans idoga och pålästa hustru som menade att tjejer som låter sig bjudas på drinkar minsann får skylla sig själva. (Nu vill jag minnas att Beltran dömdes för våldtäkt på en åttaåring och på en barnflicka han förgripit sig på inne på sitt hotellrum. Men det är väl en annan historia, antar jag.)

Titeln drinkluder är inte bara otidsenlig, utan överensstämmer enligt min mening inte särskilt väl med verkligheten »där ute«. Nog för att det finns brudar som bjuds på drinkar och nog för att det finns män som utnyttjar det faktum att deras gränser förflyttas eller suddas ut under inflytande av alkohol. Men är det bara unga viljelösa »offer« till tjejer som låter sig förledas av alkohol, uppmärksamhet och en plats vid det roligaste bordet? Eller kan snart sagt vem som helst betraktas som ett drinkluder?

Låt mig ge ett inte sällan förekommande exempel, och var nu snäll och inte gå i taket och kasta tidningen innan jag är klar.

Vi har en man, en vanlig svensk snubbe med jobb, familj, hus, the shit. Vi har en ständigt molande känsla inombords på denna man av att livet kanske kan erbjuda så mycket mer, att det trots allt är så att livet inte riktigt blev som han tänkt sig. Han är, skulle vi kunna uttrycka det, tämligen olycklig och han vet att det har med äktenskapets tristess och leda att göra. Men han är alltför feg, rädd och bekväm för att verkligen göra något av det. Sätt denna man på en fest eller i en bar, fylld till bredden med andra kvinnor än hans hustru. Kvinnor med spännande yrken, fascinerande historier att berätta, egna karriärer och stabila ekonomiska förutsättningar. Kvinnor som kan köpa sina egna drinkar.

Bjud så denna man på en GT, eller två eller tre, ge honom några väl valda komplimanger om utseende eller träningsvanor, om hans dolda talanger som hustrun inte längre förmår se, skåla några gånger till och den förut så olycklige mannen ligger på rygg innan du hinner mumla »fyrtioårskris«.

Jag kallar honom inte för drinkluder, absolut inte, för det är som sagt ett gräsligt uttryck som borde försvinna ur det svenska ordförrådet. Men något är han. Något säger oss detta om att världen inte är så svartvit, uppdelad och rakt igenom styrd av männen längre. Jag är den första att skriva under på att de patriarkala strukturerna inte går att tvätta bort än på några generationer. Men tro inte att alla kvinnor är offer utan egen vilja eller plånbok.

Och ett tips till er olyckliga herrar där ute: tro henne inte rakt av om hon smeker din hand och säger att »du borde verkligen skriva en bok om ditt intressanta liv«. Hon vill bara få dig i säng.

8 thoughts on “Sanningen om drinkludret

  1. Biber skriver:

    Tyvärr är ”drinkluder” ett ganska bra epitet på vissa kvinnors beteende på krogen. Genom att falskeligen utlova/antyda om sex bara de bjuds på drinkar är ganska vanligt förekommande. Att utnyttja mäns svaga punkt (sexualdriften) för materiella fördelar är osnyggt och förtjänar ett så osnyggt ord som ”drinkluder”.

  2. Maria!

    Hoppade du över min benämning på Kvinnan: Skapelsens Krona? Jag är en brinnande feminist, fylld av beundran för Kvinnan.

  3. ”Drinkluder.” ”Gänghora.” De feministiska ”Gapskrikorna”, (typ den kvinnliga programledaren i radions Kungskanal P1 som med hysteriskt ylande smärgelröst avslutar sitt ”manshatarprogram” med orden ”Må vi förlåta våra systrar som sover med fienden” och tv:s kvinnliga ”succefeminist” som vräkte ur sig ”Män är djur, tycker inte du?”) har berövat svenska kvinnan stoltheten över att vara just Kvinna, Skapelsens Krona!
    De feministiska ”Gapskrikorna” har berövat våra kvinnor förmågan att skilja en Karl från Kräk, dvs. de snorvalpar, förväxta yngel, som fötts med guldsked i munnen och som med bröstmjölken fått i sig tron att de är störst, bäst, vackrast i världen – och att de därför äger rätt att bolla med, och se världen genom respektive pappas penningbunt och kalla ”folk och fä för vad fan de vill”, fattiga flickor för ”Drinkluder och/eller ”Gänghoror” t.ex.

    Kvinnor! Återta insikten och stoltheten över att ni föds med Makten, att ni sitter på den hela livet, och kan dela ut den efter behag!

    Gör det!

    1. Maria skriver:

      Sven-Erik:
      Vilken makt pratar du om lite mer exakt? Jag antar att du menar den att bestämma vem vi ska låta ha sex med oss – för inte kan det vara makten och inflytandet i samhället du pratar om. Det säger onekligen en hel del om din kvinnosyn.

      Detsamma gör din förkärlek att till ordet feminist lägga ett nedsättande epitet som visar vad du anser är feminism. Läs på lite bättre. Du gör samma sak som ”de feministiska gapskrikorna” som du menar tycker att alla karlar är kräk – du menar att alla feminister är jobbiga gapskrikor, extremister som hatar alla män.

      Om du inte insett det än kan jag meddela att du har fel. Läs på innan du skriver din nedlåtande inlägg.

  4. atos skriver:

    Tyvärr är det vanligt förekommande att man börjar snacka med någon tjej i baren och efter en 20-30 minuters djup konversation så kommer frågan ”ska du inte bjuda mig på en drink”. Svarar du då nej så kan du räkna med att kvinnan i fråga blir förbannad och drar. Det händer konstant. Artikelförfattaren lever i någon slags utopi och termen drinkluder är väl förtjänad och väletablerad av just den anledningen.

    1. lg skriver:

      20-30 min? Snarare 2-3 minuter. Jag bjuder aldrig okända kvinnor på drinkar längre, bara manliga vänner eller alla i ett större sällskap där jag känner alla närvarande. Då slipper jag folk som tigger till sig en drink och drar så fort den är betalad. Jag förväntar mig inte ”öppet mål” för att jag bjuder någon på en drink men normalt hyfs är i alla fall att man stannar kvar och pratar tills drinken är uppdrucken. Gör man inte det förtjänar man diverse nedlåtande epitet.

      Märkligt nog argumenterar många i övrigt vettiga kvinnor jag känner för att det inte är något fel i att tigga till sig en drink och sedan dra (underförstått: sällskapet som köpte drinken är tråkigt). Om sällskapet är så förfärligt kanske man kunde dra innan man blåst någon på 150:- eller mer, eller?

    2. Maria skriver:

      Undrar vilka ställen ni går till, varken jag eller mina väninnor blir upprörda när vi inte blir bjudna på drinkar. Däremot så händer det ofta att man tackar nej när man blir bjuden på en drink, just för att visa att man inte är ett ”drinkluder”

  5. lg skriver:

    Visst överanvänds vissa begrepp, tex drinkluder (eller hora) men det finns också personer där detta är den bästa och mest korrekta etiketten. Jag satt på Sodra Bar för några veckor sedan med två väninnor. Av olika skäl köpte jag (mitt sällskap är studenter medan jag arbetar så det är rimligt att det var jag som tog de dyrare beställningarna och det ändrade ingenting i våra relationer. Jag har dessutom gjort det vid ett flertal tidigare tillfällen) några flaskor champagne under kvällen.

    När jag vänder ryggen till för att betala för en av dessa flaskor kommer en okänd tjej, 20-25 år, fram till mitt sällskap ”Får jag smaka lite champagne?”. Tyvärr svarar de ja, varpå hon häller upp direkt i sitt inte helt urdruckna (någon cm öl kvar i botten) ölglas och sedan går därifrån.

    Jag tvekar inte att kalla en sådan person för sexistiska och nedsättande uttryck.

    På annat håll hör man regelbundet unga kvinnor ”jag brukar gå på Riche (verkar vara ett favoritställe) när jag inte har några pengar. Där kan man alltid vara flirtig/trevlig i en minut så får man en drink” osv osv.

    Vad journalisten beskriver är något helt annat: folk med lite avtrubbat omdöme (pga alkhol) är mottagliga för komplimanger. Särskilt om de inte är helt nöjda med sitt liv. Chockerande! Eller kanske inte?

Kommentarer är avstängda.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera