Så går valet 2014

Eftersom alliansen vann valet 2010 och moderaterna blev mer än dubbelt så stora som alla andra borgerliga partier tillsammans sitter nya moderaterna kvar vid rodret med Anders Borg som finansminister. Sverige har unikt höga överskott i statsfinanserna och nästan ingen statsskuld. Regeringen har inlett det tolfte steget i inkomstskatteavdraget, vilket, oavsett hur lönsamt det är att arbeta, dessutom bidrar till sysselsättningen, eftersom många skattekonsulter fått jobb för att förstå det unikt komplicerade svenska skattesystemet.

Ändå går moderaterna mycket dåligt i opinionen. Deras stöd har halverats och [[Gunnar Hökmark]] har gjort en oväntad come­back som härförare för en intern revolt, de så kallade »blåblodiga«.

Valet 2014 domineras nämligen av precis samma fråga som 2010, den envist höga arbetslösheten. Prognoserna inför valet 2010 pekade ju redan då på en hög arbetslöshet, över 6 procent 2014, men i realiteten kommer arbetslösheten som vanligt hamna lite högre. Den halva miljon ungdomar som kommit in på arbetsmarknaden sedan 2008 kallas »den förlorade generationen«, eftersom bara de välutbildade får jobb.

De olika Rut-, Rot-, Rätt-, Rutt- och Ratt-avdragen har klart bidragit till att många svartjobb blivit legala. Men märkligt nog har många svenskar fastnat i långvarig arbetslöshet ändå, ett fenomen som finansministern ömsom avfärdar som tillfälligt, ömsom som obelagt i den nationalekonomiska vetenskapen.

Oppositionen under sin tredje ledare på lika många år ([[Pär Nuder]]) går dock inte mycket bättre. Skälet är den linje som man konsekvent drivit sedan Sahlins dagar: många flera miljarder till kommun och landsting och till arbetsmarknadsutbildningar. Den har dels övertagits av nya moderaterna som varje år givit ännu fler miljarder än socialdemokraterna till »välfärdens kärna« och de nya så kallade plusplusplusjobben. Framför allt har alla dessa nya miljarder resulterat i förbluffande få nya jobb. Socialdemokraterna är splittrade mellan dem som kräver ännu mer pengar till välfärden och dem som anklagar alliansen för slöseri.

Hur mycket pengar som än pumpas in i systemet tycks välfärden därtill digna under en allt äldre befolkning och allt högre krav. Men både moderater och socialdemokrater är ändå mest oroliga för att de olika typer av valfrihetspengar som införs av landstingen ska leda till att statliga sjukhus och skolor läggs ned. I stället talar de alltmer om att »betala extra« för välfärden ur plånboken.

Modeordet för dagen är dock flexicurity, kombinationen av avreglerad arbetsmarknad och modesta men trygga bidrag. Den danska, holländska och australiensiska arbetslösheten är nämligen tillbaka på under 3 procent, och deras flexicuritymodell uppmärksammas intensivt i media. Genom att byta jobb oftare klarar man krisen bättre och slipper ungdomsarbetslöshet. »Äldrelagen«, som Svenskt Näringsliv nu döpt om Las till, försvaras dock oförtrutet av nye arbetsmarknadsministern Sten Tolgfors.

I stället rider de forna »små partierna«, c, fp och kd, nu på förändringsvågen. Deras hånade förslag till flexicurity, jobbsökarpeng och förenklat skattesystem har blivit populära. De talar till och med om speciella ingångslöner för alla som inte varit på arbetsmarknaden de senaste fyra åren. Sänkta arbetsgivaravgifter är också populärt sedan ekonomerna nu slagit fast att svenska löner är så stela på kort sikt att en löneskattesänkning inte slår igenom med höjda löner på flera år, utan blir en anställningsrabatt.

Även miljöpartiet närmar sig i opinionen socialdemokraterna genom sin egen vurm för flexicurity och friskolor. Dessutom kan de likt de radikala borgerliga klaga på att svensk klimatpolitik under miljöminister Beatrice Ask bara väntar på EU-beslut, som väntar på ett USA-beslut, som väntar på ett kinesiskt beslut, som blockeras av Kinakrisen som bröt ut 2012. Dock driver borgerlig press en hätsk »kan vi lita på Fridolin«-kampanj, som vill framhäva hur många gånger mp:s unga språkrör bytt åsikt i stora frågor.

Vänsterpartiet hoppas på en renässans sedan de tagit tillbaka [[Gudrun Schyman]] som partiledare. Sverigedemokraterna, som kom in i riksdagen utan vågmästarställning, har hamnat lite i skymundan eftersom Sverige trots hög arbetslöshet jobbar hårt för att locka högutbildade invandrare till de många bristyrkena.

Kort sagt är Sverige 2014 en nation som kräver förändring för att klara den långvariga krisen. Så här i efterhand ser många valet 2010, med sin sömngångaraktiga debatt mellan Sahlin och Reinfeldt och sitt låga valdeltagande, som roten till landets alla problem.

***
FÖR ÖVRIGT tycks retoriken i valet 2010 omvänt proportionell mot skillnaderna mellan m och s. »Skattechock«, »empatistörning«, »klasspolitik«, »jobbstopp« – snart kommer någon likt Sten Andersson 1988 anklaga [[Anders Borg]] för att ha »felprogrammerad hjärna«.

Text: