Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur

»En värld i sig«

Sofia ­Coppola berättar för Fokus att hon ­är besatt av hotell. Det var i den miljön hon växte upp.

Som liten flicka var Sofia Coppola med i pappa Francis två första »Gudfadern«-filmer. I trean fick den då 19-åriga Sofia en huvudroll – och slaktades av skoningslösa kritiker. Att hon nu, efter bara fyra filmer, blivit en unisont hyllad regissör ses som hennes ljuva revansch. Sverigeaktuella »Somewhere«, som hon vann Guldlejonet för i Venedig, handlar om en ung partyvild skådespelare (Stephen Dorff) som bor på mytomspunna Hotel Chateau Marmont i Los Angeles, och tvingas till eftertanke när hans elvaåriga dotter (Elle Fanning) oväntat dyker upp.

För några år sedan gjorde du »Lost in Translation«, som även den utspelar sig på ett hotell – Park Hyatt i Tokyo. Vad är det som är så intressant med den miljön?

– Jag växte upp på hotell. När jag var liten var jag ofta med pappa Francis på filminspelningar, och då bodde vi på hotell världen över. Det var otroligt spännande att i den åldern få resa till ställen som andra barn inte kunde åka till. Hotell är så fascinerande, det finns så många berättelser i väggarna. Det är som en liten värld i sig, en plats där människor ständigt befinner sig i rörelse. Dessutom kan man ägna sig åt att jobba helhjärtat. Man ringer på room service, och slipper ägna sig åt att sortera strumpor. Och just Chateau Marmont har en lite dekadent känsla över sig.

Ni spelade ju in hela filmen på plats. Hur var det möjligt på ett hotell där det ständigt bor kända filmpersonligheter?

– Jag har bott där tidigare vid olika tillfällen, jag besökte ofta hotellet som barn och jag känner ägarna. Vi hyrde en hel våning och fick lova att inte störa gästerna. Vi byggde om lite grann, vi fick till exempel ändra takhöjden i det rum som huvudpersonen bodde i, för att vi skulle kunna montera upp de två strippstänger som några kvinnor använder när de besöker honom. Den hotellpersonal som finns med i filmen är den som jobbar där. Och den gamle mannen som kommer fram och vill spela på sin gitarr, han finns där på riktigt och är precis sådan i verkligheten.

Huvudpersonen är en firad skådespelare som bara känner tomhet. Är det en film om show business?

– Nej, så ser jag den inte. Han skulle i princip kunna ha vilket yrke som helst. Det blev den här världen eftersom jag ­ känner till den. Huvudpersonen är baserad på ett dussintal personer jag träffat, men jag har hört att det finns flera som tror att det handlar just om dem. Framför allt är det en berättelse om den sorts tomhet som vi alla kan uppleva, men också en intim berättelse om en far och en dotter.

Man får anta att pappa Francis har sett filmen?

– Ja, och han sa att han tyckte mycket om den och att den bara hade kunnat vara gjord av mig.

Har han inspirerat dig som regissör?

– Det har han säkert, men han säger att just nu är det jag som inspirerar honom. Det är mina lågbudgetfilmer som fått honom att också vilja göra små filmer igen, som till exempel »Tetro« som kom förra året.

»Somewhere« har Sverigepremiär den 22 oktober.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera