Aktuellt

Explosivt fredspris

Kändisvurmen hos den norska Nobelkommittén väcker allt oftare undran snarare än respekt.

När Barack Obama förra året fick världens mest eftertraktade pris var det många som menade att fredspriset slutligen tappat sin lyskraft. För vad menade egentligen Alfred Nobel när han skrev testamentet som mer än något annat skulle sätta Sverige på kartan?

Klart är att han ville att en femtedel av arvet skulle gå till nedrustningsarbete. Eller som han själv uttryckte det: »den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer«. Var det verkligen USA:s nytillträdde president Obama?

Men 2009 var långt ifrån första gången som valet av pristagare fick världen att hicka till. Den norska journalisten Fredrik Heffermehl ilsknade till så till den milda grad att han inte bara skrev boken »Nobels vilje« utan också anklagar Nobelstiftelsen för att bryta mot lagen.

Orättfärdiga vinnare är enligt Heffermehl särskilt Moder Theresa, Yassir Arafat, Shimon Peres, Shirin Ebadi och Al Gore. Just nu tittar den svenska förvaltningsrätten på ärendet. Ett juridiskt avgörande kommer under hösten.

Under tiden kan man alltid gotta sig åt fredspristagare i en helt annan tävling: Ig Nobel. I år gick deras fredspris till tre engelska forskare som bevisat att smärta kan lindras av svordomar. Bland sköna favoriter från tidigare år kan nämnas den litauiska mannen som skapade nöjesparken »Stalins värld« (2001), japanen som uppfann karaoken och fick oss att utmana toleransen mellan människor (2004), och de schweiziska forskare som studerade huruvida det är bättre att bli slagen i huvudet med en full flaska än med en tom (2009).

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera