Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Solbad. Josefin Ekström från Linköping följer debatten om solariesolning med intresse, men oroas inte av rönen. På besök i Stockholm passar hon på att lägga sig under UV-lysrören en stund.

Livsstil

Solariet slår tillbaka

Just som gymen och simhallarna ­kastat ut sina solarier visar ny forskning att ­strålarna kan motverka cancer.

Det stora mörkret rullar in. Sommarens bränna har för länge sedan bleknat och solen går ner strax efter lunch. De som har råd bokar en biljett till Thailand eller Kanarieöarna. Höstlovs- och julveckorna är sedan länge slutsålda, låter resebolagen meddela.

Samtidigt, en fredag i centrala Stockholm, vallfärdar soltörstande svenskar till ett drop-in-solarium vid St: Eriksplan. De flesta lägger i mynt för att sola 20 minuter. Motiven hos kunderna varierar. Många vill mota glåmigheten och se lite piggare ut, andra solar av mer medicinska skäl. Som en tjej i tjugoårsåldern, som berättar att hon blivit ordinerad solariesolning av sin hudläkare, för att mildra eksem. Fem minuter räcker, hon solar inte för att bli brun.

Solbrännans omfattning har alltid varierat med de västerländska skönhetsidealen. Långt in på 1900-talet var solbränd hud en tydlig klassmarkör som borgarklassen gjorde allt för att undvika. De dolde sina delikata ansikten och händer för solens strålar, eftersom brun hud och fräknar förknippades med bönder, fiskare och arbetare.

Men det bleka idealet stod i kontrast till läkarvetenskapen. I och med industrialiseringen och massflytten från landsbygden till städerna upptäcktes det att skelettmissbildningar och kraftig hjulbenthet hos barn ökat stort i Storbritannien.

Barn, som tidigare befunnit sig utomhus och exponerats för solljus under stora delar av dygnet, satt nu inomhus i de mörka och trånga städerna. Bristsjuk­domen rakitis kallades följaktligen för engelska sjukan, och när det blev känt att den orsakades av brist på D-vitamin började kvartslampor användas i mediciniska syften även i Sverige. Gruvarbetare ordinerades behandlingar när de befunnit sig i underjorden en tid, och barn behandlades förebyggande.

På 1960-talet, i och med flyget och charterresornas intåg, förändrades idealen på nytt. Välbeställda västerlänningar kunde nu unna sig lyxen att semestra utomlands, och den perfekta solbrännan blev ett kvitto att visa upp vid hemkomsten. Sollamporna började användas för att få en åtråvärd solbränna.

På 1980-talet gjorde de moderna solarierna med långa lysrör entré, och den solbrända huden syntes allt oftare på vältrimmade aerobicstjejer och bulliga gymkillar.

Men sedan var det något som hände. Rapporterna om solens skadeverkningar slog igenom på bred front för ett tiotal år sedan. Solkrämer och UV-dräkter för barn är numera en självklarhet för de flesta solsemestrande svenskar. Vi har lärt oss att solen är farlig, och att hudcancer är den snabbast ökande cancerformen i Sverige i dag.

Inte så förvånande kanske att dagens hälsomedvetna svenska medelklass ser solariesolning som det mest skämmiga man kan ägna sig åt. Det är något som görs i smyg, och som ihärdigt förnekas om någon skulle fråga var den vackra solbrännan kommer ifrån, konstaterade Calle Norlén nyligen i radioprogrammet »Spanarna« i P1. I dagens samhälle upplever en solariesolare samma sociala stigmatisering som en rökare.
Solarieägaren Hans Guterstam känner igen bilden. Han har för länge sedan slutat tala om vad han jobbar med när folk frågar.

– Jag orkar inte ta diskussionen. Många tror antingen att man är halvkriminell eller så talar de om för en att solariesolning orsakar cancer, säger han.

Så har också Strålsäkerhetsmyndigheten arbetat aktivt de senaste åren för att minska solariesolandet i landet. I början av 2010 uppmanade de samtliga kommuner att avlägsna alla solarier från kommunala sim- och idrottshallar. En uppmaning som många tagit fasta på – i dag har ungefär hälften av Sveriges 290 kommuner plockat bort sina solarier, och många är på väg att göra samma sak.

Den stora privatägda gymkedjan Sats var tidigt ute med att plocka bort alla solarier från sina träningscenter i Sverige. Det skedde den 1 december 2009, med hänvisning till nya rön från världshälso­organisationen WHO om solariesolningens cancerogena effekter.

– 2009 märktes en tydlig nedgång, det var nog det sämsta året sedan jag kom in i branschen för 20 år sedan, säger Kim Wiking, ordförande i Svensk solarieförening.

Men han räknar med att det branschen tappade i fjol tar de igen i år. Branschen märker av en tydlig uppgång, och Kim Wiking tror att det beror på det ökade intresset för D-vitamin och dess hälsobringande effekter.

Bara under det senaste året har medierapporteringen om D-vitaminets närmast undergörande effekter nämligen ökat stort. D-vitamin är en bristvara för många människor på norra halvklotet och kan motverka många svåra sjukdomar, enligt den senaste forskningen. Kvinnor som solar mycket löper en 30 procent lägre risk att drabbas av blodpropp, jämfört med de kvinnor som undviker solen. Detta enligt en studie på 40 000 kvinnor, utförd vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge och universitetssjukhuset i Lund.

En annan uppmärksammad studie, publicerad i British Medical Journal, visar att cancer i tjock- och ändtarm minskar med 40 procent om man har tillräckliga nivåer av D-vitamin. Även risken för benskörhet minskar. Nyligen har forskare vid Köpenhamns universitet påvisat att D-­vitamin är nödvändigt för immunförsvarets fronttrupp, T-cellerna. D-vita­minbrist kopplas även samman med sjukdomar som ms, diabetes, schizofreni och depression.

Vissa menar att vi därför är inne i ett paradigmskifte i synen på solning och dess effekter på vår hälsa. Medan tidigare studier mest fokuserat på det farliga, framför allt vad gäller hudcancer, har nya studier lett till att många börjat ifrågasätta tidigare rekommendationer om solning. Och en del hävdar att det är de senaste årens strikta solrekommendationer som ligger bakom många sjukdomsfall.

En av dem är Johan Moan, professor i fysik och cancerforskare vid Institutet för cancerforskning i Oslo. Han var en av de första som på 1980-talet varnade för ett uttunnat ozonskikt och faran för hudcancer. I dag är han en av de största förespråkarna för solning, även i solarier, eftersom han menar att D-vitaminbrist är betydligt skadligare för nordbor än de potentiella faror som överdrivet solande kan innebära.

Johan Moan är övertygad om att om myndigheterna förstått hur effektiv ­solen och solarier är på att producera D-vitamin så hade både Sverige och Norge haft ett helt annat regelverk. Han hänvisar bland annat till resultat som hans egen forskningsgrupp kunnat se på försökspersoner i Norge. De fick under vintern sola solarium flera gånger, under så kort tid att någon hudrodnad aldrig kunde skönjas. Resultaten visade att försökspersonernas D-vitaminnivåer steg med i snitt 40 procent.

– En ökad nivå av D-vitamin innebär en minskad risk för att drabbas av de allra flesta former av cancer, säger Johan Moan.

Som exempel nämner han att bönder och fiskare, som exponeras för stora mängder solljus, tvärtemot vad man kanske kunnat tro i mindre utsträckning drabbas av hudcancer än andra yrkesgrupper. Han poängterar också att han inte rekommenderar någon att ligga så länge att man faktiskt blir brun. För att upprätthålla D-vitaminnivån räcker det med tio minuter i solariet en gång i veckan under den mörka årstiden.

Men Ulrik Ringborg, professor i onkologi vid Karolinska institutet i Stockholm, hävdar att det finns en fara med att blanda ihop frågan om D-vitamin med solen. Att låga halter av D-vitamin innebär en riskfaktor för att drabbas av vissa tumörsjukdomar innebär inte att solrekommendationerna bör ändras. Han, liksom många andra cancer- och hudläkare, hänvisar till WHO:s riktlinjer som är mycket tydliga: solariesolning är cancerframkallande. Margareta Frohm Nilsson, överläkare på Karolinska universitetssjukhusets hudklinik, instämmer.

– Jag rekommenderar ingen att sola solarium eftersom vi vet att det ökar risken att drabbas av hudcancer och malignt melanom, säger hon.

Inte heller Hélène Asp, chef för miljöövervakningsenheten på Strålsäkerhetsmyndigheten, anser att de nya rönen om D-vitamin och solning föranleder ändrade riktlinjer. Att solarier nu är på väg att försvinna från svenska sim- och idrottsanläggningar är enbart positivt ur folkhälsosynpunkt.

– Solarier har inget med friskvård att göra och det är därför rimligt att de försvinner från kommunala anläggningar, säger Hélène Asp.

Det är argument som inte biter på Josefin Ekström och hennes mamma Viktoria Törnquist från Linköping. De är på besök i Stockholm och passar på att ta hand om sig själva i höstmörkret. Efter att ha fått massage har de nu gått till drop-in-solariet för en stunds UV-strålning. De har med stort intresse följt den senaste tidens rapportering om D-vitamin och solning.

– Vi solar inte regelbundet men däremot i perioder. Det är skönt och man ser lite piggare ut, och det känns logiskt att vi i det mörka Norden behöver ljus under vintern, förklarar de innan de lägger i mynt i automaten och tar plats under rören.

Fakta | Trendvitamin från sol och lax

D-vitamin, som egentligen är ett hormon, bildas i huden med hjälp av solljus. Andra källor är fet fisk som lax, makrill, sardiner och sill samt i viss mån också ägg och kött. Berikade mejeriprodukter, margarin och mjölk, kan också täcka en del av vårt behov.

Vitaminet är viktigt för skelettbildning och immunförsvar. En daglig dos på cirka 15 minuter i svenska sommarsolen är tillräckligt för att dagsbehovet ska fyllas. Om du har mörkt pigment krävs det längre tid för att dagsbehovet ska fyllas.

Hur mycket vitamin D vi behöver varierar med ålder och kön. En tumregel är att kvinnor och män behöver 7,5 mikrogram per dag, gravida och ammande kvinnor 10 mikrogram per dag.

2009 visade en studie bland slumpvis utvalda kvinnor i Uppsala att nästan var femte hade D-vitaminbrist under vintern, men nästan ingen under sommaren.

Källa: Livsmedelsverket, Karolinska institutet, Apoteket.

Olika strålningstyper

UVA Utgör 90 procent av solljuset och tränger djupt ner i huden. Dessa strålar gör pigmentet i din hud brun men huden blir också torr, rynkig och åldrad i förtid. UVA-strålningen kan skada hudens vävnad och ge cancer vid för stora mängder. Vanliga solarier ger till största delen UVA-strålning.

UVB Hjälper till med att bygga upp ett skyddande pigment, gör huden tjockare och bildar det nyttiga D-vitaminet. Men det är samtidigt UVB som gör att du kan bränna dig. Solskyddsfaktorn (tex spf 15) anger skyddet mot UVB-strålarna. Kan ge cancer vid för stora mängder.

Källa: Apoteket

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera