Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Nyckelroll. Irene Wennemo leder social­försäkringsutredningens sekretariat. Var tidigare arbetslivschef för LO och har högt förtroende i alla läger, inklusive regeringen.

Ekonomi

Hon ritar om den politiska kartan

Veckans förslag om obligatorisk a-kassa i all ära. De verkligt avgörande förändringarna lär komma från Irene Wennemos jätteutredning.

Om svensk politik har en helig graal så stavas den Det Perfekta Socialförsäkringssystemet. En gång per decennium brukar samtidens skickligaste socialreformator få i uppdrag att utreda a-kassa och sjukförsäkring med målet att hitta Ett Riktigt Bra System.

Det brukar inte leda någonvart. I dag står vi med lappade och lagade regelverk som allt färre begriper. Endast var fjärde arbetslös får 80 procent av a-kassan och stormen kring sjukförsäkringen fortsätter oförminskad. Samtidigt är utgifterna för systemen skyhöga. Arbetslöshetsför­säkringen kostade 17,6 mil­jarder kronor (2010), sjukförsäkringen 22,8 miljarder kronor (2009) och förtidspensioner­na 67,8 miljarder (2009). Det må vara mindre än förr, men går pengarna till rätt saker? På rätt sätt? Med bästa möjliga effekt?

I april i fjol tog regeringen ett nytt grepp. För första gången tillsattes en parlamentarisk socialförsäkringsutredning, med politiker från alla riksdagspartier.

I direktiven ryms nästan alla social- och arbetsmarknadspolitiska stridsfrågor sedan 1910: Arbetslöshetsförsäkringens organisering. Hur man ska förmå folk att jobba. Hur man blir frisk. Hur svensken ska fås att släppa marken och stenarna där a-kassa han lyft och flytta till orter med jobb i stället. Eller utbilda sig.

Önskedrömmen som tycks ha väglett regeringen är en »pensionsreform« för sjukförsäkringen och a-kassan. Den blocköverskridande pensionsuppgörelsen från 1994 var en viktigt nyckel till stabiliseringen av svensk ekonomi. Den fick också till effekt att politikerna kunde sluta bråka om pensioner och gå vidare till nästa samhällsproblem.

Tänk om samma sak kunde hända med socialförsäkringarna! Tänkte regeringen.

Efter tio månader står socialförsäkringsutredningen fortfarande i startblocken. Den är inte ens klar med sin verklighetsbeskrivning. Ännu mindre klart är om det överhuvudtaget går att få moderater och vänsterpartister att beskriva verkligheten på samma sätt.

– Vi jobbar vidare med den del som handlar om utmaningar. Det som handlar om principer är mer politiskt laddat, säger Irene Wennemo, chef för sekretariatet och tidigare LO-medarbetare.

I bästa fall kan utmaningarna spikas i mars och principerna i juni.

– Jag tror de första striderna kommer när vi ska enas om dem, säger Liselott Olsson, vänsterpartist i utredningen.

Ändå beskriver både hon och kommitténs ledande socialdemokrat [[Thomas Eneroth]] tonen i utredningen som god. Eneroth inskärper att han är lika angelägen som den moderate ordföranden [[Gunnar Axén]] om att få en långsiktigt bra lösning. Gunnar Axén själv beskriver sin inställning som »väldigt öppen«, konstaterar att »det finns fördelar och nackdelar med olika varianter« och vägrar att låta sig provoceras till något eget ställningstagande.

Omsatt till managementmetod får det väl kallas förtroendeskapande långsamhet. Här tycks finnas ett omvänt samband med konfliktnivån i medierna. Ju hårdare strider kring utförsäkring, stupstock och Fas 3 på DN Debatt, eller för den delen i riksdagen, desto mer slow motion i den långsiktiga socialförsäkringsutredningen.

I det vakuum som uppstår bubblar idéerna fram från andra. I veckan föreslog långtidsutredningen obligatorisk a-kassa och större arbetsgivaransvar i sjukförsäkringen. I dagarna kommer också en delrapport från Sacos skuggutredning.

Saco har länge funderat på om sjukförsäkringen och a-kassan skulle kunna lyftas ut ur statsbudgeten och bli egna, självfinansierade system. Så länge staten har dessa pengar i sitt eget blodomlopp kan de nämligen användas till helt andra ändamål. Året 2008 genererade sjukförsäkringsavgifterna ett överskott i sjukförsäkringen på 9,6 miljarder kronor som staten lade vantarna på utan att säga så mycket som »prosit«.

I onda tider med höga sjuktal går försäkringarna med underskott och då dras mattan undan för de offentliga kärnverksamheterna.

– Om socialförsäkringarna flyttades ut ur statsbudgeten skulle vård, skola och omsorg inte hotas ekonomiskt varje gång det blir lågkonjunktur. Politikerna skulle kunna sätta fokus på kvaliteten i stället, säger [[Anna Ekström]], ordförande för Saco.

– När man tittar på välfärdens finansiering på 20–30 års sikt så går kalkylen inte ihop. Medan offentlig sektor får allt mindre pengar så blir hushållen allt rikare. Om arbetsmarknadens parter tog över en del av socialförsäkringarna skulle vi få ett privatiserat system, men den bredaste sortens privatisering man kan tänka sig där i stort sett hela skattekollektivet ingår, säger Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef för Saco.

I sin skuggutredning analyserar Saco effekten av en utflyttning av sjukpenningdelen och arbetsskadeersättningen av sjukförsäkringen. Ett exempel som nämns i Sacos genomgång är Nederländerna, där arbetsgivarna får betala sjuklön i upp till 143 veckor om de inte medverkar till rehabilitering och lämpliga arbetsuppgifter för de anställda. Där har ohälsotalen sjunkit dramatiskt.

Att den holländska modellen är intressant tycker även arbetsgivarna.

– Nederländerna tog ett rejält steg åt ett annat håll. Där är sjukförsäkringen helt privatiserad, säger Sofia Bergström på Svenskt Näringsliv.

Hon är däremot mycket skeptisk till att just arbetsmarknadens parter skulle administrera en privatiserad sjukförsäkring i Sverige.

– Det vore att gå från ett offentligt monopol till ett korporativistiskt monopol. Vad händer i ett sånt system om man till exempel måste sänka ersättningsnivåerna i dåliga tider? Ska det bli fackliga stridsåtgärder om inte parterna är överens? undrar hon.

För fackens del är långtidsutredningens önskemål denna vecka om obligatorisk a-kassa en klar utmaning. Hur deras a-kassor ska kunna leva vidare i en sådan modell är det i dag ingen som vet. Å andra sidan är a-kassans skyddsnät i dag så grovmaskigt att hela branscher och generationer trillar igenom.

Ledamöterna i socialförsäkringsutredningen har redan vant sig vid blandad kost. Veckans meny av rapporter – å ena sidan långtidsutredningen, å andra sidan Saco, understryker bara än en gång att de måste smälta intrycken långsamt och inte ge upp.

– Jag måste vara optimistisk. Vi måste bara hitta något, säger [[Gunvor G Ericson]], miljöpartistisk ledamot i utredningen.

Det är onekligen pikant att Svenskt Näringsliv föredrar ett system skött av staten än ett parförhållande med facken, om de tvingas välja. Det sätter också blixtbelysning på politikens roll när socialförsäkringarna har flyttat ut ur pjäsen. Det skulle bli rätt tomt på scenen, kan man säga.

En valrörelse där politikerna inte kan hissa nivåerna på arbetsgivaravgifter och ersättningar upp och ner och ställa ut vallöften baserade på överskott i socialförsäkringarna, är svår att tänka sig. Åtminstone för alla som minns utspel som sänkta arbetsgivaravgifter i Norrlands inland 2002 och halverade arbetsgivaravgifter för unga 2006. För att inte tala om Mona Sahlins 80-procentsmål i a-kassan 2010. Allt detta kan ligga utanför politiken om tio år.

Tappar man ett instrument med sådan debattpotential hittar politikerna förstås andra. Centerledaren [[Maud Olofsson]] var kanske före sin tid när hon satsade all sin kraft på att sänka moms i stället för arbetsgivaravgifter. Kanske är det just i momsen som politikerna hamnar om socialförsäkringarna helt avförs från den politiska dagordningen.

I bästa fall skulle det bli som Anna Ekström hoppas: mer innehåll och mindre kassaapparat i politiken. Men allt som politikerna slogs om 2006 och 2010, där »bidrag« (transfereringar) ställdes mot »välfärdens kärna« (vård, skola, omsorg) skulle försvinna.

Fakta

22,8 miljarder kronor kostade sjuk-försäkringen 2009.

67,8 miljarder kronor kostade förtidspensionerna 2009.

17,6 miljarder kronor betalades ut i a-kassa 2010.

Källor: Försäkringskassan, IA (Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen).

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera