Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Låt stå, lärarpampar!

Om lärarna envisas med att vägra ta sin del av ansvaret kan den svenska skolan aldrig bli tillräckligt bra.

Andas djupt. Lugna andetag. Inte ägna 4 300 tecken åt att punkt för punkt gå igenom precis hur abderitiska/debila/imbecilla de två lärarfacken är och har varit. Vara konstruktiv. Se framåt. Ge förslag.

Men hur i helvete tänkte Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund, när hon skrev debattartikeln på nätsajten Newsmill i måndags?

»Svensk skola brottas med stora problem. Det är dock helt fel att skuldbelägga lärarna för detta«, skriver Fjelkner.

Amenherrejävlajösses. Inte ens centerpartiet kommer på idén att skylla hela valförlusten på moderaterna. Och det handlar inte om att skuldbelägga. Det handlar om att lärarna måste ta sin del av ansvaret för den ständigt sjunkande kunskapsnivån hos eleverna.

Den som inte ser och diskuterar sitt ansvar får aldrig respekt. Varken av elever, föräldrar eller politiker.

Lärarfacken kan förstås fortsätta skylla på rikspolitiska reformer som kommunaliseringen och gamla läroplaner, på kommunalpolitiska besparingar och hemska nya arbetstider. Visst har politiska beslut spelat roll. Men det har den pedagogiska praktiken också gjort. Och den har lärarna utvecklat.

Fjelkner gläds åt att det blåser nya vindar i skolpolitiken: »det är tillåtet att lärarna ställer högre krav på eleverna.«

Ursäkta mig. Det har aldrig varit förbjudet. Det har heller inte fattats några politiska beslut om att elever som är funktionella analfabeter ska få godkänt i svenska. Det är lärarna själva som sänkt kraven. Ingen annan.

Andas lugnt var det. Praktiska tips.

1. Erkänn ert ansvar.

2. Se till att lärarutbildningen blir bra. När lärarstudenterna kommer ut på skolorna för praktik och arbetsplatsförlagd utbildning eller vad det för tillfället heter – ställ höga krav. Skicka tillbaka den som inte håller måttet, säg att studenten är välkommen tillbaka när lärarutbildarna lyckats bibringa nödig kunskap. Lärarfacken har inte tagit sitt ansvar här tidigare. Det är dags nu. Annars fortsätter den sorgliga nedåtspiralen.

3. Gå in för individuell lönesättning. På allvar. Med stora löneskillnader. Tala med sjuksköterskorna, de har lyckats förflytta hela kårens position med den taktiken. Metta Fjelkner hävdar på Newsmill att arbetsgivarna måste höja lönerna med 10 000 kronor i månaden. Glöm det. Genast. En yrkeskår som stadigt och kraftigt försämrat sina prestationer kan aldrig få en löneökning på 37,5 procent som tack. Men på nästan varje skola finns ett eller ett par ess. Eleverna, kollegorna och rektor vet precis vilka de är; lärarna som får eleverna att se glädjen och säkerheten det ger att ha förstått det krångliga, som får eleverna att nöta de tradigheter som krävs för att sedan stå stabilt på en svindlande höjd. Essen ska ha 10 000, kanske 15 000 kronor mer i månaden. Andra får använda dem som hävstång senare. Att det finns individuella topplöner räcker för att locka till lärarutbildningen. Möjligheten finns. Det är ju inte varje civilekonom som tjänar multum, eller civilingenjör. Fråga bara dem som jobbar på kommunkontoret.

4. Diskutera föräldrarnas ansvar. I stället för att i debattartiklar och intervjuer för tusentolfte gången mala om kommunalisering och nedskärningar, skriv och prata till föräldrarna. Ni får garanterat sitta i tv-soffor och lokalradiostudior och prata om att föräldrar måste bli bättre på fostran för att ni ska få tid att lära ut. Föräldrar ska lära barn att inte hojta rätt ut och kräva reaktion. Föräldrarna har inte rätt att kräva att lärarna ska avge rapporter för vilka andra ungar deras barn haft kontakt med varje dag under veckan för att utröna om barnet är utanför. Bara många och långa offentliga samtal kan ändra attityderna. Prata. Ni får lättare att göra ert riktiga och viktiga arbete.

5. Följ forskningen. Sprid rönen. Ett entydigt resultat är att svaga elever lyckas bättre om undervisningen och skoldagen är tydligt strukturerad och andelen individuellt arbete liten. Den som är svagbegåvad eller lever i kaos hemma, i värsta fall både och, behöver få komma till ordning och känna att det finns gemensamt fokus. Och vilken tonåring som helst som mest intresserar sig för relationer behöver fasta ramar.

6. Tänk kritiskt och självkritiskt. Det är ett av målen för eleverna. Gäller även lärare.

Låt stå. Puuuh.

***
För övrigt liknar socialdemokraternas ledarval inte alls en dokusåpa. I sådana vill ju folk synas. Här handlar det i stället om att ducka för kamerorna, som bankrånare, eller sabba dem, som fortkörare.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera