Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

»Det är en stor båt att få styr på«

 Jag anländer något tidigt till lunchmötet och får sitta och vänta några minuter innan Mufs nyvalde ordförande Erik Bengtzboe kommer in på Café Cronan i Gamla stan, ett kvarter från moderaternas kansli på Stora Nygatan.

Och jag hinner undra: Vem är Erik Bengtzboe? Det slår mig att jag knappt vet hur han ser ut.

De nya moderaterna är ett mittenparti. Ofta sympatiskt slipslösa med finskorna fast placerade mitt i mellanmjölkslandet. Men Muf är en annan historia. Ungdomsförbundet ter sig ibland lite valpigt och pubertalt, och positionerar sig ofta skarpt mot moderpartiet.

Kommer han dyka upp i kostym med partinål på kavajslaget? I en rosa pikétröja? Är han månne en av de Reinfeldt-följare som i berusningen skaldar raj-raj-raj-raj-raj-raj-Rajnfeldt till Cornelis Vreeswijks melodi »Turistens klagan«?

Erik Bengtzboe valdes till förbundsordförande 27 november och sedan dess har det varit knäpptyst. Hans företrädare Niklas Wykman satt på posten i fyra år och var känd för sina närmast teatrala utspel. I juni 2008 hotade Wykman dramatiskt att avgå under FRA-debatten.
Sommaren därpå videobloggade han från Almedalen och recenserade Mona Sahlins tal med fraser som »hennes kvinnosyn är äcklande«. Efter en provocerande ytterligare kommentar under Ship to Gaza-krisen surnade till och med Fredrik Reinfeldt till.

Men när Niklas Wykman kommer på tal säger Erik Bengtzboe med ett snett leende att »det är inte helt otänkbart att jag kommer säga något kontroversiellt … någon gång i framtiden.«

Det är svårt att tro honom. Erik Bengtzboe ger ett öppenhjärtigt, men försiktig intryck. Han är modest klädd i rutig skjorta och låter orden vila på tungan en stund innan han svarar på mina frågor. Så vad är det som skiljer honom från sin före­trädare?

– Jag är helt enkelt inte så provocerande och konfliktorienterad. Niklas hade väldigt många skarpa åsikter om mycket och det fanns väl några uttalanden som jag var fundersam kring.

Att leda ungdomsförbundet är en svår balansakt. Samtidigt som man ska locka väljare till partiet finns ett tydligt krav på positionering. Erik Bengtzboes företrädare Niklas Wykman gick flera ronder mot partitoppen innan han började arbeta under Anders Borg på finansdepartementet. Johan Forsell beskrev sitt förbund som en ideologisk vakthund gentemot moderpartiet. Sedan äntrade han partiskutan som stabschef under Fredrik Reinfeldt.

Ett av Erik Bengtzboes första drag som ny förbundsordförande var att hoppa av sin riksdagsplats.

– Det var många som hade åsikter om mitt beslut. Men andra förstod konflikten och min frågeställning. Det är fortfarande viktigt för Muf att hålla bra kontakter inom partiet, men det betyder inte att jag måste vara en aktiv del av det på plats i riksdagen. Då blir det svårt för mig att driva intern opposition när det behövs.

Mellan tuggorna pratar vi gruppsykologi och Erik Bengtzboe beskriver farorna med att isolera sig i riksdagshuset på Helge­andsholmen.

– Politiken är ett vi-mot-dom-spel i alla lägen. Gruppmentaliteten uppmuntras. Att ta en för laget, att foga sig i ledet är ju ingen ny företeelse.

Före vårt möte har Erik Bengtzboe förberett sig inför ungdomsförbundets distriktsstämmor i Uppsala och Skåne. Som kampanjledare inom Muf hade han aldrig siktet inställt på ordförandeposten. Han nådde den och nu måste han bevisa att han kan leda de 12 000 medlemmarna och samtidigt brottas med det faktum att moderaterna tappade unga väljare i höstens riksdagsval. Han vill driva två traditionella frågor: arbete och utbildning.

Räcker det för att profilera Muf?

– Det får vi utvärdera om två år, skrattar Erik Bengtzboe.

– Jag tror inte på att köra på den politik vi får mest publicitet för. Plakatpolitik skapar mest rubriker. Vill man göra skillnad i långa loppet får man träget jobba på. Det finns inga genvägar.

 Han kommer från en bondsläkt i Södermanland. Tonårens sommarjobb bestod i att röja skog, plöja åkrar och ta hand om djur. Men precis som sina syskon började Erik sedan engagera sig politiskt.

– Jag kommer från en väldigt viljestark familj. Alla har tvingats argumentera för att få sin del av glasstårtan, om man säger så.

Jag frågar vad hans föräldrar gör. Han svarar med emfas:

– Jag har en förälder.

Erik Bengtzboes pappa lämnade familjen tidigt och sedan dess är deras kontakt bruten. Han säger att han varken vill försonas eller återförenas.

Under valrörelsen sommaren 2006 slet Erik Bengtzboe för att värva medlemmar till Muf. Han hade precis tagit studenten och fick uppleva när moderaterna bröt en tolv år lång socialdemokratisk dominans. Efter valet tog Erik Bengtzboe jobb som dräng hos en bonde i Mälardalen. Knappt fem år senare tar han en paus från sina studier på KTH och träder in i rampljuset som Muf-ordförande.

Fixar han det?

– Jag hoppas det. När jag kandiderade och blev vald kände jag av en rätt stark prestationsångest. Visst, jag vet vad jag vill – men klarar jag verkligen av det? Det är en stor båt att få styr på.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera