Gör en pudel, Anders Borg!

Makten korrumperar, sa Lord Acton. Meningen missförstås ofta som att mäktiga män tar mutor. Enligt Acton var det moralen och idealen som bröts ned under maktutövandet. När borgerligheten nu försvarar Fas 3, slutstationen i arbetsmarknadsåtgärderna där arbetsgivare får betalt för att sysselsätta folk, så har något fundamentalt korrumperats i det borgerligheten stod för.

»Pysselsättning«, »låtsasjobb«, »förvaring«. Så brukade det heta när borgerligheten riktade sina obarmhärtiga pilar mot det mest ruttna och cyniska i den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken där de »förvarade« i bästa fall sattes på att hänga upp gardiner hos pensionärer för att inte synas i statistiken.

Borgerligheten hatade då tomma arbetsmarknadsåtgärder på goda grunder.

Redan före Anders Borg hade faktiskt borgerligheten en grundmurad tro på den ekonomiska vetenskapen, och den är entydig. Alla utvärderingar visar att arbetsmarknadsåtgärder i stor skala är ett ineffektivt sätt att sätta folk i arbete. Allra sämst är det att snabbt expandera åtgärderna eftersom kvaliteten oundvikligen blir lidande, vare sig det gäller oprofessionella coacher, ihåliga utbildningar eller förvaringsjobb.

Det var också ett av budskapen från ett internseminarium som Anders Borg höll för ett drygt år sedan med världsledande ekonomer, bland annat blivande vinnaren av Nobelpriset i ekonomi Christopher Pissarides; ju närmare åtgärderna ligger vanlig utbildning, vanliga jobb och vanligt jobbsökande – desto mer effektiva är de.

Många borgerliga politiker minns också 90-talskrisen då de administrerade en gigantisk utökning av diffusa arbetsmarknadsprogram, som sedan blev omöjliga att bromsa. En av prioriteringarna när alliansen tillträde 2006 var just att rulla tillbaka alla dessa åtgärder.

Men i mitten av finanskrisen trillade borgerligheten dit igen och planerade massiva åtgärder, den största i något OECD-land. När konjunkturen lyckligtvis vände med oväntad styrka bromsades expansionen, men inte Fas-mentaliteten.

Det heter nu att »arbetsgemenskap« är bättre än att »bara sitta hemma«. De empiriska studierna visar dock att åtgärder av Fas 3 inte ökar chansen att få riktigt jobb, snarare tvärtom. Framförallt är detta defaitismens vokabulär, där man redan bestämt sig för att ingen riktig väg finns tillbaka, just det man anklagade s för.

Regeringen har hamnat i den orimliga sitsen att samma dräpande repliker som man en gång själv använde i princip ordagrant vänds tillbaka mot en av Ylva Johansson (s).

Ty värre än det samhällsekonomiska slöseriet är korruptionen av borgerlighetens principer. Hur kan Alliansen, vars credo är att människor ständigt ska komma tillbaka och växa, hamna i ett teknokratiskt von-oben-system där människor klassas i kategorier och gradvis märks ned tills sophögen är nästa station. Hela Fas-retoriken går på tvärs mot en liberal politik där alla med arbetsförmåga ges hjälp att utifrån sina förutsättningar återgå i arbete. Att fortsätta med Fas 3 samtidigt som man inte gör mer för att sänka kostnaderna för att anställa och sänka lönetrösklarna in i jobb och praktik, det är att svika de ideal alliansen byggts på.

Fas 3 kommer nu röstas ned av en dyster samling av vänsterpartister, vilsna socialdemokrater, nostalgiska sverigedemokrater och miljöpartister.

Man kan tycka det är illa nog att de före detta rödgröna, som enligt Sahlin »aldrig, aldrig, aldrig« skulle bli beroende av sd, i denna fråga låtit sig kramas om av Sven-Erik »Ge oss Sverige tillbaka!« Sällström. Denna oheliga allians hade kunnat vara veckans huvudfråga om inte Fas 3 i sig varit så huvudlöst.

Nu finns det bara en sak att göra, en pudel där Fas 3 läggs till handlingarna.

***

För övrigt är det läge att öppna förhandlingar med mp så snart de fått nya språkrör. Argumenten mot en blågrön allians har kommit på skam. De mindre borgerliga partierna blir i själva verket ännu svagare än om de tvingats dela ministerposter med mp eftersom det i praktiken är Moderaterna med stort M som gör upp med oppositionen. Alliansen kan inte heller hoppa från tuva till tuva i riksdagen. Till skillnad från socialdemokraterna kan de inte i krislägen falla tillbaka på v.

Slutligen är det märkligt att de allra sämsta politiska idéerna ofta får namn som passat perfekt på en mörk Norén-pjäs. Vad sägs t ex om »3:12«, namnet på skattereglerna för småföretagare, så komplicerade att de blivit en 5-poängskurs i juridik. Och nu »Fas 3«, ett drama om social utslagning på väg till en scen nära dig.

Text: