Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Problemet med dejtingsajter

Man får inte förväxla närhet med likhet. Det gäller både i politik och kärlek.

Cecilia Hagens intervju med Håkan Juholt i maj måste vara vårens märkligaste. Den socialdemokratiska partiledaren berättade bland annat om sina superkrafter: hur han kunde »ta in allt« på samma gång, men framför allt dundrade han på om hur han fått 800 svar på sin kontaktannons. Sedan ställde Juholt till semi- och kvartsfinaler och testade slutligen den utvalda kvinnan genom att utsätta henne för Johnny Cash samt ta med henne på romantisk semester till Vitryssland.

800 kvinnor som kastar sig över Juholt på nätet frammanar onekligen bilden av socialdemokraternas partiledare som en Smålands Tom Selleck. Men tyvärr visade sig historien inte stämma. Juholt hade råkat säga fel. Han hade inte fått 800 svar: han hade fått 800 matchningar. Kan det då verkligen vara en slump att partiets ekonomiska talesperson Tommy Waidelich sa ordet »missmatch« sjutton gånger i budgetdebatten?

Waidelich pratade visserligen om svensk arbetsmarknad. Men matchningar och missmatchningar verkar vara den nya ledningens melodi. Och Svenskt Näringsliv håller med. »Det är uppenbart att matchningen på arbetsmarknaden är arbetslinjens blinda fläck«, skrev Karin Ekenger och Malin Sahlén i förra veckan.

Arbetsförmedlingen vittnar om rekord i lediga jobb samtidigt som arbetslösheten är hög. Något måste vara fel. Statsministern instämmer dock inte. I Dagens Industri tyckte han att arbetsgivarna bara skulle sänka sina krav. En inställning som aldrig hade accepterats om det gällt internetdejting. Som Håkan Juholt säkert kan informera är det där med matchning en avancerad sak i den världen.

The New Yorker ägnar en stor del av sitt senaste nummer åt att beskriva hur systemen fungerar. Det var redan 1964 som Lewis Altfest snubblade över en gigantisk dator ståendes i en paviljong på värdsutställningen i New York. Apparaten var byggd för att välja ut internationella brevvänner. Du fyllde i ett frågeformulär, stoppade in det i maskinen och fick tillbaka ett kort med adress till en person som liknade dig. Där någonstans föddes idén.

I dag är ett av sex äktenskap resultatet av en matchning. Avancerade metoder för att matcha ihop människor har blivit en storindustri. Scientific Match använder dna. Företaget hävdar att metoden leder till en högre andel kvinnliga orgasmer. Hur sambandet ser ut är oklart.

Algoritmerna som används får en närmast att tänka på utvecklingen inom finanssektorn. Mäklare i svettiga vita skjortor som skriker och viftar åt siffror på stora skärmar, det existerar snart inte längre. I stället är det hypersnabba datorsystem som bedriver automatiserad masshandel baserad på avancerad matematik. Med liknande exakthet tar algoritmerna på Match.com inte bara hänsyn till vad du säger att du vill ha (blond, icke-rökande, protestant?) utan även vad ditt beteende säger om vad du vill ha.

Har du för vana att ta kontakt med mörkhåriga, rökande kato­liker, tar den in detta i sina beräkningar. Systemet letar rätt på andra som uppvisar en liknande diskrepans mellan uttalade och avslöjade preferenser. Det är helt klart en betydligt mer avancerad process än vad någon klarar av som skannar klientelet i en bar runt midnatt efter två glas vin. Men frågan är om det verkligen leder till bättre matchning.

Människor svarar på detaljerade frågor: Vilken typ av hus föredrar du, vilken rumstemperatur är mest behaglig och sover du med öppet eller stängt fönster? Företaget räknar sedan fram vem som svarat mest likt. Nu vet du i alla fall att han inte kommer att gå upp mitt i natten och stänga igen fönstret. Det må vara matchat. Men möts man verkligen bara för att man matchar?

De avancerade matchningstjänsterna ger en känsla av kontroll, och kärlek brukar oftast kräva precis det motsatta. Matchning i alla ära, men man får inte förväxla närhet med likhet.

Samtidigt har svensk arbetsmarknad nog ändå något att lära. Enligt en rapport från Riksrevisionen prioriterar Arbetsförmedlingen inte kontakt med dem som ska anställa, utan ägnar sig åt annat. Frågan är om det är så bra.

Samtidigt är jobbsökande och partnersökande två ganska olika saker. Tidningen Forbes skrev visserligen nyligen om hur processerna liknade varandra men deras påstående utgick från teorierna i dejtingbibeln »The Rules«. Och tankarna i den boken, om att den som spelar svårast vinner, de gäller nog bara för ett enda jobb.

Det som socialdemokratisk partiledare. Vi kan ju fråga Håkan Juholt.

Igen.

***

För övrigt: Protestorganisationen mot nedskärningar i Storbritannien avslöjade onekligen sin medelklassighet när den uppmanade folk att komma till demonstrationerna »utklädda till arbetare«. Där har ni ett trick som de nya moderaterna ännu inte har kommit på.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera