Bacillskräck som filmdystopi

På fredagen går Steven Soderberghs nya storfilm upp på svenska biografer. »Contagion«, med Gwyneth Paltrow, Matt Damon, Kate Winslet och Laurence Fishburne i rollerna, är en katastroffilm skräddarsydd för vår tid.

Den handlar om en influensa­pandemi som skördar miljontals offer världen över, från Hongkong till Minneapolis. Folk nyser i tunnelbanan, hänger vid en bardisk och delar samma skål med jordnötter, räcker över kontaminerade kreditkort, reser mellan olika världsdelar och kommer i kontakt med andra människor och deras livsfarliga kroppsvätskor på fler sätt än man trodde var möjligt. »Contagion« är inget bra filmtips till en hypokondriker. Plötsligt utgör varje gemensam kontaktyta ett potentiellt dödshot.

I samma veva drar årets influensasäsong i gång i Sverige, och därmed vaccinationsdebatten. Alla som tillhör riskgrupperna uppmanas att ta en spruta. Årets cocktail innehåller bland annat skydd mot svininfluensan, en sjukdom som i dag gör sig påmind främst i form av den omdebatterade kopplingen till narkolepsi. Nyligen beslöt staten att betala ut skadestånd till de barn som insjuknat i sömnsjuka efter svininfluensavaccination.

Antivaccinationsrörelsen växer sig allt starkare, både här och i USA.

I »Contagion« gestaltas skepsisen mot de profithungriga läkemedelsbolagen av en bloggande eldsjäl/konspirationsteoretiker spelad av Jude Law. Han uppmanar sina många anhängare att akta sig för det livsfarliga vaccinet och i stället ta ett homeopatiskt medel som påstås vara det enda botemedlet mot den fruktade farsoten.

Sällan har en biopremiär varit så vältajmad.