Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Han missade Anslagstavlan

Enkla regler är att föredra. Blir de krångliga gör sig folk egna föreställningar. Som Håkan Juholt.

Håkan Juholt är uppväxt med först en, sedan två tevekanaler som ständigt sände Anslagstavlan. Han kan säkert fortfarande sjunga 1980-talets paradinslag: »Anmäl alltid ändrad inkomst, till Försäkringskassan. För din egen skull.«

Anslagstavlan, med kackiga inslag med myndighetsinformation, sänds fortfarande i SVT. Men inte lika ofta. Och framför allt finns det hundratals andra kanaler att zappa till när de börja mässa om Fastighetsmäklarnämnden, certifierade brunnsborrare och att du bör bära cykelhjälm. Om man nu inte nöjer sig med att kolla play via datorn.

Det finns ingen anledning att längta tillbaka till Anslagstavlans storhetsdagar. Men det eviga tjatandet inskärpte en sak, du som medborgare har ansvar för att känna till lagar och regler.

Som barn av Anslagstavlan borde Håkan Juholt veta att det är hans sak att hålla koll på reglerna för ersättning för övernattningslägenhet för lantisledamöter, alltså alla som bor fem mil bortom riksdagen. Det går inte att langa in papper och lägga ansvaret för uttolkningen av familjeförhållandena på tjänstemännen.

Men happy-go-lucky-Håkan gjorde just det. Sen måste han ha haft en rejäl semester, utan att läsa tidningshögarna när han kom hem, i juni 2009. Då fick folkpartisten Anita Brodén ursäkta sig i alla medier för att hennes vuxna dotter bott i övernattningslägenheten i Stockholm och var skriven där. Brodén hade plikttroget lämnat in blanketter om sovandet och betalat en fjärdedel av hyran själv som reglerna säger. Men det var ändå inte okej, för övernattningarna ska vara enstaka och folkbokföring av anhöriga på adressen uteslutet. Vilket också socialdemokraternas gruppledare Sven-Erik Österberg fick veta. Offentligt.

Så hur kunde Håkan Juholt göra som han gjorde? Det förklarade han på sin första presskonferens sedan Aftonbladet avslöjat hyresaffären: »Det är den kostnad jag har för dubbelt boende. Den riksdagslägenhet jag hade på Lilla Nygatan var betydligt dyrare.«

I stället för att kolla reglerna gjorde hade han sin egen föreställning om dem. Eftersom hyran nu blev lägre tjänade ju skattebetalarna på saken. Alltså var det rimligt.

När Anslagstavlan inte längre präglar våra medvetanden är det allt fler gör sig sina egna föreställningar om regler. Till exempel om försörjningsstödet. Gång på gång möter jag yngre vuxna som är ursinniga över att de inte får pengar av soc för att deras sambo har hyfsad inkomst.

Så här kan det låta: » Att utblotta mig och KRÄVA att min flickvän ska betala min mat och del av hyran för sina pengar hon ska använda för sin resa ser jag som mycket sjukt.«

Denna upprördhet finns också bland unga med en borgerligt liberal livssyn. »Jag behövde ju bara pengar till lönen kom, jag sa att jag kunde låna och betala tillbaka. Men de sa att min sambo skulle betala för mig, eller att jag kunde låna av mina föräldrar. Men det är ju inte deras ansvar.«

Nej, det är det inte. Varje person är ansvarig för sin försörjning. Men försörjningsstöd, liksom bostadsbidrag, baseras på hushållets intäkter. Att sambor inte lovat att älska varandra i nöd och lust innebär inte att förhållandet bara kan baseras på lusten och att skattebetalarna ska avhjälpa den individuella nöden.

Socialsekreterare vittnar om hur de ofta möter ilska när de påpekar att stödsökande faktiskt först måste förbruka sina sparpengar. »Men va, de har jag ju fått för att ha till körkort/långresa/kontantinsats. Ska ni förstöra mitt liv?!«

Försörjningsstödet går än så länge att förklara som insatsen när alla resurser är uttömda, att det är den absolut sista utvägen. Men inte länge till. Regeringen Reinfeldt vill låta bidragstagare få behålla en del av sina löneinkomster i stället för att räkna av krona för krona, exemplet i debattartikeln i anslutning till budgeten handlade om en tusenlapp. Socialdemokraterna har hittills, här ändras ju besked i de flesta frågor fort nu, anslutit sig till idén.

Ur ingenjörssynpunkt är det en riktig incitamentsåtgärd. Men vilken uppförsbacke när de praktiska följderna ska förklaras. Två arbetskamrater med samma lön får olika nettoinkomst per timma, den ene får mer för att han har socialbidrag också.

Det krävs väldigt mycket Anslagstavla för att nöta in den förändringen. Och då ska vi minnas att Anslagstavlan inte ens funkade helt förr, åtminstone inte på Håkan Juholt.

***

För övrigt står inte en rad om Åsa Lindgren i Juholts CV på Socialdemokraternas hemsida. Där bor han i Oskarshamn med två barn. Själv har han talat om sig som sambo, särbo, delbo och kulbo. Mumbo jumbo, säger jag.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera