Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Rekryterade av svenska styrkor. Flera hundra personer har rekryterats av afghansk polis med stöd av svenska soldater i det så kallade CIP-projeketet. Här Lal Mohammad med sin CIP-milisgrupp.

Utrikes

Våldsam milis ska hjälpa polisen

Afghansk polis klarar inte säkerheten på egen hand. Svenska trupper tvingas nu bistå dem i rekryteringen av våldsamma milisgrupper.

När jag kommer in på den torra gårdsplanen i distriktet Char Bolak i norra Afghanistan, där svenska soldater har säkerhetsansvaret, möts jag av en stor grupp afghanska män med raketgevär och ­kalasjnikov.

– Sex av mina män har dött och flera har fått sina fötter avskurna. För åtta dagar sedan hällde talibanerna bensin i munnen på en av oss och tände eld på honom. Klart vi har vapen, säger kommendant Lal Mohammad.

Gruppen har funnits i 13 månader då de bildade en så kallad arbaki, en beskrivning som används på löst sammansatta beväpnade grupper som ofta beskrivs som en maffiarörelse med starka band till ömsom krigsherrar, ömsom talibaner.

– Vi sålde våra djur och vårt land för att kunna skaffa vapen och skydda oss själva från talibanerna. Polisen var chanslös, säger Lal Mohammad.

Sedan några dagar sitter en gul armbindel där det står CIP, Critical Infrastructure Protection, runt hans och de andras armar. De har nämligen rekryterats av ­afghanska poliser och – svenska soldater.

– Det betyder att vi ska få lön varje månad så vi är nöjda, men det vore bra om vi fick mer vapen också, säger Lal Mohammad.

Den svenska försvarsmakten beskriver CIP som en lokal grupp som ska skydda sin egen by och rapportera till polisen om något sker. Vid rekryteringen har de fått en armbindel och en visselpipa men ingen träning eller vapen. Ändå har alla vapen och dessutom bär flera av dem polisuniform, trots att de inte är registrerade som poliser. I själva verket är CIP bara ett annat ord för milis. På den svenska basen är frågan känslig och inte alla är bekväma med att vara involverade.

– CIP är en rysare och ungefär som att Stockholmspolisen skulle anlita och betala Hells Angels för att hålla ordning i Rinkeby utan att ställa några frågor om hur de går till väga, säger en svensk soldat med insyn i projektet.

I grunden handlar detta om att de internationella trupperna, däribland de svenska, ska kunna lämna Afghanistan 2014. Övergångsfasen, där säkerhets­ansvaret lämnas över till afghanska regeringsstyrkor, är i full gång. Den västliga alliansen jobbar på högvarv för att rekrytera och utbilda afghanska militärer och poliser. Men det tar tid och kommer inte vara tillräckligt. Därför tog general David Petraeus under sin tid som överbefälhavare initiativ till olika projekt för att beväpna lokalbefolkningen, så som skedde i Irak under hans befäl. För ungefär ett år sedan bestämdes att alla dessa projekt skulle samlas under ett: ALP, afghansk lokal polis. Tanken är att rekrytera redan beväpnade personer, bland annat så kallade arbarki samt före detta talibaner som bytt sida till regeringen. ALP ska under två år tränas och övervakas av amerikanska specialförband.

Häromveckan fick ALP-projektet mycket stark kritik i Human Rights Watchs, HRW, rapport »Just Don’t Call it a Militia«. De har granskat ALP i flera provinser och många vittnade om allvarliga övergrepp som våldtäkter, tortyr och utpressning.

Nu har ytterligare ett problem uppstått med ALP. Det finns inte tillräckligt med amerikanska specialförband för att utbilda dem, och i många distrikt, bland annat i norr, har de inte ens startat utbildningen, trots att talibaner tagit alltmer mark.

För att ändå hinna bli klara till 2014 kom den amerikanska militären på en ny idé: CIP. Eftersom de inte får vapen är de billigare och eftersom de inte ska utbildas går det snabbare än ALP.

Här kommer de svenska soldaterna in i bilden. De har fått i uppdrag att stötta den afghanska polisen när de rekryterar CIP, i distrikten Char Bolak, Chimtal, Qush Tepa och Darzab. Samtliga är talibandistrikt där svenska trupper genomfört flera strider och drabbats av såväl dödsfall som skadade de senaste åren. I Chimtal och Char Bolak som vi besöker har 300 man rekryterats till CIP-milisen. De svenska soldaternas uppgift är bland annat att göra en bakgrundskontroll på dem som rekryteras samt se till att gruppen sköter sig.

När jag åker runt i byar i Char Bolak och Chimtal är många i lokalbefolkningen oroliga. I norra Afghanistan finns en lång historia av olika krigsherrar som skapat miliser i byarna för att behålla kontrollen. Lokalbefolkningen säger att krigsherrarna ligger bakom urvalet av dem som får bli CIP. Flera av de män som rekryterats är dessutom kända gangstrar, berättar bybor.

Abdul Walid från Char Bolak bor i en by som tidigare var talibandominerad men som sedan flera månader kontrolleras av arbaki, som för några dagar sedan bytte namn till CIP.

Han berättar att han blev oskyldigt anklagad för att ha kört på en get. Under vapenhot tvingade arbakai-männen honom att lämna sin motorcykel som böter.

– Sedan fortsatte de att hota mig i flera veckor och jag var tvungen att stänga min butik om jag inte betalade stora summor pengar. Till slut medlade en byäldste och jag fick tillbaka motorcykeln, men jag var livrädd. De är precis som talibaner. Hotar och utpressar. Jag vet inte vad som är värst, säger han.

Bonden Khan Mohammad i distriktet Chimtal har en liknande berättelse.

– De låter mig inte komma fram till mina fält och skörda om jag inte betalar en vägtull och jag har inga pengar. Nu kommer jag att förlora hela min skörd, säger han.

Han säger att de CIP-medlemmar som finns i hans by är från den forne krigsherrens och numera Balkhguvernören Attas parti Jamiat.

– Det är för att han ska kunna kontrollera de byar som egentligen inte är på hans sida, säger Khan Mohammad.

Men frågan är förstås komplex eftersom arbaki i vissa byar lyckas köra iväg talibaner och upprätthålla säkerheten.

– I min grannby fungerar de bra. Det beror på vilka de är och vem som styr dem. Det kan ibland ändras över tiden. Vi vill hellre ha riktiga poliser som kan lagen, säger Abdul Walid.

Polischefen i Char Bolak, Hayatullah Rogh, som har ansvar för CIP-medlemmarna, förstår bybornas rädsla och säger att projektet är kortsiktigt.

– De kan stötta oss nu men det viktiga är att den riktiga polisen utbildas, säger han.

Överste Rickard Johansson, chef för FS21, den svenska fortsättningsstyrka som är på plats i Afghanistan just nu, är ansvarig för att CIP-projeketet genomförs. Han påpekar att projektet drivs av afghansk polis och att idén kommer från USA.

– Vår uppgift är att stödja implementeringen av projektet. CIP lyder under afghansk polis och vi stödjer detta genom att skapa förutsättningar för rekryteringen och kontrollera den personal som afghanerna valt ut, säger överste Rickard Johansson.

Han säger att CIP enligt lagen får ha vapen, men de kommer inte från svenskarna.

Av dem jag träffade bar flera polisuniform, trots att de inte har utbildning, är det inte riskabelt?

– Jag känner inte till uppgiften men det är klart att det kan skapa oreda om man uppträder i polisuniform utan att vara polis.

Liknande projekt har fått mycket stark kritik från HRW. Hur ser du på det?

– Jag har läst rapporten och jag håller med om att det finns fog för kritik. Men i och med att de nu finns under polisens ledning finns det också möjligheter att kontrollera dem, vilket inte går om de är bara är arbaki. Nu kan vi utkräva ett ansvar.

Hur ska ni följa upp projektet så att de inte utnyttjar sin roll?

– Detta kommer vara en rutin­uppgift att vid varje patrull kontrollera deras utrustning och att de uppträder som de ska. Om det inte fungerar kommer vi vidta åtgärder och eventuellt avlägsna individen från projektet.

Bybon Abdul Walid tror inte att det kommer fungera.

– Ingen kommer klaga på CIP inför soldaterna. De vågar inte, säger han.

Projektet beräknas pågå i två år, men resultatet lär synas långt tidigare. Det är mycket tveksamt om idén att beväpna fler folk i ett redan överbeväpnat och krigsskadat land kommer leda till någon form av fred.

– Förmodligen är det framtidens inbördeskrig som beväpnas just nu, säger en av dem som deltagit i CIP-projektet.

Fakta | De tar över 2014

ANP Afghansk nationell polis. Det pågår nu enorma kraftansträngningar för att utöka och utbilda polisen så att de kan bli en kraft att räkna med när de internationella trupperna lämnar Afghanistan 2014.

ALP Afghansk lokal polis. Eftersom det går trögt att rekrytera poliser till ANP har ISAF börjat med att beväpna och träna lokala poliser. De ska tränas i två år av amerikanska specialförband. ALP har kritiserats hårt i Human Rights Watchs rapport »Just Don’t Call It a Militia.«

CIP Critical Infrastructure Protection. Eftersom det inte finns tillräckligt med specialförband som kan träna ALP har CIP skapats. De är lokala personer som inte får träning eller vapen men som har rätt att bära vapen. De svenska soldaterna är med och stödjer rekryteringen av dem.

ARBAKI Fristående beväpnad grupp. Står inte under polisens översyn. Alltmer vanligt i Afghanistan.

Svenska trupper

Sedan 2006 leder svensk militär tillsammans med Finland ett så kallat PRT, provincial construction team, i norra Afghanistan. Huvudbasen ligger i Mazar-i-Sharif i provinsen Balkh. Det svenska PRT har också huvudansvar i provinserna Samangan, Jowzjan och Sar-e-Pul.

I dag finns runt 570 svenska soldater på plats i Afghanistan.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera