»Jag har aldrig varit politiker«

Text: Axel Odelberg

Jens Henriksson möter själv i entrén till Stockholmsbörsens högkvarter i Värtahamnen, en före detta sammansättningslokal för Fordbilar.

Börschefens ansikte är slätt som en barnrumpa och håret spretande och blont som på Tintin. Han kunde vara tio år yngre än sina 44. Men bakom den oförstörda fasaden döljer sig en erfarenhetsbank av ekonomisk krishantering som fårade superseniorer kan avundas.

Med förekommande effektivitet visar han runt i Börshuset. När vi passerar personalmatsalen svarar han på min första fråga innan jag ställt den: varför han valt att luncha med Fokus i personalmat­salen. Är det för att spara tid, handlar det om att visa upp en lagom frugal profil eller är han bara ointresserad av mat? Nej! Han vill bara visa vad personalmatsalen förmår.

– När man ligger så off som vi så måste man fixa bra mat. Annars försvinner folk iväg ner på stan. Vi har riktigt bra käk här. Därför blev det personalmatsalen.

Hans ädelskånska accent bekräftar den lundensiska akademikerbakgrund jag googlat fram att han har. Pappa lektor i numerisk analys vid universitetet, mamma hälsovårdsinspektör.

På menyn finns tre rätter. Den är skriven på engelska vilket beror på de utländska medarbetare som i längre eller kortare perioder jobbar i byggnaden. I valet mellan panerad fisk, karibisk gris och indisk vegetarisk stuvning stannar vi för grisen.

Med våra brickor går vi mot sallads­baren och dryckesdepån. Henriksson fyller ett glas med äppeljuice och beklagar att det är lättöl och inte starköl i öltappen. När jag försöker fylla på har lättölet dessvärre sinat. Jag får nöja mig med bubbelvatten.

Vi irrar fram genom börshusets stora ljusgård som samtidigt är personalmatsal, i jakt på ett ostört bord. Det är fullt men strax blir ett ledigt och vi kan slå oss. Karibisk gris visar sig vara en skiva stekt fläskkarre med ris, svarta bönor och en tomatsalsa.

– Visst är det gott, säger Henriksson.

Jag instämmer. Tomatsalsan har en till­talande kryddig sötma.

Medan vi äter rasar börshandeln vidare i cyberrymden. Börsen stiger denna dag, men för vd:n står annat i fokus. Börsen tjänar pengar i hausse som i baisse. Det viktiga är att tekniken fungerar. Vi kommer in på frågan om robothandel.

– I den frågan är jag agnostiker, säger han och avser därmed att han varken är för eller emot.

Datorerna är här för att stanna och börschefen gillar läget.

Det är ett knappt år sedan han tog över vd-stolen, som inte skiljer sig från övriga stolar i kontorslandskapet. Börsens organisationshierarki manifesterar sig inte okulärt.

Många i organisationen är civilingenjörer, vilket kan te sig paradoxalt men vid närmare eftertanke framstår som rätt naturligt. Börsen består främst av datorer och mjukvara, eller som börschefen uttrycker saken:

– Det här är en teknologisk verksamhet.

Nominellt gör det Jens Henriksson till den perfekte börschefen. Han har både civilekonomiexamen och civilingenjörsexamen i elektroteknik. Men hans första jobb var ledarskribent i tidningen Arbetet. Det fick Göran Persson att ta in honom i sin stab i finansdepartementet efter s-valsegern 1994.

Innan dess tillbringade han ett knappt år som stipendiat i San Diego och hade kanske blivit kvar om det inte varit för Göran Persson. Bra skola och gott klimat lockade.

– Dessutom gillade jag att surfa.

De första åren på finansen blev en praktik i krisbekämpning; erfarenheter som han senare sammanfattat i boken »Ten Lessons about Budget Consolidation«.

– Världens enda kokbok i budgetsanering. Den är jag väldigt stolt över. När jag dör är den vad man kommer att komma ihåg av mig.

Ett av recepten lyder: »En högerregering som vill vara framgångsrik ska höja skatter, en vänsterregering ska sänka utgifter – allt för att visa att man är beredd att vidta åtgärder även mot de egna väljarna.«

Under Göran Perssons sista mandatperiod var Henriksson statssekreterare i finansen. Ett år efter att gode vännen Anders Borg tagit över departementet, 2007, blev han direktör i Internationella valuta­fonden, en utnämning signerad även av riksbankschefen Stefan Ingves. Som passionerad budgetsanerare prisar Henriksson – utan ironi – den tur som satte honom just på IMF under den värsta ekonomiska krisen sedan andra världskriget.

Skvallrades det mycket i korridorerna om Dominique Strauss-Kahns kvinnoaffärer?

– Nej, men vi hade ett fall uppe i styrelsen. Han fick en reprimand, men som chef för IMF är det otvetydigt att han gjorde ett bra jobb.

Dagen innan jag träffar Jens Henriksson har Håkan Juholt presenterat en skuggbudget som mött hård intern s-kritik.

Som gammal s-märkt politisk tjänsteman, hur ser du på Juholts och Waidelichs budget?

– Bra att du säger politisk tjänsteman. Jag har aldrig varit politiker, påpekar Henriksson innan han avbryts av en påminnelsesignal från mobilen.

– Saved by the bell, utbrister han.

Han vill inte betygsätta partikollegan Juholt och reser sig lättad från sin halvätna tallrik för att skynda till ett sammanträde. Att döma av hans gängliga lekamen är det inte den första oavslutade portion han lämnat efter sig.