Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Emma Milder-Borg och Jonas Hullegard spelar Trivial Pursuit.

Kultur

Tärningen är kastad

Sällskapsspel är en avlastningsplats för människans aggressivitet och svartsjuka. Vintern är brädspelens högtid.

Utanför fönstret dalar vinterns första snöflingor i ljuset från gatlyktorna. Joakim Lindén ställer sig upprört upp. Hoppar nästan.

– Ni fick ju dra ut på tiden, det är inte rättvist!

– Ja, men ni fick ju dagisfrågor, svarar Emma Milder Borg, som lugnt sitter kvar vid bordet där sju personer uppdelade i tre lag har samlats runt Trivial Pursuits spelplan, pepparkakor och glögg.

– Men vinn på fusk ni, säger Joakim Lindén.

– Jag har inget att skämmas för, kontrar Jonas Hullegard.

Stämningen lugnar sig. Senare handlar en fråga om varför vinnaren i maraton under de olympiska spelen 1904 diskades.

– Han tog en genväg? föreslår Hampus Lindqvist.

Svaret meddelas: han liftade med sin manager.

Emma är känd för sin vinnarskalle, men hon håller tillbaka en aning inför de relativt nya bekantskaperna. Anton, Joakim, Hampus och Jonas är också de frekventa sällskapsspelare. Så sent som för ett par dagar sedan avslutade de en utekväll med ett parti Med andra ord.

– I Trivial Pursuit och andra frågespel får man användning av sin allmänbildning och all annan fakta man lyckats komma ihåg. Och man får nytta av onödiga kunskaper som är totalt meningslösa, som att fotbolls VM -94 hölls i USA, säger Jonas.

Frågesport har varit en trend de senaste 30 åren och fascinationen fortsätter. Det räcker med att fördjupa sig i »På spåret«-vurmen eller tittarsiffrorna för det dagligt sända »Vem vet mest?« på SVT för att inse det.

För 30 år sedan kom Trivial Pursuit, en modern klassiker och en viktig punkt i sällskapsspelens historia. Sedan dess har det amerikanska spelföretaget Hasbro lanserat ett otal varianter på TP för att fortsätta hålla sig på toppen. I år har de valt att gå tillbaka till grundkonceptet och gav för ett par månader sedan ut det ursprungliga spelet, men med uppdaterade frågor. Ett smart grepp i rådande retrovänliga tider. I USA och Storbritannien har Monopol och Risk kommit ut i nyutgåvor som de såg ut på 30-talet, i träaskar och allt.

Spelens högtid är vintern. Då sker 80 procent av sällskapsspelens försäljning. Vi samlas i mörkret kring bordet, spelplanen och värmeljusen.

Så var det också i december år 1979, när kanadensarna Chris Haney och Scott Abbott satt och spelade ett parti scrabble. ­Haney arbetade vid tillfället som bildredaktör på the Montreol Gazette och Abbot var sportjournalist på Canadian Press.

Där och då kom de båda journalisterna på en egen spelidé. De första pusselbitarna lades för Trivial Pursuit. Spelkonstruktörerna, som snabbt fick anslutning av Chris bror John, satsade alla sina besparingar och till en början såldes vartenda spel med förlust. Abbot och bröderna Chaney försökte samla in pengar till lanseringen genom att erbjuda vänner och kollegor andelar i bolaget. Många sa nej – något de ångrade bittert i efterhand. För till slut fick ett stort leksaksföretag nys om dem och köpte rättigheterna att marknadsföra och publicera spelet.

Fem år senare hade TP sålt i 20 miljoner exemplar. I dag ligger siffran på 100 miljoner, spelet har översatts till drygt 20 språk och finns i över 30 länder. En otrolig framgångssaga som också skildrats i dokumentären »A Million to One – Trivial Pursuit« av Susan Ferrier. Hon var en av dem som i ett tidigt skede gick in med en summa pengar och blev tusenfalt belönad.

Människan har i princip alltid spelat spel. Det började redan på Afrikas slätter för hundra tusen år sedan, när vi försökte förutspå framtiden. Våra förfäder kastade föremål och beroende på hur de ordnade sig på marken berättade de huruvida det skulle komma regn eller om jaktlyckan skulle bestå.

Schamanernas religiösa och magiska ­ritualer utvecklades till att människor slog vad om hur föremålen skulle falla – hasardspelen föddes.

Journalisten och historikern Björn Höglund skildrar i sin bok »Alla spelar spel« ett antal sällskapsspel som lika gärna hade kunnat uppfinnas i dag men som har flera tusen år på nacken. Ett av de populäraste spelen i Egypten var kapplöpningsspelet Senet som bland annat hittats i Tutankhamuns grav.

Det indiska spelet Pachsi som speglade den buddistiska världsbilden är föregångaren till Fia med knuff.

Vissa spel kom till för att uppmärksamma människor på de religiösa lärorna, medan exempelvis schack (Indien på 500-talet) användes för att drilla i militär taktik och strategi.

På 1700-talet spred sig spelandet till en bredare allmänhet. Industrialismen gav möjlighet för massproduktion, och den växande och köpkraftiga medelklassen var en viktig målgrupp.

Nästa genombrott kom vid mitten av 1900-talet. Efter krisåren fanns en ny optimism och det stora fokuset låg på familjen. Nu kunde trenderna spridas snabbare tack vare medierna och de unga kom att bli en köpstark målgrupp. USA:s populärkultur var förebilden. Många tv-program omvandlades snabbt till sällskapsspel.

I Sverige skulle folkhemsdrömmarna gå i uppfyllelse. Samhällets framåtskridande avspeglades tydligt i sällskapsspelen. ­Moderniseringen av lägenheterna, med kylskåp, centralvärme, vattenklosetter och radiogrammofon, följde med i spelet »Sätta bo«. Där handlade det om att samla ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna köpa ett hus och fylla det med innehåll som tydligt markerade ekonomisk framgång. Tre veckors lagstadgad semester och förkortad arbetsvecka under 1950-talet, gav svenskarna mer fritid. De nya spelen hade namn som Bilcamping och Medelhavs-resan.

Spelexperten Dan Glimne menar att vi kan lära mycket om vår samtid från spelen.

– De har sociala och politiska dimensioner. Litteraturhistorien är självklar för människor att känna till. Spelhistorien speglar samhället lika mycket, men den kunskapen har inte folk. Det tycker jag är synd, säger han.

Men varför spelar människan ständigt spel? Driften finns helt enkelt i våra gener. Den naturliga instinkten kan märkas hos alla däggdjur, förklarar Ioannis Tsoukalas, socialantropolog på Stockholms universitet. Ungarnas lek och tävlan om vem som är starkast, de vuxna djurens kamp om mat och sexuella partners.

Viljan till spel och tävling har sociologiska och psykologiska aspekter.

– I mötet med andra uppstår en sorts tävling och förhandlingar av olika slag. Vi väljer hur vi ska presentera oss i ett visst sammanhang, döljer vissa saker och visar upp andra för att få ut det mesta av mötena. Om man accepterar den teorin så förstår man att mycket i vårt liv har spelmomentet i sig, säger Ioannis Tsoukalas.

En psykologisk förklaringsmodell till spelandets ständiga närvaro är att människan får utlopp för aggressivitet, svartsjuka och tävlingslusta, fast under kontrollerade former. Sällskapsspelandet blir en reningsprocess, eller en katarsis, som de gamla grekerna sa.

– Man kan säga att hela livet är ett spel, sammanfattar Ioannis Tsoukalas.

Häri går det att spåra orsaken till att vi vill briljera över våra vänner. Kunskap är som bekant en statusmarkör, vilket kan vara en av förklaringarna till att Trivial Pursuit blivit en sådan succé. Besserwisser-mentaliteten blev också skickligt uppfångad av dansken Jesper Bülow som med hjälp av det amerikanska spelföretaget Mattel lanserade frågesportspelet Bezzer­wizzer 2008. Det blev utsett till »Årets vuxenspel« året efter av Sveriges Leksakshandlares riksförbund.

I år har Popkult lanserats, beskrivet som »ett Trivial Pursuit med bara de rosa frågorna«. Här finns de nördigaste av de nördiga populärkulturella frågorna. Alexander Kandiloros, som ligger bakom Popkult, insåg att han och vännerna spelade alltmer och upplevde att det var ett fint sätt att umgås. Men att han ville skapa en egen variant.

Och visst verkar det som om spelkvällarna har kommit tillbaka. Inte bara för att det är vinter och kallt, utan också som ett tecken i en tid där det signalerar status att slänga ut tv:n till förmån för radion. En oberoende undersökning på uppdrag av spelföretaget Alga bekräftar bilden; nästan 70 procent av 20–29-åringarna spelar sällskapsspel med sina vänner. Till den ­åldersgruppen hör också spelarna för kvällen.

De har druckit upp glöggen, samlat ihop plupparna och kommer till samma slutsats.

– Jag tror att sällskapsspelen har fått en revival, eller så är det vi som har fyllt 25 år som har fått det, säger det vinnande lagets Anton.

– Ja, men jag spelar ändå bara de gamla vanliga, säger Joakim, den något missnöjda förloraren. Som ändå var nära.

Två av de tre lagen lyckades fylla tårtorna, det var bara kapplöpningen mot mitten som skiljde dem åt.

När Emma Milder Borg kommer hem lägger hon upp en bild av sin fullbordade plupptårta på Facebook, och gottar sig i vinsten. Hon får genast en inbjudan till revansch-match.

Fakta | Julefrid är speletid

De tio bästa sällskapsspelen enligt Fokus. Förutom Trivial Pursuit.

•Kort. Kan varieras i all oändlighet och anpassas till spelarnas mognads- eller begåvningsnivå. Säkra kort: plump, poker, skitgubbe, apa och president, bridge.

• Alfapet. Det heter ju Scrabble numera men det låter så töntigt och Wordfeud i all ära – i sällskapsspel sitter man tillsammans och klurar ord. Tips för julfriden: låt generositet och snabbhet gå före strategi och optimering

•Jenga. Kul men plågsamt nervdrama i plockepinn-form fast med lite större klossar som formar ett torn som blir högre och rangligare för varje varv.

•Bräde. Spelet som hittades i regalskeppet Vasa, och som sägs ha givit upphov till uttryck som »jag blev brädad av någon« och »att komma på kant med någon«. Spelas på backgammon-bräde, men är roligare och mer taktiskt avancerat.

•Risk. Slå tärningar, flytta arméer och bli osams med dina vänner i ­kampen om världsherravälde. Klassiskt strategispel för den krigiskt lagde.

•Tabu. På tid beskriva så många ord som möjligt för dina lagkamrater. Kruxet är att de mest självklara beskrivningarna är tabu.

•Yatzy. Enkelt och genialt tärningsspel som är fullt uthärdligt även om medspelarna är minderåriga med begränsad intellektuell kapacitet. Lär alla barn att räkna plus och gånger – åtminstone 1–6. Dessutom minimalt med utrustning.

•Rappakalja. Vansinnigt spel där det gäller att veta eller gissa betydelsen av ett svårt ord, samtidigt som man hittar på en felaktig betydelse att lura på medspelarna. Ordbajsarfest och prestigeparad.

•Monopol. Det finns en anledning till att Mono­pol är det mest sålda sällskapsspelet genom åren. Intresset för handel och uthyrning med
tomter och fastigheter har knappast dalat.

•Pictionary. Utlopp för konstnärs­ambitionerna samtidigt som ­associationsförmågan testas till fullo. Allt under tidspress.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera