Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

»Vi kommer nog att provocera«

Filminstitutets vd och juristen Anna Serner ser fem filmer i veckan och bjuder in till Filmhuset.

Anna Serner tillhör den lilla men lyckliga skara som lyckas att uppfylla sin barndomsdröm. I alla fall om vi räknar drömmen som att jobba med film professionellt. Den unga Anna Serner gick både film- och konstutbildningar och trånade efter att bli skådespelare. När hon växte upp på 70-talet var hennes farbror Håkan Serner en Guldbaggebelönad skådespelare som filmade med Bo Widerberg och Jan Troell.

– Efter ett tag insåg jag att jag ville bli klippare, jag sökte till DI (Dramatiska institutet) men kom inte in, förklarar Anna Serner när vi ses på en av hennes favorit-restauranger, Berns Asiatiska i centrala Stockholm.

– Eftersom jag är en pragmatisk person så insåg jag rätt snabbt att jag aldrig skulle bli en stjärna i filmvärlden. Jag orkade inte konkurrera på de tuffa villkoren.

I stället reste hon jorden runt och väl hemma i Sverige utbildade hon sig till jurist. Vid examen hade hon hunnit få dottern Emma, sedan fick hon jobb som förbundsjurist på Reklamförbundet. Där avancerade hon raskt till att bli organisationens vd och ansikte utåt i dryga sju år.

Efter ett par år långt mellanspel på Tidningsutgivarna har Anna Serner nu hunnit vara vd för Svenska filminstitutet i snart ett halvår. Och hon verkar älska varenda minut på det nya jobbet.

Anna Serner formligen sprudlar av entusiasm över sitt uppdrag och hur välkommen hon känner sig i sin nya omgivning. De första månaderna har hon tackat ja till allt som har med jobbet att göra. Vilket har lett till att hon jobbat i snitt tolv timmar om dagen, kvällstillställningar inräknade. Väl hemma sent på kvällen ser hon ofta en film, runt fem i veckan har det blivit hittills. Än mer jobb blir det när hon under många helger reser till olika filmfestvialer ute i landet eller utomlands.

– Då arbetar jag nog 17 timmar om dygnet, skrattar Anna Serner.

– Fast jobbet är verkligen jätteroligt, det är ett mycket större uppdrag än vad jag hade förväntat mig.

Företrädaren Cissi Elwin »gick in i väggen«.

– Jag är medveten om det. Men jag är inte orolig för att det ska hända mig. Jag har jobbat mycket med mig själv genom åren och känner mig trygg med vad jag kan och orkar.

Som ny chef bokade Anna Serner in en halvtimme med alla 100 anställda på Svenska filminstitutet.

– Jag ville lära känna personalen, veta vad alla jobbar med och var de som människor befinner sig i livet.

Resultatet blev att Anna Serner nu vet vad alla heter och kan småprata vid kaffemaskinen. Den lärorika »crash-coursen« i vad Filminstitutet egentligen pysslar med fick hon på köpet.

Att vara en bra chef är betydelsefullt för Anna Serner.

– Eftersom det är viktigt för mig att ha roligt på jobbet måste jag ta chefskapet på allvar. För på sätt och vis är jag ansvarig för att andra har roligt på sina jobb, säger hon.

Att jobbet innehåller mycket kontakter med den politiska världen är både kul och utmanande, tycker Anna Serner som är mycket politiskt intresserad.

– Fast det finns inget parti som jag känner representerar mig fullt ut. Därför har jag valt andra plattformar för att få utlopp för mitt samhällsintresse.

Rollen är speciell eftersom Filminstitutet är en statlig stiftelse med vissa myndighetsutövande uppdrag. Åren som lobbyist i reklam- och mediebranschen kommer alltså väl till pass.

Frågan vad som är hennes målsättningar får ett långt svar. Givetvis ska svensk film även i fortsättningen både locka stor publik och vinna priser på festivaler.

– Men jag vill också att samtalet om film når längre ut än bara till de något snäva filmkretsarna. Ibland pratar människor i filmbranschen väldigt mycket med varand-ra och för lite med resten av världen, säger hon.

Tanken är att Filminstitutets grå betong-koloss på Gärdet i Stockholm ska öppnas för att inhysa debatter.

– Vi kommer nog att göra en del saker framöver som provocerar en del människ-or, säger Anna Serner hemlighetsfullt.

 

E

n annan uppgift blir att sätta sin prägel på nästa förhandlingsrunda av det svenska filmavtalet som ska träda i kraft 2016. En utmaning med tanke på hur mycket bråk det brukar vara i förhandlingarna.

Vad i livet hinner du inte med när du jobbar så mycket?

– Spontana möten med vänner och -familj, att bjuda in till middagar. Men det har gått bra, dels lever jag ensam, dels har min dotter under den här perioden flyttat till Barcelona. Men jag har haft lite dåligt samvete gentemot katten för att jag varit borta så mycket, säger Anna Serner som längtar till sommarens veckor i familjens ställe på södra Gotland.

Lämpligt nog går det att koordinera semestern med både Bergmanveckan på Fårö och politikerveckan i Almedalen i Visby.

Lunchen är slut och en taxi väntar på Anna Serner. Hon ska ut Danderyd för att med egna ögon se hur illa bränd Filminstitutets grundare Harry Scheins villa i Danderyd blivit.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera