Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Ekonomi

Finlands sak är Wallenbergs

Ett arrangerat äktenskap ska ge andrum åt den svenska dynastin.

I efterhand kan man säga att han var det moderna Bulgariens första ledare.

En majdag 1880 utsågs officeren Casimir Ehrnrooth till krigsminister i landet som efter fem hundra år av ottomanskt styre blivit en del av det ryska kejsardömet. Ehrnrooth var född i Finland – då också en del av Ryssland– och var officer i tsarens armé. Som krigsminister och senare premiärminister styrde han Bulgarien i 15 månader.

En märklig historia, men knappast ovanlig när det handlar om den finländska adelsfamiljen Ehrnrooth. Namnet går som en röd tråd genom Finlands senaste två hundra år. Casimirs pappa, generalmajor Gustaf Adolf, stred för Sverige i ryska kriget 1808/1809. En annan Ehrnrooth, Adolf, var en av fortsättningskrigets hjältar.

Men det är som finansfamilj som familjen blivit mest känd. Finlands Wallenbergare har de kallats, i vad som förra veckan blev en ironisk spådom.

Då presenterade Wallenbergkontrollerade Investor ett nytt samarbetsavtal med Fiskars – hjärta i Ehrnroothfamiljens industriimperium. De båda maktbolagen bildar ett gemensamt företag som än så länge har ett syfte: att förvalta en -aktiepost i industrikonglomeratet Wärtsilä. Upplägget innebär att Investor köper in sig i Wärtsilä för runt 3 miljarder kronor.

Affären har så många maktmässiga implikationer att den får ögonen att snurra på alla Nordens industrikremlologer.

Som finansdynasti är Ehrnrooths både yngre och mer splittrad än sin nya svenska samarbetspartner. Det var först på 1920-talet som familjen blev en ekonomisk kraft på riksnivå. Detta genom dåtidens främsta »power marriage«. Göran Ehrnrooth gifte sig då med Louise von Julin, dotter till en av Finlands rikaste familjer. Skapandet av en Ehrnrooth-sfär fullbordades då Göran Ehrnrooth blev hög chef i Föreningsbanken, det finlandssvenska kapitalets egen högborg. Under ett halvsekel, fram till 1970-talet, styrde han därifrån stora delar av Finlands näringsliv, över jätteföretag som Kaukas-Kymmene, Finska ångbåts AB (Silja) och Nokia. Därefter togs makten över av hans tre söner, vars barn är de som leder imperiet i dag.

En stor del av familjens synliga makt bröts i finanskrisen i slutet av 1980-talet, då Föreningsbanken gick under. Familjen har heller aldrig, som Wallenbergarna, haft en stor stiftelse som bas. I stället ligger förmögenheten splittrad på flera händer.

Under 1990- och 2000-talen har dock familjen genom omfördelning åter samlat ägandet. Detta främst genom konglomeratet Fiskars. De välkända orangea saxarna finns fortfarande kvar, men ingår i en bredare konsumentprodukt-portfölj. Här finns i dag varumärken som Iittala, Arabia, Hackman, Höganäs Keramik och Rörstrand. Liksom metallbåtarna Buster.

Wärtsilä innehöll en gång ett av världens största varv. Efter att varven gått i konkurs 1989, Nordens då största, fokuserades resterna på båtmotorer. Det är kärnverksamheten i bolaget som Investor köper in sig i i dag.

Fiskars har tidigare sålt aktier i Wärtsilä och minskar ny ytterligare, och får därmed pengar att koncentrera sig på övrig verksamhet.

Varför svenskarna nu inleder en allians med Finlands främsta finansfamilj har nog flera svar. Dels får man ett nytt verkstadsbolag i portföljen, vilket är den nygamla given i sfären. Industribolag som ABB och Atlas Copco har visat sig bidra långt mer än flera av de »nya investeringar« som Investor har gjort på senare år.

I ett vidare perspektiv får Wallenbergs en ny kapitalstark allierad på andra sidan Öster-sjön, som kan backa upp familjen när svenska pensionsfonder och andra går allt mindre i dess ledband. Och med en samhällsposition som Ehrnrooths i ryggen kan Wallenbergs skydda sig  mot de flesta av världens fientliga hedge- och aktivistfonder.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera