Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

Glenn Hysén

Intervju

»Jag har ju ställt till med lite skit«

Fotbollsspelaren och ateisten Glenn Hysén är tacksam över att han inte valde att bli brandman.

Han är som en öppen bok, Glenn Hysén. Grodorna, de snuskiga och inte sällan smaklösa vitsarna, anekdoterna, de inte alltid så smickrande berättelserna om det egna livet och kärleksförklaringarna till sina barn och fotbollen – allt gör honom till en av de mest folkkära före detta fotbollsspelarna i Sverige.

Han har gått igenom två skilsmässor, två mycket offentliga sådana, och han har slagit ner en antastande man på en flygplats i Frankfurt. Det är mixen av vanlighet, snällhet och naivitet som gör Glenn Hysén till den löpsedelsmaskin han är.

– Någon gång har man ju tänkt att ja, man kanske skulle planera sitt liv lite. Men det händer så mycket skit. Folk i min ålder får prostatacancer och hjärnblödningar hit och dit, lika bra att leva medan man finns och ha kul, säger han och fortsätter:

– Och det här med att spara pengar på banken för att andra ska få pengarna sen. Men jag själv då, ska inte jag leva någonting? Hade jag tjänat obegränsat med pengar hade det varit en annan sak. Men man får inte en andra chans, menar han och glider raskt över till en rejäl sågning av -gud och religion och en undran över om en gud verkligen skulle acceptera översvämningar, massmord och fattigdom.

Den här dagen är det full cirkus kring den bok han och pr-killen Joel Pallvik skrivit. Expressen kör utdrag ur »Ha de’gott« för andra dagen i rad och Glenn Hysén har tillbringat morgonen i TV4:s soffa. I boken är han öppen med det mesta.

Han försvarar och förklarar det med att den enda han trycker ner i boken, är sig själv.

– Min exfru Helena hade det jävligt tufft under skilsmässan. Ändå har jag inget dåligt samvete, men jag har ju ställt till med lite skit, det kan jag säga. Men nu är allt frid och fröjd, säger Glenn Hysén, en mästare på att gå vidare i livet och på att inte grubbla.

Länge drömde den sällskapssjuke Glenn Hysén om att bli brandman. Det blev inte så, bland annat för att Svenska Fotbollförbundet inte gav honom en dag ledigt från en landslagssamling 1985 för att göra de nödvändiga testerna. I brandkåren, precis som i fotbollen, handlar mycket om gemenskapen, »tjötet« och det nödvändiga med samarbete.

Men trots att han inte blev brandman tackar han turen för det mesta. Trots att han – när han blev av med uppdraget som expertkommentator på Viasat – fick göra som så många andra i Sverige, nämligen gå på a-kassa och gå till arbetsförmedlingen (och blivit häcklad för det av inte minst AIK:s fans: »Tobbes farsa har inga pengar«). Han är tacksam över att omställningen från fotbollskarriären till tv-tyckandet gick så smidigt och för att han nu jobbar åt ett spelbolag och dessutom är en del av fotbollstidningen Match, där han hänger på redaktionen på dagarna. Men också för att det gick så bra i hans över allt kära IFK Göteborg. Och för Liverpool.

– Men det är ju så, spelet, själva fotbollen är egentligen inte det viktigaste för mig. Det är mer allt runt omkring, gemenskapen, lagsammanhållningen.

Därför trivs Glenn Hysén i svettiga omklädningsrum, de senaste säsongerna som tränare för sonen Antons Utsiktens BK som slåss för nytt kontrakt i division ett södra.

– Det går inte att leva på det tyvärr. Klubben har inga pengar. Men visst skulle jag vilja jobba som tränare. Jag vet ju att de andra grejerna kommer att ta slut. Jag måste bara gå några tränarkurser. Äh, jag kan väl hålla på så här ett par år till så får jag väl sätta mig i en skolsal. Lite struktur skulle jag nog behöva, även i fotbollen, säger Glenn Hysén.

 

När sonen Anton kom ut som homosexuell förra året förändrades bilden av den genomgrabbige Glenn. Han skämtar fortfarande lika hämningslöst om och med allt och alla, men så länge man är sig själv, då är man okej, vem man än är. Sorglös, det är väl det han är, som när han berättar om alla pints han och lagkompisarna i Liverpool drack efter de allt annat än hårda träningarna. Ölen (och fotbollen på storbildsskärm) med kompisarna på puben betyder fortfarande mycket.

– Det är inte så att jag sitter där varje dag, men den mentaliteten och ölkulturen har jag ju fått från åren i England. Men under senaste skilsmässan, under en period, var det sprit hela helgen. Det var när jag funderade på hur jag skulle säga att jag träffat en annan, efter 26 år. Hur fan gör man det på ett bra sätt, undrar Glenn Hysén som ser plågad ut när han berättar om när han var tvungen att låna pengar av Tobias, äldste sonen som tjänar bra i IFK Göteborg.

– Ah, det var så pinsamt. Det är det värsta jag har gjort. Det fick gå bra långt för att jag skulle gå över den tröskeln. Men han hade inga problem med det och jag överlevde ju, jag mår inte dåligt av det i dag. Inte av det heller.

 

 

Fisk på Rolfs Kök

 

Bjuden på lunch: Glenn Hysén.

Aktuell: Med boken »Ha de’gott. Konsten att bita ihop och komma igen«.

Åt och drack: Kummel med gurka, dill & kräftor. Drack mineralvatten.

Bjöd på lunch: Martin Röshammar som åt och drack samma sak som Glenn. Men Glenn hade salt, mycket salt, på sina brödskivor.

Var: På Rolfs Kök på Tegnérgatan i Stockholm.

Fotograferade: Angelica Zander.


 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera