Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

»Jag har rört mig i gäng som är lite på gränsen«

Producenten och idésprutan Agnes-Lo Åkerlind gör ­spikrak karriär utan att vilja det.

Tonträff. Med det ordet brukar Agnes-Lo Åkerlinds talang beskrivas. Oavsett om hon skildrar tatuerare i Högdalen eller house-dj:s vars karriärer pekar spikrakt uppåt. Eller gör radio för »fjortisar«. Hon jobbade som programledare på P3 i tio år, på »Ketchup Fanclub«, »P3 Star« och »Sommartoppen« och gick sedan över till tv-världen där hon har producerat Kristallen­vinnande »Rebecca & Fiona« och även »Danne & Bleckan« för SVT Play.

Det har krattat manegen för ett gynnsamt karriärläge. Programchefen för kultur och samhälle på SVT, Eva Beckman och producenten och projekt­ledaren i samma bygge, Clara Mannheimer, mejlade över ett gäng ämnesförslag som Agnes-Lo Åkerlind ska klura vidare på för att sedan utveckla till ett eller flera program.

Ändå har frilansare Åkerlind inte ens kikat på dessa briefar. I stället har hon sex egna idéer som hon verkligen vill göra program av och som kanske kan passa med de funderingar SVT-cheferna har.

– Det är skitkul att göra det jag gör, men det är inte så lukrativt. Än. Det skickas inte så många fakturor från den här personen. Men det ordnar sig, säger Agnes-Lo Åkerlind och fortsätter:

– Jag är så privilegierad att jag får jobba med en massa folk som tror på mig. Anting­en har man det, då skickar man inga fakturor, eller så skickar man en massa fakturor men får lämna själen lite bakom.

De senaste fyra åren har varit krävande, både privat- och jobbmässigt. Så nu vill hon tillåta sig själv att ta det lite lugnare och gå in i lite »rehab-mood« som hon uttrycker saken. För henne kommer inte idéerna på ett kontor utan det är i möten med vänner, under rastlöst nätsurfande, när hon är ute och går med hunden eller hör en låt, det är då tankarna börjar virvla runt och kan leda till något intressant.

– Jag tror att jag lyckats skildra Rebecca och Fiona och Danne och Bleckan på ett sätt som många tycker om, för att jag alltid flyttat runt mycket. Jag har alltid rört mig i så många olika miljöer, gärna miljöer och gäng som är lite på gränsen och har aldrig känt mig hemma, säger Agnes-Lo Åkerlind.

Hon har alltid varit betraktaren som tittat på, liksom utifrån. Allt hon varit med om har blivit väldigt filmiskt. Hon har blivit duktig på att för sig själv reda ut sammanhangen. Vem bestämmer? Varför gör hon så? Varför gör han så?

Det tänkandet finns kvar nu, före, under och efter en inspelning. Hon vet vad som ska berättas och hur hon ska göra för att förmedla precis den rätta känslan och det rätta uttrycket.

Med åren har hon dock börjat hitta vänner som är mer lika henne själv, som hon inte betraktar utifrån.

– Det är väldigt skönt, att inte bara hänga med konstiga typer som man aldrig känner sig hemma med, säger Agnes-Lo Åkerlind.

Hon har alltid varit övertygad om att allt kommer att ordna sig, allt löser sig. Hon tackar sin trygga familj, sina snälla föräldrar, för det.

– Jag har en stabil bakgrund. För sådana som mig ska det mycket till om jag ska ramla igenom ett socialt skyddsnät. Jag är inte utsatt för några faror, jag är världens mest inkapslade person. De jag har hängt med har det gått dåligt för i vissa fall, men inte för mig. Sen kan man bli skadad inombords ändå, bli ledsen för saker, säger Agnes-Lo Åkerlind.

Samtidigt är hon en rastlös själ, uttråkningssymtom är det farligaste som finns. Då kan vad som helst hända. Nu konstaterar hon att hon borde varit bättre på att ta hand om sig själv.

– Jag har inga karriärplaner. Det är visserligen lätt att säga så, när det går bra. Fråga samma sak om ett år när jag sitter och deppar. Men jag har aldrig känt det där drivet att jag måste jobba för att vinna priser eller vad det nu kan vara. Pengar har heller aldrig varit en drivkraft. Då jobbar jag ju i fel bransch och för public service. Får jag bara fortsätta göra grejer som jag tycker är viktiga och roliga, så kan jag fortsätta göra små femtonminutersserier på webben, säger Agnes-Lo Åkerlind.

Hon anpassar sina drömmar efter projektet, gör hon en tv-serie ska den bli bäst. Hon vill förändra saker med sin journalistik, bidra till större förståelse.

Hon är inte den bekväma sorten. Hon flyttade från en lägenhet till en annan, på Söder, en lägenhet med »renoveringschans«. Renoveringen tog längre tid än det var tänkt och nu, när hon väl flyttat in, har hon fortfarande inget matbord, inga stolar, ingen soffa.

– Det är så fint där ändå, fast det bara är de där tomma rummen, säger Agnes-Lo Åkerlind.

 

Fakta | Hummus på Reggev

Bjuden på lunch: Agnes-Lo Åkerlind.
Aktuell: Gör intervjuer för Sveriges Radios fortsättning på den hyllade succén »Livet är en fest«.  »Festen fortsätter« som serien på tio program om svensk musik på 00-talet heter, ska sändas med start i februari. Håller också på med en dokumentärfilm tillsammans med Clara Mannheimer. Men den »är i ett känsligt läge. Om det blir av, blir det bra«.
Åt och drack: Hummus hazilim. En gryta med grillad aubergine, tomat och paprika.
Bjöd på lunch: Martin Röshammar som åt Hummus merguez, med lammkorv i tomat- och paprikasås. Båda drack vatten.
Var: På Reggev på Ringvägen i Stockholm.
Fotograferade: Angelica Zander.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera