Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Filmbolagens förföljelse

En bekant, J, har en hobby. Han återskapar filmscener med hjälp av dockor, speglar och ljussättning. Detta lägger han sedan upp på Youtube.

Resultatet blir eleganta små hyllningar, exempelvis till scenen i »Jedins återkomst« där kejsaren anländer till Dödsstjärnan och tas emot av Darth Vader och en hedersvakt. Det är bara ett problem. Gissa vilket.

Jodå. Tankepolisen har slagit till igen. För några dagar sedan tystnade J:s senaste Youtubeklipp. Musiken – John Williams »Imperial March« – var helt enkelt borttagen på begäran av ... någon. J får inte veta vem. Ett skivbolag som inte kunde hantera att J velat hylla en av filmhistoriens coolaste scener.

Det är nu inte första eller ens tusende gången upphovsrättsinnehavare far ut i panik. Alla minns fallet med mamman som la upp en film där dottern dansade till en Michael Jackson-låt. Alla minns filmbolagets ursprungliga reaktion på de omtextade klippen med Hitlers vredes-utbrott från filmen »Undergången«. Impulsen hos film- och skivbolag är samma som hos många andra i riktigt hög ålder: om något konstigt händer är det förmodligen någon som försöker stjäla från en. Läge för att drämma till med handväskan/käppen.

Förutom allt annat som är så hänförande korkat med det här tillvägagångssättet är det förstås kontraproduktivt. För vad blir signalen i själva kärnfrågan, alltså värnandet av upphovsrätten? Jo, att upphovsrätten är ett enda trams. Att de enda som bryr sig om sådant är dinosaurer som förr eller senare dör ut. För yngre generationer blir varje fjantig överreaktion från bolagens sida ett argument för att fortsätta med fildelandet. En genomsnittlig golden retriever kan förstå detta. Men inte panikmånglarna på rättighetssidan.

Tänk om till exempel filmbolagen la sin energi på att ta fram en bra streamingtjänst i stället. I nuläget är utbudet ett skämt. En bedrövande majoritet av filmerna – de ytterst få filmer det handlar om – finns inte ens i HD-kvalitet. Det är ett sorglustigt exempel på hur branschen hela tiden ligger steget efter de olagliga alternativen. På fildelarsajterna har man kunnat ladda ner i HD sedan många år tillbaka. Lägg till detta tidsglappet som fortfarande finns mellan amerikansk och europeisk release och det ska mycket till för att folk inte ska välja ett alternativ som är snabbare, bättre ... och alldeles, alldeles gratis.

Förr eller senare tar sig bolagen samman. Inte själva, förstås; deras företagskultur gör det omöjligt i nuläget. Men Apple eller Spotify eller någon annan klarsynt aktör kommer att visa vägen genom hårdhänta förhandlingar, precis som de gjorde på musikfronten. Vem laddar ner musik illegalt i dag? Det räcker med att bläddra i en halvminut på streamingtjänsterna så förstår man att det inte behövs. Hur kan filmbolagen ha missat det?

»Du skulle inte stjäla en bil«, brukar antipiraterna säga. Och det är sant. Å andra sidan finns det goda möjligheter att köpa bilar lagligt, i alla varianter och prisklasser. Men om det fanns ett alternativ där man tryckte på en knapp och så »kopierades« en bil hux flux ur tomma intet, och det helt gratis? Välkommen till mitt garage, säger jag bara.

Miljoner och åter miljoner konsumenter efterfrågar en produkt som har gått och blivit gratis. Det enda sättet för filmbolagen att få folk att börja betala igen är att bita i det inte alltför sura äpplet och göra det som företag finns till för: till-godose kundernas behov. Tänk på det nästa gång du tankar ner en film. Du är en del av en utdragen förhandlingsprocess. Och du vinner.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera