Hånfull hästdans

Det var en fnittrig stämning i FN:s högkvarter i New York. Man hade förärats besök av den sydkoreanske rapparen Psy, mannen bakom världshiten »Gangnam Style«.

På några få månader har videon där han sprätter runt likt en överklassens befängda låtsasryttare setts 600 miljoner gånger på Youtube.

Nu var det generalsekreterare Ban Ki-moons tur att lära sig »hästdansen«. Oppa! Han lät armarna guppa lite upp och lite ner innan de båda landsmännen vek sig av skratt.

Ban Ki-moon.

Samme man som Inga-Britt Ahlenius, dåvarande chefen för FN:s revision, kallat okarismatisk.

Samme man som ger ett nära på paralyserat intryck i offentligheten.

Samme man som beskrivits som någon som aldrig i hela sitt liv velat stå ut.

Men nu dansade han sida vid sida med Psy.

»Du är så cool; jag hoppas du kan få stopp på den globala uppvärmningen«, ska Ban Ki-moon ha sagt.

Ingen kan motstå »Gangnam Style«.

Eller snarare: få makthavare kan motstå frestelsen att låna lite av dess glans.

I ett tal i början av oktober förklarade Boris Johnson, Londons borgmästare, sin kärlek till »Gangnam Style«.

Några dagar tidigare hade han dansat den med premiärminister David Cameron, deklamerade han stolt.

Boris vill vara en vanlig kille.

Då är cykling bra, och lite K-pop.

Låten är en fånig parodi på rappgenren och de nyrikas tillvaro i Seoul-distriktet Gangnam, och det hela är egentligen inte så mycket mer raffinerat än ett scenframträdande av Sean Banan.

Men den virala spridningen har gjort den till något annat: en motståndsrörelse.

I Chile och på Filippinerna har studenter dansat »Gangnam Style« i politiska protestaktioner, i Indonesien har miljöaktivister försökt att stoppa dåliga motorvägsprojekt med samma metod, och i Kina har dissidenten och konstnären Ai Weiwei snickrat ihop en egen version av videon (någon dag efter Psys besök på FN).

Fast videon kan hans landsmän inte längre se, regimen blockerade snabbt den på kinesiska sajter. Som allt annat.

»Individens rätt att uttrycka sig är intimt sammankopplad med vår lycka och existens. Ett samhälle som kräver att vi ska ge upp den rätten, kan aldrig bli ett lyckligt samhälle«, kommenterade Ai Weiwei i The Guardian.

Maximalt Gangnam-spex är ett effektivt sätt för den kinesiske dissidenten att hävda sin rätt. I videon med fångarna i det filippinska fängelset Cebu är det precis tvärtom. Där blir de disciplinerade dansstegen en manifestation i självkontroll och självrespekt.

Det är rörande.

Men när makten dansar »Gangnam Style« blir eftersmaken besk.

I fallet Ban Ki-moon känns tajmingen särskilt dålig.

Med tanke på den förlamning som världssamfundet visat prov på den senaste tiden i sin roll som fredsskipare känns generalsekreterarens plötsliga spänstighet mest som en populistisk käftsmäll

»Gangnam Style« enligt Ai Weiwei och de filippinska fångarna i fängelset Cebu finns att se på Youtube.