Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Sluta dalta med skurkstaten

Hallå UD, är det någon hemma? Har ni några nya strategier för att få ut Dawit Iaaak ur fängelset i Asmara? Han sitter ju där fortfarande, nu på tolfte året. Den tysta diplomatin fortsätter som förut? Jaså, tack.

Hallå, hela pressen? Visst finns det lysande undantag men vem kan säga att vi fått nog av intressanta nyheter om Eritrea, grävande reportage om exileritreaner i Sverige, eller om de eritreanska flyktingarnas vidriga situation på Afrikas horn? Ingen större efterfrågan på den typen av nyheter här hemma? Jaså, tack.

I andra länder är det inte lika tyst om Eritrea.

Så sent som i september i år satte den kanadensiska regeringen hårt mot hårt. Kanada ställde ett ultimatum till Eritrea: upphör genast med  att tvångsbeskatta exileritreaner i Kanada med en olaglig inkomstskatt på två procent. Annars kastar vi ut Eritreas diplomat från Toronto och stänger konsulatet. Två dagar innan fristen gick ut lade sig sig den eritreanska regeringen platt. I en officiell not sa man att Eritrea accpeterar Kanadas krav. Någon tvångsskatt ska inte längre tas ut.

Detta är närmast sensationella nyheter – just för en svensk läsekrets. Varför har man inte sett fler kommentarer om detta? Om Kanada kan pressa Eritrea så kan väl vi också göra det?

Åtminstone borde Kanadas ultimatum intressera Carl Bildt. På upprepade frågor om regeringens strategi för Dawit Isaak har Carl Bildt svarat med tystnad. Personligen tillhör jag inte dem som fnyser principiellt åt »tyst diplomati«. Det är säkert ett nödvändigt inslag i relationen mellan stater. Men i Dawit Isaaks fall har det ju inte räckt. Vilka andra metoder finns? Varför sätter inte Sverige ner foten i tvångsskattefrågan? Om Kanada, Storbritannien och Nederländerna kan tala klarspråk med president Afewerki, varför ska inte Sverige kunna göra det?

Är det verkligen så att framgångsrik tyst diplomati förutsätter absolut tystnad och följsamhet mot en skurkstat? Det verkar egendomligt. Utesluter tyst diplomati alla korrekta frågor och krav på officiell nivå?

Eritrea blev självständigt 1991, efter närmare trettio år av krig. Friheten kom som en glädjechock, få eritreaner var förberedda på den. Landets unge president Esaias Afewerki hyllades som den frihetshjälte han var. Hans prestige var enorm, länge var det otänkbart att kritisera Afewerki. Hans historia gjorde honom ofelbar. Desto smärtsammare blev uppvaknandet för många av landets invånare, när de märkte att den utlovade demokratin frös inne och reformer uteblev. Smygande förvandlades Eritrea till en repressiv diktatur, där mänskliga rättigheter kränks konsekvent. Afewerki har stängt alla oppositionella tidningar, inte bara Dawit Isaaks »Setit«. Många journalister sitter i fängelse eller har dött.

Enligt samstämmiga källor uppträder Esaias Afewerki nyckfullt och godtyckligt. Det finns frågetecken kring hans hälsa.

Ekonomin är mycket ansträngd, och allt fler eritreaner flyr landet. Enligt FN försöker minst tusen personer lämna Eritrea – varje dag. Förhållandena för de eritreanska flyktingarna i Sudan och Etiopien är närmast outhärdliga.

Samtidigt som allt fler medborgare flyr Afewerkis Eritrea så har diktatorn fortfarande stort stöd av många eritreaner i exil. Det är en grym paradox. Sprickan löper rakt genom folket, och skiljer vänner och släktingar åt. Den går också rakt igenom Dawit Isaaks egen familj.

Lojaliteten mot Afewerki kan vara både uppriktig och påtvingad. Hela den medelålders diasporan håller bilden av självständighetskampen högst levande. Att ifrågasätta Afewerki är att skända den egna historien. Situationen påminner en del om Stalins Sovjetunionen. Regimens tentakler nådde långt utanför nationens gränser, Stalin styrde även exilryssarna med skräck och kontroll. Detta gör också Afewerki.

Tvångsskatten på två procent som alla utvandrade eritreaner åläggs att betala, är Eritreas guldgås. Det är den viktigaste källan för statens finanser och det mesta går till militära ändamål. Utan dessa pengar faller regimen Afewerki.

Att Eritrea med maffiametoder kan tvångsbeskatta eritreaner på svensk mark är fullständigt oacceptabelt. Frågan är enkel: Vad tänker svenska regeringen göra för att sätta stopp för detta? Sverige borde lära av Kanada, och sedan ta initiativ i FN så att världen reagerar.

 ***

För övrigt tycker jag att mediebevakningen av det amerikanska valet de senaste månaderna visar att Sverige i smyg har förvandlats till USA:s femtioförsta delstat. Är president Obama underrättad?

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera