På den tiden det fanns ett Sovjetunionen brukade man använda den så kallade toalettpappersprincipen för att förklara varför så många köade utanför tomma butiker. I Sovjet tillverkades precis så många toarullar som medborgarna förväntades behöva. Inför risken att de skulle ta slut köpte personer på sig extra toalettpapper, vilket faktiskt gav upphov till brist – trots att byråkraterna kanske hade räknat rätt från början.
Därav de ständiga köerna.
I Sverige råder marknadsekonomi 360 dagar om året med ett överflöd av varor på butikshyllorna. Men så lagom till de största högtiderna omvandlas Sverige plötsligt till en planekonomi.
Nu vankas jul och således – enligt toalettpappersprincipen – väntas brist på julskinkor.
– Ska du ha julskinka ska du vara ute i god tid. Det kan ju vara så att den är slutsåld på julafton, varnade Maria Forshufvud, vd på Svenskt Kött, till Sveriges Radios »Ekot« i veckan.
Det är precis som traditionen påbjuder. Branschorganisationerna hetsar kunderna. Vissa människor börjar bunkra julskinkor för att inte bli utan (och tvingar sedan familjen att äta rester i veckor) medan andra stackare blir utan skinka på julbordet.
Efter mellandagsrean återgår ekonomin till det normala. När midsommarstången ska resas några månader senare händer det igen: utbud och -efterfrågan ersätts av sovjetiska femårsplaner. Tidningarna rapporterar om brist på färskpotatis och jordgubbar.
Så fortsätter det i jämna cykler. I augusti hotas kräftskivorna av att kräftorna håller på att ta slut.
Innan man vet ordet av köar man för att köpa julskinka.
