Tycksvärta om trycksvärta

Det kom ett brev från min morgontidning. »Tack för att du bryr dig«, löd den inte alltför träffsäkra rubriken. Så följde en del svammel om kvalitet och mångfald och så vidare. Kontentan – influffad någonstans i brödtexten likt en spik i en dunkudde – var följande: »Under nästa år kommer du att betala 259 kr i månaden för din tidning.« Det var en höjning från 209.

Intressant, tänkte jag. Det kanske var så man skulle göra. Genast såg jag framför mig ett brev till mina uppdragsgivare där jag skrev: »Under nästa år kommer ni att betala 25 % högre arvoden för mina tjänster.« Skitbra. Bara fastslå, liksom. Corleone style.

Kombinationen av snyftbrev om hur viktigt det var att på något vis hjälpa tidningen och det iskallt formulerade prispåbudet blev för mycket, så jag sa upp skiten. Prenumerationsmannen frågade varför. Jag sa att man inte kan göra affärer på det viset om man inte är ett elbolag, och att en digital prenumeration på The Guardian kostar 105 kr i månaden med fem gånger mer innehåll.

Det är billigare med tidning på läsplattan, men inte nog med det: tidningarna är bättre i digitalt format. För det första är de uppdaterade. På morgonen den 7 november, när det sedan fem timmar stod klart för alla att president Obama blivit omvald, åkte jag taxi genom Stockholm. I baksätet låg en Dagens Nyheter och en Svenska Dagbladet. Den ena hade rubriken »Fem utmaningar för den nye presidenten«, den andra »Fyra utmaningar för den nye presidenten«. Det var förstås ingen bild på den nye presidenten. Så såg den ut, tråklösningen man unisont kommit fram till på de båda riksmorgontidningarna. Sällan har papperstidningens stora brist tett sig så pinsam. Det hade varit bättre att inte låtsas om USA-valet överhuvudtaget.

För det andra är de digitala utgåvorna som framgått billigare – i synnerhet för dagstidningarna med sina tunga distributionskostnader, och under alla omständigheter för oss konsumenter. För det tredje är de snyggare. Det har delvis med läsplattan som sådan att göra: i synnerhet bilder blir väldigt mycket maffigare och får mer »tryck« i sig, jämfört med hur de tar sig på det grådaskiga återvunna tidningspappret.

Men det är också något annat i görningen, något som har med själva nymodigheten att göra. Man får en bestämd känsla av att de som ansvarar för den digitala versionen anstränger sig mer, går mindre på rutin, leker sig fram till nya lösningar. Så är det kanske inte på e-bokssidan, där böckerna fortfarande för det mesta är en underlägsen produkt jämfört med originalet. Men de digitala tidningsvarianterna har snabbt hittat rätt. Veckomagasinet Newsweek övergick för ett tag sedan helt till det digitala formatet. Alla förfasades. Men det visade sig snart att artiklarna blev betydligt längre och kvaliteten oändligt mycket bättre. Hur det går ekonomiskt är för tidigt att säga.

Det finns ännu fler fördelar med digitala tidningar. Som läsare behöver man aldrig adressändra eftersom tidningen följer en över hela världen. Man behöver aldrig köra till pappersinsamlingen. Man får länkar med relaterad extraläsning (många är otroligt bra på att länka till sitt digra arkiv). Det enda jag egentligen saknar är möjligheten att dela tidningen på flera inom hushållet, men det kommer säkert.

Se där, en god och glad nyhet. Någonting fungerar och blir bara bättre och bättre. Papper är dyrt och fult och tråkigt. Jag älskar doften av ettor och nollor på morgonen.

Hälsning från redaktionen: För alla prenumeranter av Fokus är räddningen nära. I priset ingår tidningen såväl på papper som digitalt.

Text: