Intervju

»Jag fick bara stå uppe vid målet«

Fotbollsproffset och spisnovisen Kosovare Asllani längtar till Europamästerskap på hemmaplan.

Kosovare Asllani har spelat fotboll så länge hon kan minnas. När hon var liten hängde hon sina äldre fotbollsspelande bröder i hälarna. Ibland ville de inte ha med sig lillasystern, men det spelade ingen roll, hon sprang envist efter och tjatade tills de lät henne vara med.

– Om deras kompisar var med fick jag bara stå uppe vid målet, berättar hon och skrattar.

Hon sitter i ett konferensrum på stadshotellet i Växjö, inte speciellt långt från hennes egen hembygd, småländska Vimmerby. Här har landslaget samlats för ett träningsläger, och match mot Island. Fotbolls-EM är tre månader bort, och Kosovare Asllani håller som bäst på att vässa formen som anfallare tillsammans med Lotta Schelin.

Uppväxten i Astrid Lindgrens födelsestad, den var rätt vanlig men med ett ovanligt stort bollintresse. Syskonen Asllani spelade fotboll nästan oavbrutet. På kvällen när de inte fick vara ute på planen längre flyttade de bara spelet in i familjens hall. Därför var det kanske inte så konstigt att lillasystern började spela i lag redan som sexåring. Sedan dess har det, enligt henne själv, bara rullat på.  Med vissa minnesvärda milstolpar på vägen.

– Ett av mina bästa fotbollsminnen från barndomen var när mitt lag vann Bullerby Cup, en tävling för tolvåringar i Vimmerby.

Men det var ingen pådrivande förälder eller tränare som ingöt självförtroende i den unga spelaren. Drivkraften till att ständigt springa efter bollen har hon alltid haft själv.

– Jag har aldrig tänkt på att satsa, motivationen har bara kommit inifrån, säger hon och rycker lite på axlarna.

I nästa andetag medger hon ändå att all känslomässig energi hon lägger ner på fotbollen lätt kan bli problematisk. Liksom många andra känner hon av prestationskraven.

– Framgång i fotbollen gör att jag blir glad även utanför spelplanen. Samma sak är det tyvärr om det går dåligt, då blir jag nedstämd. Ibland kan jag bli trött på det där.

Men trots det har hon aldrig haft en tanke på att sluta. Som sjuttonåring lämnade hon Vimmerby för fotboll på elitnivå i Linköping. Två år senare landslagsdebuterade hon.

– Det var ett stort steg att ta, att flytta hemifrån i så ung ålder, men jag kände att jag verkligen ville satsa på fotbollen och har mognat väldigt mycket på det, säger Kosovare Asllani.

Då klarade hon sig nätt och jämnt på sin lön som fotbollsspelare, och pluggade vid sidan av. Hon levde snålt och det hände att mamma och pappa fick komma och fylla på kylskåpet.

– Jag åt mycket spagetti och ketchup på den tiden. Numer har jag bytt till spagetti och pesto, säger hon.

Utan omsvep tillstår hon att köket, där är hon i alla fall ingen mästare. Hon kan helt enkelt inte laga mat. Erkännandet är lite konstigt, åtminstone i mediebilden av henne. Det var under de tidiga åren i Linköping som bilden av henne som kaxig skapades. En ung fotbollstjej på väg uppåt i karriären fick inte vara hur framåt som helst.

– Jag var ärlig i intervjuer och sa att jag ville bli bäst i världen, och blev förvånad över att mina ord vrängdes.

En målskytt som inte är rädd för att säga vad hon tycker, med rötterna på Balkan och som numer dessutom spelar i den franska klubben Paris Saint-Germain – jämförelserna med en viss Zlatan Ibrahimovic kommer direkt. Men Kosovare Asllani värjer sig.

– Det är irriterande att alla journalister i Frankrike tror sig vara de första som påpekar likheterna mellan oss, säger hon, och tillägger att hon hellre vill odla bilden av sig själv som ödmjuk och generös numera.

I franska PSG har hon spelat sedan september i fjol då hon köptes ut från den tidigare klubben Kristianstad DFF. Och hon trivs i sin nya hemstad Paris.

– Jag bor lite utanför den centrala delen av staden, närmare träningsanläggningen. För att inte bli för ensam försöker jag att umgås med vänner och lagkamrater när vi inte tränar.

Språket har varit den tuffaste omställningen, det finns bara ett fåtal spelare som kan engelska. Hon tar franskalektioner när de inte krockar med matcher och träningar. Fast det är svårt att ha orken att plugga glosor på kvällarna när det finns annat som drar.

Som nu. När lunchen hastigt måste avbrytas för att landslaget ska samlas på hotellet för ett avslutande möte innan alla far åt olika håll. Hon ursäktar sig med att det verkligen har varit stressiga och intensiva dagar i Växjö. Det återstår bara ett fåtal samlingar med landslaget före EM i sommar. Och det märks att Kosovare Asllani, och hennes andra lagkamrater som hastigt skyndar runt i hotellets korridorer, är peppade.

– Det ska bli sjukt kul – och pirrigt! Ett EM på hemmaplan, det upplever man bara en gång.

Fakta | Hokifilé på Elite Hotel

Bjuden på lunch: Kosovare Asllani.

Aktuell: Forward i svenska damlandslaget i fotboll, till vardags spelare i franska PSG.

Åt och drack: Hokifilé med pasta och tomatsås.

Var: Elite Hotel i Växjö.

Stod för notan: Mimmi Nilsson, som åt samma sak.

Fotograferade: Kenny Bengtsson.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera