Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

»Litteraturen är full av förlorare att få tröst hos«

Kändisbibliotekarien och socialarbetaren Jenny Lindh ser Europas ekonomiska kris på biblioteket.

Sverige har fått sin första bibliotekarie med star quality. Jenny Lindh sprider litteraturens evangelium med humor och fräckhet.

Jenny Lindh, 34 år, började med en frågespalt på DN:s kultursidor. I höst gör hon också inslag i SvT:s litteraturmagasin »Babel« och är med i juryn för Augustpriset. Hon mejslar framgångsrikt ut ett slags motsats till schablonen om den tråkiga, dammiga bibliotekarien.

Om man var August Strindberg skulle man skriva som i »Hemsöborna«: »Hon kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett krus med litteraturtips i en svångrem om halsen.«

Medan hon tar en eftertänksam tugga av den vegetariska maten ber hon att få vänta lite med tipsen. Jennie Lindhs kärlek till böcker grundlades när hon var tre år. Den första litteraturupplevelsen var mer en känsla än minnet av en text.

Hennes pappa spann en kokong av trygghet runt henne när han läste högt ur Kalle Anka. Han och mamman hade grälat som så ofta, men han ville inte ta fajten utan flydde till dottern.

– Litteraturen är mitt skyddsrum, säger Jenny Lindh. Så är det fortfarande. När världen tränger på vill jag till min läsfåtölj. Konfrontation är inte min grej. Om man blir dumpad finns det många förlorare att få tröst av i litteraturen.

Jenny Lindhs pappa var ortopedingenjör, mamman var sekreterare. Det fanns inga akademiska traditioner. Jenny Lindh kunde vandra utan hämningar i litteraturens landskap. En närsynt flicka som läste böcker om Vitnos och om Kitty.

Ett tag ville hon bli skådespelare men upptäckte att det var mer givande att läsa en pjäs än att gestalta den. Hon började studera litteraturvetenskap i Uppsala. Ett embryo till en doktorsavhandling om den första svenska science fiction-litteraturen växte fram. Men hon fann akademin för prestationsinriktad och utbildade sig till bibliotekarie. I den världen fann hon det avspända samtal om böcker som hon längtat efter.

På Facebook odlade hon sin stil. DN:s kulturchef, Björn Wiman, läste och bad henne driva en frågespalt. Där skriver hon om förseningsångest, läslampor och om hur man kommer ihåg vem som är vem i en tjock bok. Och om sexiga bibliotekarier och om hur man bäst flirtar med dem.

Men hennes popularitet i Kultursverige handlar nog mer om att hon med lätt hand hanterar den eviga frågan: »Hur får man en artonåring (oftast kille) att läsa?«

Flinkt löser hon den största av knäckfrågor. För att artonåringen inte ska springa mot nödutgången ska man undvika att »vällingmata ungdomarna och med evangelistisk pastorsröst gnägga: Se här vilken trevlig berättelse om självsvält och klassrumsmobbning«.

Nej, i stället gäller det att framställa litteraturen som hotfull och exklusiv.

Jenny Lindh rekommenderar att man lägger ut suggestiva titlar i lägenheten som Bret Easton Ellis »American Psycho« och Nikanor Teratologens »Att hata allt mänskligt liv«. Funkar det inte så bör böckerna låsas in tillsammans med en flaska whisky. Inom en vecka är skåpdörren uppbruten.

En och annan blir sur över hennes tilltal.

– Jag  vill bygga en bro mellan Stureplan och kultureliten. Kritiker som tycker att jag tramsar glömmer att jag nästan alltid rekommenderar klassisk litteratur. Jag älskar Dostojevskijs »Brott och straff«!

I vardagen, som just nu innebär en halvtid som bibliotekarie i Kulturhuset vid Sergels torg, blir det inte så mycket brobygge. Mer socialt arbete.

– Vi bibliotekarier ser effekterna av Europas ekonomiska kris. Alla fattiga EU-medborgare som söker sig hit. Inte minst till värmen och internet som finns på vår bibbla.

Jenny Lindh sitter för andra året i den fem personer starka Augustpris-juryn som nominerar sex boktitlar i den skönlitterära genren. Det är makt. Även om det slutliga resultatet bestäms av hur 21 elektorer röstar.

Hon läser tre–fyra böcker varje vecka. En normal roman på 350 sidor klämmer hon på åtta timmar.

Är inte romaner väldigt sega?  På åtta timmar hinner tv-serier som »Homeland« eller »House of Cards« med så mycket mer drama, eller..?

– En roman är eftertänksam. Ger ingen omedelbar kick. Men läs tålmodigt och du blir rikligt belönad med lust, och marinerad i en skicklig författares språk.

Knausgård eller Norén?

– Knausgård för det underbara språket. Han tränger in under min hud som en parasit.

Vilka är då Jenny Lindhs litteraturtips?

Hjalmar Söderberg (funkar på alla), Astrid Lindgrens »Mio, min Mio«, Tolkien (för en fantasi större än världen) och Wislawa Szymborska (för visa och  ironiska dikter som aldrig är elaka). Bubblare: Stig Claesson, Dorothy Parker.

 

Fakta | Vegetariskt på Gondolen

Bjuden på lunch: Jenny Lindh.

Aktuell: Bibliotekarie som gör inslag i SVT:s »Babel« och sitter i Augustprisjuryn.

Åt och drack: Vegetarisk gryta.

Stod för notan: Lasse Granestrand som åt laxsallad.

Var: Gondolen vid Katarinahissen i Stockholm.

 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera