Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

»Min rastlöshet har tagit mig hit«

Programledaren och ståupparen Kristoffer Triumf är nöjd när det är han som får bestämma.

En solig måndag twitterhälsar tv-profilen Rickard Olsson till Kristoffer Triumf: » I dag var ›Värvet‹ med som fråga i ›Vem Vet Mest‹ och har därmed fått status som allmänbildning. Grattis«.

Podcasten »Värvet« är, när det funkar som bäst, som avspända samtal där kända personer liksom mjukas upp i kanterna och till slut inte bryr sig om att tänka på hur de framstår. Man har helt enkelt kommit dem lite, lite närmare. Sedan starten i mars förra året med Soran Ismail har det lagts upp ytterligare 87 intervjuer när det här skrivs.

Den före detta reklamaren och Nöjesguidejournalisten Kristoffer Triumf, som fyller 40 i mars nästa år, går den här dagen likt en gammal och tämligen skröplig äldre farbror. Med jämna mellanrum har han problem med sin rygg och nu har hans smärtstillande slutat verka.

Han talar lite knarrigt, låter väldigt mycket 08 och är välartikulerad, metodisk och lite återhållen. En stund. Ju mer han slappnar av, desto mer lågmält underhållande blir han.

– Jag är nog inte så bra på att njuta av att det går bra, men jag är inte säker på att jag strävar efter att göra det heller. Min rastlöshet och min onöjdhet, tror jag, är det som tagit mig hit. Det måste jag nog acceptera, att så kommer det vara. Men det är klart  jag tycker att det är härligt att släppa ett avsnitt av »Värvet« som jag är extra stolt över.

Från början var »Värvet« ett experiment. Kanske kunde podcasten i alla fall bli en språngbräda uppåt i den medievärld där Kristoffer Triumf länge rört sig. Det var då. Nu är han glad över att han får mycket beröm för programmet, som av sin bordsgranne på Råkultur, men han erkänner att det inte räcker, att han vill ha mer, ännu mer bekräftelse.

Det första halvåret skrev Kristoffer Triumf till klipparen Simon Andrén (nu är det Lovisa Ohlson som klipper) efter varje »Värvet«-intervju med samma panikkänslor: »Du, jag vet inte om det går att rädda det här haveriet till samtal.« Nu vågar han tro på att det faktiskt blir bra, men tror också att det handlar mer om rutin än om ett förbättrat självförtroende.

Han citerar frilansjournalisträven Jan Gradvall när han konstaterar att om man inte har nyfikenheten, då måste man se till att skaffa sig den. Han gör det som ett svar på min fråga om han verkligen kan tända till varje intervju han gör.

– Man måste formulera för sig själv, vad det verkligen är man vill veta. Jag tycker alltid att det är fantastiskt härligt att intervjua. Nä, det var en överdrift, det behöver det ju inte alltid vara. Ibland måste man ju jobba för det. Men det finns något intressant i det också. Som det känns nu, kommer jag aldrig att tröttna på att göra intervjuer.

I uppväxtens Strängnäs var han en osäker kille som förlöstes och fick en tro på att han faktiskt kunde något först när han flyttade därifrån.

– Jag kan inte säga att jag någonsin bottnade i mig själv de där åren. Förmodligen var jag ganska olycklig också. Jag var otroligt monogam och väldigt passionerad, men jag hade aldrig någon att vara monogam med. Jag var olyckligt kär i en i taget. Jag laddade de här tjejerna med otroligt mycket. Sen hade jag alltid en kompis i taget, en bästis, långt upp i vuxenlivet.

Att Kristoffer Triumf kommer att göra »Värvet« i alla fall året ut och några månader in på 2014, det är spikat. Men han är inte särskilt sugen på att spana längre in i framtiden än så. Han vill inte ens riskera att känna sig låst. Nu drömmer han om att bygga en riktig studio hemma, för att kunna göra fler saker än »Värvet«. Han är medveten om att han tillhör en privilegierad klick som kan leva så, som kan leva på att göra det man tycker är roligast. Han är dock inte särskilt bra på – och inte heller särskilt intresserad av – att skilja på arbete och fritid.

– Äh, särskilt när det inte går bra, påverkas den privata jag av jobbet. Men jag vill föra till protokollet att jag är ganska svårstressad och kritik bekommer mig inte särskilt mycket längre. Fast särskilt stabil är jag inte, lite mer stabil med Zoloft dock, antidepressiva. Jag är lite lynnig. En humörmänniska.

Femåriga sonen Love är just nu inne i en svår Skylanderperiod, något som även Kristoffer och mamma Malin också gärna dras in i hemma i Vällingby. Bredvid intervjuandet bygger Kristoffer också upp sin ståupparkarriär. Uppbyggnaden borde gå fortare, tycker han själv.

– Det är samma sak som med podcasten. Estradördelen av min personlighet blir förlöst. Båda delarna är utslag av samma vilja att vara sin egen chef. Det är jag som bestämmer.

Lunch med Fokus | Sushi på Råkultur

Bjuden på lunch: Kristoffer Triumf.

Aktuell: Som intervjuare i den mycket populära podcasten »Värvet«. Som en av flera ståuppare på Raw Hilton i Stockholm, bland annat den 5 oktober.

Åt och drack: Temaki softshell, följt av gunkan exclusive som förrätt (momofuku) och sedan sushi gjord på skandinaviska fiskar. Drack mineralvatten till maten och två koppar svart kaffe efter.

Stod för notan: Martin Röshammar som åt gunkan exclusive (momofuku) och därefter sushi på halstrad röding. Mineralvatten till maten och en kopp kaffe efteråt.

Var: Råkultur på Kungstensgatan i Stockholm.

Fotograferade: Ida Knudsen.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera