Vänstersväng i New York

Text: Martin Gelin

Bild: Spencer Platt/Scanpix

När Bill de Blasio, demokraternas borgmästarkandidat i New York, ordnade sin valvaka på primärvalsnatten i början av september hyrde kampanjen inte något av de traditionella lyxhotellen i Manhattans midtown. I stället bokade man ett helt kvarter i ett industriområde i Brooklyn, som annars mest är känt för att ha figurerat i en av de blötare nattscenerna i tv-serien »Girls«. Där smällde man upp en stor tv-skärm på gatan, hyrde in matbilar som serverade street food och lokala ölsorter till en publik av kreativa, unga Brooklynbor, Hollywoodkändisar och Harry Belafonte. »Väldigt New Brooklyn«, skrev New York Magazine om kalaset.

Kvällen slutade med att de Blasio vann demokraternas primärval med stor marginal. Två månader senare ser han ut att ha en ointaglig ledning i opinionsmätningarna. I den senaste mätningen leder han med 68 procent mot 24 procent för republikanen Joe Lhota.

De Blasio kan framstå som en karikatyr av USA:s välbärgade storstadsvänster. Uppvuxen i Cambridge, Massachusetts. Ivy League-utbildad. Bosatt i Park Slope, Brooklyn, där grannarna är författare, konstnärer och arkitekter snarare än fondförvaltare på Wall Street.

När New York Times i somras frågade kandidaterna i borgmästarvalet om deras kulturella preferenser ansträngde sig de flesta för att låta folkligt opretentiösa. Bill de Blasio sa däremot ogenerat att han älskar Riselingviner, San Francisco och obskyra dokumentärfilmer.

Sviken legendar. Michael Bloomberg har styrt New York i tolv år och har ett starkt stöd. Ändå plockar hans troliga efterträdare Bill de Blasio poäng på att svartmåla Bloombergs New York.
Foto: Scanpix. 

Han har byggt sin kampanj på att ställa sig rejält till vänster om Michael Bloomberg. I de Blasios berättelse är Bloombergs New York en kall och splittrad stad, där de rika blir rikare medan de fattiga tvingas bo i utkanten av stan, där sjukhus och skolor stängs och där poliserna trakasserar oskyldiga svarta och latinamerikaner.

Bland experter på New Yorks politiska kultur råder det dock delade meningar om huruvida man bör se Bill de Blasios popularitet som en motreaktion mot Bloomberg.

Samtidigt har de Blasio inte kommit undan skandaler. Han anklagas för att ha utnyttjat sin makt till att avskriva vänners parkeringsböter, och anlitat barnpassning på stadens bekostnad. Nicole Gelinas, senior fellow på konservativa Manhattan Institute, menar att de Blasios primärvalsseger mest var ett resultat av ett svagt startfält.

– Bill de Blasio var det enda fräscha ansiktet med ett tydligt budskap, säger Nicole Gelinas.

Men det råder inget tvivel om att det budskapet var just progressivt. Hans centrala vallöften är att höja skatterna för höginkomsttagare, vilket ska finansiera allmänna förskolor, samt att avskaffa Bloombergs kontroversiella polismetod »stop and frisk«, som en domare nyligen bedömde som diskriminerande mot svarta och latinamerikaner.

– Väljarna har attraherats av de Blasio eftersom han kampanjat helhjärtat som motsatsen till Bloomberg. Han har pratat mycket om stadens verkliga och växande ekonomiska klyftor, vilket bekymrar många av de väljare som försöker betala räkningarna och hyran varje månad, säger Josh Greenman, ledarskribent på mittenorienterade Daily News.

Även om de Blasio lyckats skapa en effektiv berättelse om problemen med Bloombergs New York förblir den senare en populär politiker. De flesta New York-bor är överens om fördelarna med Bloombergs tid som borgmästare. Han har skapat en stark ekonomi i New York, som stått för tio procent av alla nya jobb i USA sedan millennieskiftet. Brottssiffrorna är låga och staden känns tryggare än på länge.

– Bloomberg har varit borgmästare i tolv år, tagit oss igenom en budgetkris då han tvingades göra stora nedskärningar, men har ändå starkt stöd här. Det är väldigt sällsynt för någon som suttit så länge vid makten. Bloomberg har i princip regerat som en liberal demokrat. Han har höjt både fastighetsskatten och inkomstskatten.Han har varit väldigt liberal när det gäller livstilsfrågor. Han gick ut med sitt stöd för Obama i presidentvalet. Han är engagerad i folkhälsofrågor och klimatpolitik, säger Nicole Gelinas.

Progressiva hoppas att de Blasio kan bli en ledargestalt för en nationell vänstervåg. Konservativa varnar däremot för att New York kan förvandlas till Detroit – som nyligen gick i konkurs – om man inte tar hand om offentliga utgifter och exempelvis pensionskostnader för offentliganställda.

Kanske kommer de Blasio att överraska båda sidorna genom att bibehålla betydligt mer av Bloombergs politik än de tror. Under hösten har de Blasio gjort retoriska svängar mot mitten och sträckt ut en hand till Wall Street.

Kombattanter. Bill de Blasio har ett rejält övertag över sin republikanske rival Joe Lhota.
Foto: Scanpix. 

Framför allt kommer Bill de Blasio, precis som Michael Bloomberg, sannolikt att symbolisera ett växande fenomen i amerikansk politik på 2000-talet: borgmästarnas ökande makt i ett land som blir alltmer urbaniserat.

Medan Washington är fast i politiska kriser och olösliga konflikter, så har USA:s storstäder blivit ett slags progressiva laboratorier, där man genomför banbrytande reformer inom allt från klimatpolitik, jämlikhetsåtgärder och stadsplanering till höjning av minimilöner och utökade rättigheter för papperslösa.

Samtidigt som demokraternas önskelistor fortsätter att dö kongressdöden i Washington håller en ny generation  borgmästare på att bli ett slags jultomtar för den amerikanska vänstern, som kan ge dem efterlängtade reformer, om än bara på lokal nivå. I princip alla stora städer i USA har numera demokrater som borgmästare och de har också fått en växande roll i den nationella debatten – från Eric Garcetti i Los Angeles till Cory Booker i Newark.

Den nya tankesmedjan New Deal har också blivit en uppsamlingsplats för den progressiva energin i storstädernas regeringar. I en ny bok från Brookings Institution, »The Metropolitan Revolution«, skriver Jennifer Bradley och Bruce Katz om hur »storstadsområden kan fixa vår trasiga politik och ömtåliga ekonomi«.

I just New York har borgmästaren dessutom ovanligt mycket politisk makt, vilket innebär att de Blasio sannolikt kan få igenom en och annan progressiv reform, även om delstatsregeringen stoppar hans två största vallöften.

– Bortsett från allmänna förskolor och skattehöjningar kommer de flesta av de Blasios vallöften förmodligen inte stöta på något större motstånd. De Blasio kommer nog att kunna förändra en hel del, säger Josh Greenman.