Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

»Jag gjorde en omvänd revolt«

Skådespelaren och 65-åringen Andreas T Olsson valde Karl Gerhard före Metallica.

Det är sällan ett examensarbete får applåder i offentligheten. Men nu har det hänt.

Pjäsen »Sufflören« var Andreas T Olssons examensjobb på Teaterhögskolan i Stockholm. Under sjuttio minuter kastar sig den text han skrivit  mellan dråplig parodi på skådespelarmanér, höglitterära citat och den sorgliga men upplyftande historien om en sufflörs revolt.

Recensenter erbjuder sig att äta upp ett och annat klädesplagg om det skulle vara så att han inte blir en stor stjärna. Berömmet haglar: »blixtrande intelligent«, »enastående humor, fingertoppskänsla och tajming«.

Andreas T Olsson är 34 år, så genombrottet kom inte en dag för tidigt. Han konstaterar  att vägen varit lång och vindlande.

Han växte upp i Uddevalla. En idrotts- och arbetarstad där nedläggningen av varvet 1986 överskuggade det mesta.

– Jag var sju år. I skolan lyssnade klassen på radion när den stora varvskranen fälldes till marken. Det var en rätt deppig stämning, minns han.

– Min pappa hade elfirma, mamma jobbade på Televerket men var mest hemmafru när jag var liten. Det fanns inget kulturintresse hemifrån.

Kanske började det på mellanstadiet.

Andreas T Olsson var blyg och tyckte inte han passade in någonstans. Idrott fanns till exempel inte alls i hans värld. Men han var en hejare på att imitera Lasse Brandebys rollfigur Kurt Olsson. Andreas och en kompis fick åka till Göteborg och visa upp imitationen i ett av Ingvar Oldsbergs underhållningsprogram.

Intresset för att stå på scen var väckt. Han tog alla möjligheter att se farser och komedier. Han blev tonåringen som kväll efter kväll somnade till Hasse Alfredsons Valfrid Lindeman-sketcher. Ensam tog han bussen till Göteborg varje lördag för att gå på Stadsteatern och se djupsinniga klassiker.

– Jag var lillgammal, säger Andreas. Jag har alltid varit 65 år och börjar först nu närma mig min egen ålder. Jag gjorde en omvänd revolt. Mamma lyssnade på Hep Stars och Abba och hade nog velat att jag spelat Metallica i stället för Karl Gerhard och Frank Sinatra.

Andreas rådgivare under repetitionstiden med »Sufflören« har varit Gösta Ekman – en av hans förebilder långt innan det fanns på kartan att han skulle spela teater i Stockholm. Bland annat studerade och beundrade han filmerna Gösta Ekman gjort med sin fru,  Dramatenchefen Marie-Louise Ekman.

– Gösta och jag har samma referenser och älskar båda litteratur. Han har varit med om allt som jag skulle velat vara med om.

När Andreas var 17 år sökte han till scenskolan i Göteborg och kom inte in. Han utbildade sig i stället till gymnasielärare. Men jobbet som lärare blev inte som han hoppats.

– Jag är romantiker och ville vara den bildade läraren som strör citat i klassrummet. Sådan var inte verkligheten.

Teater, egna kabaréer och program i SR P4 Väst tog mer och mer av hans tid. Vid 29 vågade han söka till Teaterhögskolan i Stockholm.

– Det tog tolv år att inse att jag inte bara ville vara skådespelare utan också behövde och måste vara det.

Han kom inte in. Sprack i fjärde provet när de var tjugo kvar till de tio platserna.

I hemlighet bestämde han sig för att ändå ge det en chans till och då gick det. Han var den genom tiderna näst äldste som antagits.

Med examensjobbet fick karriären en kickstart.

– Att få jobba på Dramaten är fantastiskt. Att få sitta bredvid Marie Göranzon och lyssna till henne när vi sminkas till våra föreställningar.

Det var Marie Göranzon och hennes man, Jan Malmsjö, som Andreas såg sexton år gammal på Vasateatern i »Vem är rädd för Virginia Woolf?«. Andreas hade lyckats övertala sin pappa om nödvändigheten av att åka till Stockholm och se teater. Men pappan föredrog att gå på Båtmässan medan sonen konsumerade kultur.

– Jag har en kärlekshistoria med teatern, säger Andreas. Tänk att få umgås med de stora texterna som har kontakt med evigheten och försöka kommunicera dem till publiken.

Han vet vilken teater han vill göra:

– Det finns ett sug efter teater som inte skäms för att den är teater. Som blandar högt och lågt, är underhållande och tar för givet att publiken är intelligent. Bra teater är komprimerat liv.


Fakta | Fiskgryta på Konstnärsbaren

Bjuden på lunch: Andreas T Olsson.

Aktuell: På Dramaten med den
egna pjäsen »Sufflören«.

Åt och drack: Fiskgryta och mineralvatten.

Stod för notan: Lasse Granestrand som åt ångad torskrygg och drack vatten.

Var: På KB i Stockholm.

 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera