Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

En fettvalk för framtiden

Det är svårt för föräldrar att veta vad ett barn bör klara. Men en sak kan de betona: vikten av att anstränga sig.

Det fanns inte Pisa-undersökningar när staden Portus Pisanus döptes om till Colonia Iulia Pisana Obsequens. Men det fanns ett storslaget badhus och säkert stortorg, tempel och amfiteater.

De svenska kommunernas frenetiska byggande av påkostade arenor för underhållning sker efter antik modell, det anses alltid behövas en nyare och större anläggning. Skillnaden är mest att kommunerna inte bjuder på bröd till skådespelet.

När jag inte har något bättre för mig funderar jag på romarrikets fall. Om det stora förloppet finns lika många teorier som det finns internationellt högt ansedda historiker på området, må vara att de kan indelas i olika skolor. Och skolornas gångbarhet varierar med andra samhällsförändringar. Ibland har nedgången skyllts på folkvandringarna. De senaste åren har klimatförändringar givits tyngd.

Just med den orsaken lär inte Jan Björklunds internationella skolkommission förklara den svenska grundskolans förfall. Men om experterna blir alldeles ense är det snarast ett tecken på att OECD gjort ett tesdrivet urval av forskare, för teorierna om vilken undervisning som ger bäst kunskapsresultat är också vitt varierande.

Men elevernas resultat handlar inte bara om vad lärarna gör. De handlar också om föräldrarnas inställning till kunskap. Och det är just det jag grubblar på utifrån romarriket. Vad är det som gör en massiv samhällelig kunskapsförlust möjlig?

När det gäller badhusen och akvedukterna är det rätt enkelt. Finns inte kapital för att hålla anläggningarna i stånd kommer de att förfalla. (Hej, politiker och Trafikverket.)  Efter någon generation vet människor inte längre hur man bygger så komplicerade faciliteter, ens om det finns ritningar kvar. Färdighet kräver övning.

Andra kunskaper kräver inte pengar på samma sätt, som att läsa och skriva. Under romarrikets höjdpunkt räknar man med att kanske 10 procent av befolkningen var litterat, runt 5 procent på landet och 30 procent i städerna. Gissningar förstås, eftersom det inte gjordes Pisa-undersökningar. Men även om forskarna är oense om procenten så är de eniga om att alfabetismen försvagades i takt med att imperiet gjorde det. Men varför förde inte läskunniga föräldrar kunskapen vidare till sina barn och andra unga anhöriga? Även om allt fler tvingades att bli självförsörjande på landsbygden i stället för att livnära sig som soldater eller yrkesmän i städerna så skrevs avtal. Och den som överlåter åt en skrivare att göra jobbet riskerar att bli lurad. Även om det yrkesmässiga behovet av att vara litterat minskade så borde lusten att kunna något som andra inte kan vara stark. Man kan ha så roligt med bokstäver. Men analfabetismen bredde ut sig. Också annan viktig kunskap försvann, som att koka medicinska instrument före användning. Trots att det kostar så lite. Forskningen är tämligen enig om att det dröjde till 1800-talet innan vårdkompetensen nådde den romerska nivån.

Tillbaka så till dagens föräldrar – de är rätt nöjda med grundskolan. I många kommuner visar utvärderingsenkäter att de dessutom blivit mer tillfreds de senaste åren. Fastän Pisa, och Timss och Pirls, visat trista trender. Mätningarna görs i en mängd olika skalor, men svaren ligger ofta på 3,4 när 4 är toppbetyg och mellan 75 och 90 när man räknar procent. Men de väldigt missnöjda är sällan fler än strax över tiondelen. Och definitivt inte på lågstadiet. De yngsta elevernas föräldrar är mest positiva trots att problemen barnen har längre fram i hög grad beror på att de inte varit tvungna att träna tillräckligt, och med rätt metoder, på att lära sig läsa och skriva under sina första skolår.

Det är svårt för föräldrar att veta vad ett barn bör klara som sju- och åttaåring. Men en sak kan de betona: vikten av att anstränga sig – att öva och inte ge tappt. Att förklara att det som är tråkigt i stunden kan ge stor glädje längre fram, när man äntligen lärt sig bemästra bokstäverna.

Svenska mammor och pappor gör en massa bra saker, inte minst när de scoutleder och tränar andras barn – och kanske något eget – i olika idrotter. Men de tar för lätt på den kunskap som är förutsättningen för annat vetande, att läsa och förstå. Daglig högläsning för små barn har sjunkit kraftigt och vuxnas eget läsande dalar ständigt.

Här måste det bli ändring. Det är dags att föräldrar fattar böcker och tidningar i sina händer framför barnen för att Sverige inte ska drabbas av en massiv kunskapsförlust. Det är värt en fettvalk och ett ofräscht sofföverdrag om så krävs.

 

För övrigt är det valår. Bara det. Inte något superduperdumt upptrissat år.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera