Här kommer värdefulla jag

I helgen skulle min familj se en pampig julfilm, men min lillasyster var försenad med biljetterna. Jag frågade om det gick bra att pipa in i salongen ändå, men tyvärr. Reglerna. Biljetter behövde visas och rivas, tänk om alla skulle. Och det stämmer ju, det går inte att riva obiljetter, tänk om alla skulle. Men vi var ju VI, en hel, ren och juleklädd familj? Näpp, trots risk att missa flertalet reklamsnuttar fick vi bli utanför. Så med ett tjurigt öga spänt på den plikttrogne biljettrivaren funderade jag över regler och planerade en gruvlig hämnd på 3 500 tecken inklusive mellanslag.

Min till bion försenade lillasyster var ett barn när jag var tonåring, så jag fick ta med henne på hennes första Spice Girls-konsert. Målad i union jack från topp till tå stod hon och beundrade sitt spicy själv i ett av Globens skyltfönster när biljetterna försvann ur handen, poff. Men vakten släppte in oss ändå. Emot reglerna, absolut, men det enda medmänskliga att göra med ett blont/lilaflammigt barn som gråter. Kunde vakten veta att vi verkligen haft biljetter från början? Nonne. Blev vi superglada? Ziggazigg-JA. Skulle vakten ha släppt in vem som helst? Både nja och nej.

Forskarna säger att vi hjälper varandra för att världen blir bättre av det, men också för att våra belöningssystem är funtade så att vi njuter av det, rent egoistiskt. Skänk en tjuga och var nöjd till ett värde av kanske förti. Lyft en barnvagn på bussen och du kommer pösa stolt i flera stationer. Kräver medmänskligheten att vi bryter mot vissa regler ibland, så gör vi det. Medmänsklighet trumfar alltid regler.

Då blir det ju fängslande, i ordets alla bemärkelser, att fundera på vilka som egentligen inkluderas i ens medmänsklighet. För det är ju inte alla, bevisligen. Kanske räknas främst dom som ser ut som och pratar som jag själv? Dom som världshistorien lärt oss är värdefulla? Och kanske var det just därför jag blev så förbaskad när min julfina familj inte gjordes ett medmänskligt undantag på biografen. För jag är ju så van vid det. Ser ut som och pratar som dom med makt. Lite mindre viktig som kvinna, visst, men ändå, här kommer värdefulla gänget.

Om mitt åkkort slutat gälla får jag åka med ändå. Vill jag låna toa så går det bra, varsågod. Fattas mig en krona så kommer kassören att säga »äsch« eller nån i kön säga »här!« och skulle jag sätta mig på gatan så hade jag inte blivit sittande, medmänskligheten hade räddat mig på nolltid.

När det kommer till dom vi inte ids inkludera i vår medmänsklighet, trots helmänskligt kött, blod, tårar, så heter det ofta »tänk om alla«. Det oroas då plötsligt över att alla, även när dom inte längre behöver, kommer låna folks toor, åka buss gratis var som helst och gå på bio och konserter med obiljetter. Ge en tjuga till nån annan så måste du ge bort ALLT till ALLA, och du hör ju själv. Tryggast är att inga undantag göra alls (förutom för värdefulla, där det alltid handlar om undantag). Peka på regelboken och lyda.

Den som säger »tänk om alla« orkar inte tänka själv och har glömt lyssna på forskarnas njutteori. Enligt den torde vi väl alla njuta mer, om vi inkluderade fler i medmänskligheten. Så kan vi inte göra undantag för alla i behov så kanske vi borde fokusera specifikt på dom som INTE är självklara, för att utöka medmänsklighetszonen? Kanske just INTE mig och min julkaramell till familj.

Så slutsatsen av detta är att medmänsklighet alltid trumfar regler, om vi vill njuta mer så bör vi hjälpa andra än de självklara samt att min hämnd på biljettrivaren härmed backfireade totalt. Gott njut år.

Text: