Blåvit thriller

Text: Heidi Hakala

Foto: tt

Jublet ville aldrig ta slut. Finansminister Jutta Urpilainens linjetal på partikongressen i maj beskrevs som enastående, det bästa under hennes fyra år som socialdemokraternas partiordförande. Nio gånger fick hon tystna för att vänta ut applåderna. För Antti Rinne, som utmanade henne på ordförandeposten, gick det trögt. Bara två vågor av applåder. Journalisterna blev osäkra. Visst hade Rinne ett försprång i opinionsmätningarna, men att döma av publikreaktionerna skulle Jutta Urpilainen bli omvald. Dessutom hade statsminister Jyrki Katainen några veckor tidigare till allas stora överraskning meddelat att han avgår, vilket borde tala till Urpilainens fördel. Det går ju inte att byta ut de två tyngsta ministrarna och ledarna för landets största partier samtidigt, resonerade man.

En timme senare stod Jutta Urpilainen åter i talarstolen.

– Se till att inte klä dig i nätstrumpor till en pressfotografering. Det misstaget gjorde jag en gång och fick äta upp det med besked, lyckades hon skämtsamt klämma fram med en nick mot partiets nya ordförande Antti Rinne.
Hennes parti hade gett henne sparken. Något liknande hade aldrig tidigare hänt i SDP:s historia. Efter den jämna omröstningen var den splittring som länge pågått inom socialdemokraterna nu definitiv. Vinnarna dunkade varandra i ryggen, förlorarna grät bittra tårar. Under tjugo års tid har partiets väljarstöd nästan halverats. I EU-valet låg det på rekordlåga 12,3 procent. Och då talar vi om ett parti som i årtionden hört till de största i Finland. Många socialdemokrater såg en ny ordförande som livbåten på en sjunkande skuta.

Men det är inte bara socialdemokraterna, utan hela regeringen, som befinner sig i en sällan skådad turbulens. Det så kall-ade »sexpacket« har spruckit. Friktionen mellan de sex ideologiskt mycket olika regeringspartierna blev till slut för stor. »Sexpacket« var problematiskt redan från början, men bildades som en enad front mot populistiska Sannfinländarna, som precis vunnit en skrällseger i riksdagsvalet. I dag har mer än hälften av de 19 ministrar som bildade regering 2011 bytts ut.

– Och ministerbytena har bara börjat, vi har inte sett slutet på dem än, säger Jan Sundberg, professor i statsvetenskap vid Helsingfors universitet.

Den 14 juni lämnar den andra tongivande ledaren regeringen. Att statsministern Jyrki Katainen från Samlingspartiet, moderaternas systerparti i Finland, väljer att avgå mitt i mandatperioden är ett tydligt tecken på regeringens misslyckande samarbete. Nu siktar han på ett toppjobb inom EU-kommissionen. Han lämnar statsministerposten med flaggan i topp, hyllad av sitt parti efter flera valsegrar.

– Jyrki Katainen kommer att få ett fint jobb i Europa, lovade Jean-Claude Juncker, en av toppkandidaterna för posten som EU-kommissionens ordförande, när han besökte Finland i april.

Även Jyrki Katainen är ett möjligt val till posten om EU-ledarna enas om ett kompromissförslag. Så resonerar bland annat The Economist och Financial Times. Katainen har goda vänskapsrelationer till Angela Merkel, som sitter i samma grupp i EU-parlamentet (EPP). Utmaningarna inom den finländska politiken kan till och med gynna Katainen i kampen om ordförandeposten. Som regeringschef för en bred koalitionsregering anses han kunna samarbeta med partier av olika politiska falanger, ett område där Juncker anses ha brister.

När han lämnar rodret är det Europaminister Alexander Stubb, även känd som twitter-ministern med det bländvita leendet, som i nuläget ser ut att ha bäst chanser att bli Finlands nya statsminister. Det avgörs när Samlingspartiet väljer ny ordförande på sin kongress i juni. Som Finlands stora röstkung i EU-valet med 150 000 personröster är Stubbs stjärna stigande.

Fler ministerrotationer blir det när kommunminister Henna Virkkunen nu lämnar regeringen för att bli EU-parlamentariker. I april lämnade hela Vänsterförbundet regeringen efter att ha kritiserat högerns starka avtryck på budgetförhandlingarna. Och nu hotar De gröna att lämna regeringen om den beslutar att godkänna bygget av fler kärnkraftverk.

Så här instabil har den finländska politiken inte varit sedan den ekonomiska krisen i Finland i början av nittiotalet. På twitter diskuteras Finlands politiska läge under hashtaggen #hallituskriisi (regeringskrisen).

– Det här är den historiskt största omsättningen av ministrar i en regering som sägs vara densamma. Gud vet hur många av de ursprungliga ministrarna som sitter kvar efter juni, säger professor Göran Djupsund vid universitetet Åbo Akademi.

Tidigare har Finlands regeringar suttit mandatperioden ut och personskiften på ministertaburetterna varit relativt ovanliga. Utrikesminister Ilkka Kanerva tvingades avgå efter en sms-skandal där han haft en affär med den erotiska dansaren Johanna Tukiainen. Statsminister Anneli Jäätteenmäki avgick efter att hon av valtaktiska skäl ljugit inför riksdagen om Finlands Irakpolitik. Men aldrig så här många, så här snabbt. Orsakerna till regeringsflykten är två: den ideologiskt breda regeringsbasen och Finlands krisande ekonomi.

Just ekonomin blir en stor utmaning för socialdemokraternas nya ordförande Antti Rinne, som den här veckan tillträder som Finlands nya finansminister. Rinne är jurist och har en bakgrund som fackchef, men ingen tidigare erfarenhet av vare sig riksdags- eller ministerarbete. Nu ska han bära huvudansvaret för Finlands ekonomi, som befinner sig i den djupaste krisen sedan nittiotalets recession. Ekonomin släpar långt efter de andra EU-ländernas. I euroområdet har bara Cypern och Slovenien en lägre tillväxt 2014. Köpkraften och privatkonsumtionen minskar och arbetslösheten ökar.
Rinne har lovat att satsa regeringens pengar på att stimulera ekonomin i stället för att betala av på statsskulden. Frågan är om han lyckas. Han är pressad, de tunga metall- och pappersförbund som stödde honom i valet kommer att flåsa honom i nacken. Hittills har regeringen bara tvingats ta till osthyveln och spara. Om de inte lyckas peka på en ljusning i form av ekonomisk tillväxt pekar allt på att oppositionen kommer sopa mattan med dem i riksdagsvalet 2015.

Och oppositionen har börjat gnugga händerna. Centerpartiet, nu landets största politiska parti, förespråkar nyval redan i höst med hopp om att knipa statsministerposten. Tidigare har också Sannfinländarna uttryckt liknande tankar.

– Regeringen klarar inte att både stats- och finansministern, ettan och tvåan, avgår. Då är det tack och adjö, sa oppositionspartiet Sannfinländarnas ordförande Timo Soini i april.

Om det talas om nyval i Finland är det allvar. Att upplösa riksdagen är ett starkt politiskt vapen som inte använts sedan president Urho Kekkonen tog till lösningen på 1970-talet. Om inga fler partier lämnar regeringen är det troligt att den försöker hålla ihop till valet 2015. Skulle partikartan ritas om med nuvarande opinionssiffror ser det mörkt ut för socialdemokraterna. Medan det i Sverige är moderaterna som befinner sig i kris är det tvärtom i Finland, där Samlingspartiet lyckats bli störst i de senaste valen. Frågan är om framgången fortsätter utan Jyrki Katainen.

Fakta | Socialdemokratisk kris

Opinionsläget jämfört med valresultatet 2011 (procent).

finlandsiffror