Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

»Höj lärarlöner och återinför fastighetsskatt«

Wallenberg-vd:n och välfärdsvurmaren Börje Ekholm tycker att människan har blivit en handelsvara.

Snart åker Börje Ekholm till Almedalsveckan igen. Det är ett led i Wallenbergarnas nya strategi. Om man har börjat vårda gamla och lära barnen ABC då är det lika bra att visa sig. Så tycks hjärnorna bakom Wallenbergarnas satsning i välfärdsbranschen ha resonerat när de dök upp under politikerveckan i Visby förra sommaren.

– Det är värdefullt att träffa politiker, lyssna på resonemangen och förstå det politiska språket och strukturerna.

Vi träffas på Investors kontor vid det vackra Blasieholmstorg i Stockholm. Det är dagen före nationaldagen. Vi får kaffe i stora koppar. Börje Ekholm, Investors vd, en av de bäst betalda toppdirektörerna i svenskt näringsliv, berättade för Fokus för några år sedan att han närde politikerdrömmar. Av dessa har hittills blivit intet.

Men han är en av de få börsdirektörerna som intresserar sig för politik och verkar ha en genomtänkt uppfattning om samhället och näringslivets roll.

Vilken fråga borde stå högst på agendan i valrörelsen? Svaret kommer rappt och snabbt: Företagandets villkor!

– Så förväntat, kommenterar jag.

– Vänta lite, kontrar Ekholm, lutar sig fram i soffan, drar i skjortärmarna och förtydligar: Du ska tolka det som ett paraply under vilket det ryms ett antal konkreta samhällsproblem.

På näringlivssvenska låter det så här:

– Sverige har underinvesterat i skolsystemet.

Börje Ekholm är känd för att envetet tjata om utbildningens betydelse för näringslivet. Och han talar av egen erfarenhet, för han är nämligen ordförande i KTH. Han är allvarligt bekymrad över den svenska skolan och hävdar att den traditionellt höga utbildningsnivån, som drivit framgången för svensk industri, nu kan vara ett minne blott. Vägen tillbaka måste börja tidigt. Hans mantra låter så här:

– Matematik och språk flera timmar mer på veckoschemat redan i ettan, tvåan och trean.

Det var ungefär så hans egen skolgång såg ut: låg- och mellanstadiet hemma i lilla Edsbruk, högstadiet i det lite större Gamleby och gymnasiet i Västervik.  Grunden till en möjlig klassresa ända in i Wallenbergarnas maktbolag lades kanske där.

Skolans roll för socioekonomisk rörlighet är en källa till ständig politisk debatt. Börje Ekholms bidrag till den kan låta så här:

– Skolan blir aldrig bättre än sina lärare. Höj deras löner och betala med en återinförd fastighetsskatt.

För direktör Ekholm låter det så enkelt.

– Fastighetsskatten flyttar inte och den är lätt att kräva in. Kanske kan den också användas till att finansiera äldrevården.

Låter som en dröm för en privatföretagare i välfärdsbranschen. (Investors dotterbolag Aleris bedriver äldre- och sjukvård.)

– Det är flera saker som talar för att välfärdsbranschen passar för entreprenörskap, för privata företag. Vi blir äldre och behöver vård. Vi blir rikare och kan spendera på omsorg. Ska vi ha råd behövs förnyelse och det är entreprenörer bra på. En annan fördel är att marknaden är lokal.

– Man behöver alltså inte konkurrera med kineser och indier varenda dag. Det underlättar, konstaterar han lakoniskt.

Den politiskt heta potatisen om vinst i välfärden verkar inte vara något större bekymmer för Börje Ekholm. Han tror inte att ett regeringsskifte betyder mer än att takten i privatiseringen kommer av sig ett tag.

Det hettar till i soffhörnet när jag tjatar om att en direktör, som gillar politik, inte kan vifta bort den saken hur lätt som helst.

– Välfärdsföretagen ska mätas utifrån den kvalitet man levererar. Vinst behövs för entreprenörskap, och om du gör vinst i sjukvården då är det ett kvitto på att du gör rätt.

Ett annat fel är den extrema fokuseringen på kostnader. Börje Ekholm menar att det handlar om kontroll.

– Kostnadsfokus i upphandlingar underblåser kortsiktighet i verksamheter, vilka skulle må mycket bättre om de fick tio, tjugo år på sig att verka och utvecklas. Under tiden skyfflas personalen hit och dit. Eller krassare:

– Människan har blivit en handelsvara i upphandlingssystemet.

När vi ses är det tågstrejk i Skåne.

– Ett bra exempel på systemfelet.

En av kronjuvelerna i det svenska näringslivet, Scania, noterades på Stockholmsbörsen för sista gången den 5 juni. Bolaget tillhörde i många år ett av Investors kärninnehav. Nu har det hamnat i händerna på tyska Volkswagen och jag frågar Börje Ekholm hur det känns. Han skruvar lite besvärat på sig.

– Scania är ett fantastiskt bolag med fantastiska människor. Det lilla företaget som inte förstått att det har blivit stort, svarar han undvikande. För övrigt är det inget fel på de tyska ägarna.

Så fick jag till slut ett riktigt politikersvar!

 

Lunch med Fokus | Kaffe på kontoret

Bjöd på fika: Investors vd Börje Ekholm.

Aktuell med: Har nyligen sagt hejdå till Scania, som länge varit ett av Investors kärninnehav.

Åt och drack: En halv kopp bryggkaffe.

Intervjuade: Brita-Lena Ekström, som förutom kaffet åt två finska pinnar och en dröm.

Stod för förtäringen: Investor.

Fotograferade: Mareike Timm.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera