Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

»Det stör folk att vi alltid jobbar ihop«

Filmduon och frispelarna Helena Bergström och Colin Nutley har lärt sig av sina floppar.

1990 regisserade Colin Nutley Helena Bergström i filmen »Black Jack«.

Tjugofyra år senare är de ett strävsamt äkta par som gjort fjorton filmer tillsammans. Filmer som oftast fått folkets kärlek i stora mått, men som också setts över axeln av kritikerna.

– Jag älskar människor. Jag gör filmer som uppmärksammar alla karaktärer, och vanligtvis är det något som inte intresserar kritikerna, säger Nutley.

Nu ligger det lite i luften att den nya filmen »Medicinen«, som har premiär i dag, behandlas annorlunda. Eftersom den legat färdigklippt länge har det funnits möjlighet att förhandsvisa den mer än vad som brukar vara vanligt, och även kritiker som annars brukar ogilla Nutleys filmer har lite förvånat twittrat om att »det här är ju riktigt bra«.

– Jag älskar »Medicinen«. Jag tycker det är en av de bästa filmer Colin gjort, och jag är beredd att försvara den mot allt, säger Bergström.

Nutley använder sig av en fotbollsmetafor när han talar om hur det känns att få hård kritik:

– Det gör ont, men sedan försöker man vinna nästa match.

Det märks att detta är ett samspelt par, de fyller gärna i varandras svar, de avbryter varandra för att slå fast någonting. Samtalet sker både på svenska och engelska.Nutley förstår svenska utmärkt, men han svarar hela tiden på engelska.

»Medicinen« utspelas på en stor damtidskrift. Bergström spelar en hunsad journalist som ständigt trycks ner.

– Det är en person som accepterat sin roll, som säger om sig själv att »jag har ingenting, jag har inget självförtroende«. Hon har passerat sitt bäst-före-datum. Jag tror att det här är identifierbart för många kvinnor, i det samhälle vi lever i. Jobbet, äktenskapet, samhället – det är så lätt att känna att bäst-före-datumet är förbi.

Bergströms karaktär vill tjäna lite extrapengar och deltar i ett medicinskt experiment som gäller en ny sorts lyckopiller. Plötsligt förändras hon och därmed hennes liv.

– Om du får in självförtroende, så kommer det också ut. Hade det varit i en amerikansk film hade hon släppt ut håret och plötsligt sett ut som en fotomodell. Här syns det väl mest på att hon inte längre bär lika mycket blomblusar. Det som händer, händer i hennes huvud.

Runt sig i filmen har Bergström, som alltid hos Nutley, ett starkt kvinnogäng inkluderande bland andra Ewa Fröling, Katarina Ewerlöf, Susanne Thorson och Maria Lundqvist. Den sistnämnda hör numera till Nutleys stadiga skådespelarstab, och han berättar att hon och Bergström ska spela huvudrollerna i hans nästa film, »Walking to Memphis«.

– Den utspelas tio år efter »Heartbreak Hotel«. Maria är gift med Claes Månsson, som på sin dödsbädd vill att hans aska ska spridas på Graceland. Så det blir en road movie om hur dessa två kvinnor försöker ta sig till Memphis. Planen är att åka i ett par turnébussar och ha ett litet team och kunna improvisera handlingen allteftersom, säger han.

Nutley är känd för att filma utan skriven dialog, att låta skådespelarna improvisera. Bergström säger:

– Maria och jag jobbar så bra ihop när det gäller Colins sätt att arbeta. Det kommer alltid situationer som aldrig skulle kunna skrivas, och då hittar vi hela tiden andra vägar, utan att det stör kreativiteten. Sedan skapas filmen i klipparbetet.

De är ense om att arbetssättet inte fungerade på »Angel« (med Rolf Lassgård och Bergström som en duo inom rockbranschen), som blev en stor flopp både publikt och kritikermässigt. Nutley säger:

– Idén var bra, konceptet om hur man försöker ljuga och lura sig fram. Men historien som helhet fungerade inte för publiken. Vanligtvis känner jag att publiken tar till sig mitt sätt att göra film, men med »Angel« fungerade det inte.

Vi återkommer till hur det känns när något blir sågat. Bergström:

– Det är svårt att säga vad som är ett misslyckande. Jag har mina egna värderingar kring vad som är bra. Under årens lopp finns det vissa kritiker som har sårat mig.

Både Nutley och Bergström talar om hur mycket det betyder att folk på gatan kommer fram till dem och tackar för de upplevelser deras filmer har gett dem.

– Man är den man är och man gör de filmer man vill göra, säger Nutley.

– Efter »Black Jack« kände jag att det är det här jag vill göra.

Bergström bryter in och vill göra upp med en myt.

– Det här med att jag ständigt gråter på film. Det stämmer inte, jag gråter inte mer än andra. Men det är ett uttryck som den nya generationen har ärvt, de tror att det är så.

– Och det här med att vi alltid jobbar ihop, det är också något som stör folk, säger Nutley och fortsätter:

– Vi har gjort ett val, och det är att jobba ihop.

– Ja, och vi har stått pall i alla dessa år, säger Bergström och skrattar.

Fakta | Carpaccio på Brillo

Bjuden på lunch: Colin Nutley och Helena Bergström.

Aktuella: Med filmen »Medicinen«, som Nutley regisserat och Bergström spelar huvudrollen i. Bergström ska i höst regissera komedin »En underbar jävla jul« medan Nutley förbereder roadmovien »Walking to Memphis«.

Åt och drack: Bergström åt carpaccio på oxfilé och drack Cola Zero, Nutley åt dubbel croque monsieur och drack vatten.

Stod för notan: Gunnar Rehlin.

Var: Taverna Brillo, Stockholm.

Fotograferade: Mareike Timm.

Läs mer:
Kulturkameleonten

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera