»Jag fattade direkt att jag inte kunde fuska«

Text: Arvid Jurjaks

Bild: Johan Bävman

Korvhuset i Malmö stoltserar med en meny på över 100 olika korvar. Ronnie Sandahl har under sina oräkneliga besök bara ätit en.

– Jag vet att jag har bra intuition. Jag väljer rätt från början, säger han.

Men just den här dagen är magkänslan sådär, och Ronnie Sandahl, som har sitt kontor i trappuppgången intill, tvingas för första gången välja en annan korv.

– Magsjuka, säger han efter nära en vecka av skytteltrafik mellan sängen och toaletten.

– Du har ätit nån annanstans, säger Peter Johnson med spelad misstänksamhet bakom disken, och serverar en av Sveriges nu mest omtalade unga filmregissörer en något mildare korv än vanligt.

Snart är det Sverigepremiär för filmen »Svenskjävel«, Ronnie Sandahls första långfilm. Med långfilmsdebuterande Bianca Kronlöf i huvudrollen tar sig filmen an en historia så närvarande i dag att det är märkligt att den inte berättats tidigare, nämligen den om de tiotusentals ungdomar som varje år flyr den svenska arbetsmarknaden för att jobba i Norge. Sedan jobben i Sverige successivt blivit en allt större bristvara, samtidigt som Norge boostat sin ekonomi med olja, har det skett ett skifte i maktbalansen mellan de båda länderna.

– Många norrmän ser på svenskarna på samma sätt som vi såg på finnarna som jobbade i Sverige på 1960- och 70-talen. De drack för mycket, var för högljudda, bodde för många i små lägenheter och tog vilka skitjobb som helst. Det är exakt den bilden som finns av svenskar i Norge i dag, säger Ronnie Sandahl.

Genom att flytta fokus från svenskarnas vardag som städare, butiksbiträden, kökspersonal och servitörer inne i Oslo till en privat sfär i de nyrika villaområdena strax utanför, kunde Ronnie Sandahl skapa en arena för en mer subtil skildring av makt, klass och kön.

Att den här berättelsen inte filmats tidigare tror Ronnie Sandahl beror på klass.

– Det är inte medelklassen i Stockholm som släpper iväg sina barn till Norge. Det är arbetarklass från småstäder. Och dem är det ingen som bryr sig om.

Ronnie Sandahl växte upp i Falköping. »Så jävla genomsnittlig, så oerhört svensk«, säger han om hemorten, som också var skådeplats för hans första roman, »Vi som aldrig sa hora«, från 2007.

I en chatt på Aftonbladet, där Ronnie Sandahl sedan flera år tillbaka är fast kolumnist, berättade han nyligen att allt han skriver handlar om den lilla regniga kommunen inklämd mellan Ålleberg och Mösseberg.

Till viss del även »Svenskjävel«. Till exempel pratar Dino en subtil västgötadialekt.

– Det är mitt landskap. Det är också ett väldigt bra landskap. Att jag växte upp i en vanlig svensk arbetarklasstad är något jag är väldigt glad över, säger Ronnie Sandahl.

Efter romandebuten sa han upp sig från Aftonbladet. Filmanbud på boken hade gjort honom intresserad av att själv få arbeta med film. Eftersom han saknar fullständiga gymnasiebetyg fick han lära sig hantverket på egen hand. Han lyckades få Tomas Alfredson att ställa upp som mentor och fick gå bredvid Daniel Espinosa.

Det blev två kortfilmer och ett skrotat långfilmsprojekt innan idén till »Svenskjävel« föddes. För att få finansieringen i hamn valde Ronnie Sandahl att ta lån och satsa hela sin lön i projektet. Budgeten var trots det tajt, och teamet bodde långa stunder tillsammans i Oslo, ungefär på samma sätt som de svenskar den skildrar.

Först sedan filmen vunnit priser på fyra större internationella filmfestivaler har Ronnie Sandahl börjat känna sig trygg med resultatet.

– Jag har ofta kunnat övertala folk om att få göra grejer och sen har jag lärt mig dem i efterhand. Men naturligtvis finns ett risktagande där. Jag fattade direkt att jag inte kunde fuska. Jag skulle behöva lära mig allt: repetitionstekniker, kameralinser, färglära, allt.

Det är här magen kommer in. Ronnie Sandahls bästa vän, utom möjligen just den här veckan.

– Om min magkänsla hade visat sig vara fel för den här filmen, då hade vi varit jävligt illa ute, säger han.

Ronnie Sandahl flyttade till Malmö 2012 tillsammans med hustrun Annika Marklund, dotter till författaren Liza Marklund. I somras fick paret en son tillsammans, Harry Kane Sandahl, uppkallad efter fotbollsspelaren Harry Kane i Tottenham.

– Man måste ju ge sin unge en chans att ha en ordvits i sitt namn, säger Ronnie Sandahl.

Passionen för sport återspeglas inte bara i privatlivet. I dagarna blev Ronnie Sandahl klar med ett nytt, ännu hemligt filmmanus om en stor svensk idrottsstjärna. Samtidigt arbetar han på en ny roman som utspelar sig i fotbollsvärlden.

– Det har skrivits och filmats märkligt lite om idrott som är bra. Jag tänker att det finns skäl att ändra på den saken.

FAKTA | Beef black pepper på Korvhuset

Bjuden på lunch: Ronnie Sandahl.

Aktuell med: Filmen »Svenskjävel«, som har biopremiär den 27 mars.

Åt och drack: Korven Beef black pepper med potatismos, senap och ketchup. Drack mineralvatten.

Stod för notan: Arvid Jurjaks, som åt vegankorven Frankenberger med surkål, potatismos, senap och ketchup, och drack Coca-Cola Zero.

Fotograferade: Johan Bävman, som åt en chistorra i bröd med senap och ketchup.

Var: Korvhuset på Västra Kanalgatan i Malmö.