Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Skrämda till tystnad

Hyresregleringen har högljudda försvarare inom de tjattrande klasserna.

Surdegarna i svensk politik är legio. Skolan, förstås. Ungdomsarbetslösheten. Sjukfrånvaron. Integrationspolitiken. Nedärvda från den förra regeringen men än så länge utan tydlig strategi även efter regeringsskiftet.

Svensk inrikespolitik kännetecknas av djupa och oförlösta strukturproblem. Flera av dem kräver ingrepp tvärs över flera politikområden, samt att välartikulerade särintressen tacklas. Just det betyder också att ingenting görs.

Bostadspolitiken är antagligen det mest misshandlade och mest misskötta av alla politikområden. Bostadsköerna är långa, rörligheten låg. Ungdomar kommer inte in på marknaden. Segregationen tilltar. Sysselsättning och tillväxt drabbas. Än värre lär det bli med fortsatt migration och snabb urbanisering – och för lågt byggande.

Men politiken gör skvatt intet. Den förra regeringen satte i gång störtskurar av utredningar. Men den drev igenom skatteändringar som skadade bostadsmarknadens funktionssätt. Den nya regeringen har hittills inskränkt sig till att vilja trycka in lite subventioner i ett illa fungerande system – utan att försöka rätta till de grundläggande felen. Den medicinen lär inte hjälpa.

Hur har det kunnat bli så illa? För det första har politiken splittrats upp i olika stuprör utan inbördes sammanhang. För det andra har politikerna tagits som gisslan av högljudda särintressen. Den första faktorn har medfört att ingen längre ser eller ansvarar för helheten. Den andra att ingen längre ens vågar tala för helheten.    

De stora subventionerna till byggandet avvecklades i enighet för 20 år sedan. Men branschen är fortfarande kringgärdad av snåriga regleringar. Marknaden tillåts inte styra priserna inom hyresbeståndet. Kommunernas planmonopol har skärpts, inte mildrats. Och skattesystemet har blivit än mer destruktivt, genom att det hårt bestraffar rörlighet på bostadsmarknaden. 

Politiken har fastnat mellan två system. Regleringar och detaljplaner blockerar byggandet. Boverket har visat att stora samhällsekonomiska skador kommer av att det existerande bostadsbeståndet inte utnyttjas effektivt. Likväl tillåts bevarad hyresreglering och hög reavinstskatt blockera rörlighet, både på hyresmarknaden och för ägda lägenheter. Den ena handen tycks inte alls begripa vad den andra gör.     

Vägen till en väl fungerande bostadsmarknad måste gå längs två spår: Rörligheten på den befintliga bostadsmarknaden måste öka och byggandet av nya bostäder ta fart.

Men politikerna – i båda blocken – klarar inte uppgifterna samtidigt. Alliansregeringen satt i åtta år. Den lyckades minska rörligheten inom det existerande beståndet genom att växla avskaffad fastighetsskatt mot kraftigt höjda och eviga reavinstskatter.

Den nya regeringen hade chansen att ta tag i bostadspolitiken, och åtminstone ge en bred utredning uppdrag att se till helheten. Men nu tycks man snarast vilja gå tillbaka till subventionspolitiken – utan att peta på hyresregleringen eller skatterna. Det enda nytänkandet i de hittillsvarande förslagen är att »modulhus« ska byggas för ungdomar och invandrare. Men de kan bli det dyraste boendet genom tiderna – eftersom de ska skrivas av på rekordtid.

Varför går det inte att ändra detta dysfunktionella system, som slår så hårt mot ungdomar och nyanlända, mot tillväxt och jobb? Svaret är att det har starka väktare.

Sveriges starkaste parti är »kommunpartiet« – kommunala politiker från samtliga partier. Kommunpartiet motsätter sig uppluckring av det kommunala planmonopolet, även till priset av utdragna och ineffektiva planprocesser samt lågt byggande.

Hyresregleringen har högljudda försvarare inom de tjattrande klasserna – de journalister och politruker som själva bor i de reglerade lägenheterna i Stockholms innerstad och som skyler sitt egenintresse bakom salvelsefulla tirader om att prisreglerade bostäder är en social rättighet.

Villaägare och bostadsrättsinnehavare motsätter sig, med näbbar och klor, alla tankar på fastighetsskatt, även om denna skulle växlas mot lägre reavinstskatt och lägre skatt på arbetsinkomster.       

Det är därför en politik som fungerar måste riva de existerande politiska stuprören. Det är därför den måste våga utmana särintressen.

Det är därför jag blir allt mer pessimistisk.

För övrigt hör jag på Ekot att muslimer i Sverige vill starta en islamsk bank; en som inte tar ränta. Varför det? frågar jag mig. Riksbanken har ju redan lanserat det räntefria samhället.

2 thoughts on “Skrämda till tystnad

  1. Roger Kagstedt skriver:

    Jag håller med Klas Eklund att särintresserna inom boendesektorn är sammantaget mycket starka. Jag vill ändå hävda att de två dominerande orsakerna till att det byggs för lite i Sverige och då i synnerhet i städerna, är att ”den absoluta skatteandelen” utav den totala byggproduktionskostnaden idag är strax under 60 procent idag.
    Detta medför att vi har fått ett automatiskt system som ställer upp priserna och kostnaden för boende.
    År när Boverket och Byggkostnadsforum år 2001 presenterade sin utredning, var skatteandelen ca 56 procent. Klart att regeringen inte vill ändra förutsättningar för denna intäktsmaskin! Detta är en fantastisk skattemaskin för sittande regeringar och byggbolag. Konsekvensen blir bostadsbrist – vilket är underbart för då kan man bara ställa upp priserna för boendet. .Tyvärr är det en politisk inkorrekt fråga att diskutera med de politiska partierna utan det skjuts bara fram dimridåer när skattefrågan tas upp!

    Följande fakta som finns i målet är följande;
    Skatteandelen utav byggkostnaderna enl. följande;

    Skatternas andel av produktionskostnaderna i ett flerfamiljshusprojekt enligt utredningen 2001
    Abs skatteandel utav totalkostnad
    Lönekostnad 11,99
    Material 11,96
    Byggh.kost 6,00
    Mark 2,99
    Öv kostnad 6,00
    Moms 17,00
    Total skatteandel 55,94
    2001
    Källa Boverket, Byggkostnadsforum

    Idag ser skattekostnaden i stort enligt nedan;
    •Arbetsgivareavgift 31,42 procent, plus övr. sociala försäkringar
    •Material, indirekta skatter såsom, produktions-skatter såsom energi-, miljöskatt (CO2 bla)
    •Byggherrekostnader, arbetsgivareavgift 31,42 procent, övr. sociala försäkringar samt vinstmarginal (26,5 procent bolagsskatt om byggherren går med vinst)
    •Mark, stämpelskatt, kommunala skatter & avgifter under bygget.
    •Övrig kostnad såsom maskinhyror, konsultarvoden osv.
    •Den största enskilda skatten vilket är momsen på byggproduktionen när köparen/brukaren har att slutbetala bygget.
    Momsen kan lyftas om köparen är kommersiell förvaltare av affärslokaler medan en BRF, privat hyresbostadsförvaltare eller enskild individ får betala hela momsen vid tillträdet av lägenhet/fastigheten.
    •Den kommersiella förvaltaren kan och kommer sedan att momsbelägga sin hyresfaktura till hyrestagaren på månads- eller kvartalsbasis till en kommersiell köpare och momsen är avdragsgill.

    För en privatperson som hyr så sägs det att moms utgår ju inte i hyresavgiften till en privatkund!
    Nu ingår ju momsen på inkommande fakturor inte är avdragsgill för hyresvärden vid uthyrning till privatperson och blir därför en dold avgift för hyresgästen.

    Enligt samtal med bransch föreningar inom fastighetsförvaltning hävdar de att ca 50 procent utav hyresintäkten för en privat hyresvärd är skatter!! De två huvudproblemen vad gäller bostadsbristen i Sverige är totala skattetrycket och urbaniseringen.
    Ett sätt att tackla kostnadsspiralen är en ökad effektivisering genom industrialisering av byggproduktionen. Från och med 2020 så gäller nya regler för energiförbrukning i bostäder som i det korta perspektivet ökar byggkostnaden men på längre sikt sänker driftskostnaden. Modulbyggnation är en väg att gå men det behövs en nystart inom hela boendesektorn.

  2. Ludde skriver:

    Snacka om att konstruera en ”halmgubbe” ! Den till mer än 90% borgerligt ägda dagspressen har ju i flera årtionden pumpat ut krav på avskaffandet av ”hyresregleringen”. (Som iofs ä r avskaffad sedan flera årtionden, men varför låta fakta komma i vägen…). Har Eklund öht objektiva belägg för sina rallarsvingar mot innerstadsboende ? Vet han hur mycket en nyproducerad hyreslägenhet kostar i månaden ? Vad åstadkoms med marknadshyror i det befintliga beståndet, annat än stor social oro och personlig olycka, samt accelererad förmögenhetsöverföring från de som hyr till de som äger ? Vet han inte att hyrorna är framförhandlade mellan fastighetsägarna och Hyresgästföreningen, med betydande hänsyn till lägesfaktorn ? Inte reglerade, alltså. Vill han avskaffa den fria organisationsrätten ? Skall den svage ställas ensam mot den starke ? Skall farmor Ida, 86, ställas ensam mot det koncentrerade vinstintresset hos, säg, Akelius ? Vet inte Eklund att hyresrätten är kraftigt missgynnad skattemässigt visavi andra boendeformer ? Här finns ju ett objektivt missförhållande att rida till storms mot, i st f att misskreditera dem som är längst ner i näringskedjan.

    Hur bor Eklund själv, förresten ?

Kommentarer är avstängda.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera