»Jag var en idiot som var ute och turnerade«

Text: Martin Röshammar

Bild: Bezav Mahmod

Den solbrände Lasse Holm tillbringar stora delar av sin tid i Spanien, på Costa del Sol. Han beskriver livet där som en möjlighet att pusta ut, ladda batterierna och spela golf.

Den här fredagen då vårsolen skiner, har han precis landat, kvällen före. Han liksom glider in på Ulla Winbladh och ser ut som han har full kontroll på läget.

– Möten med människor gör mig jäkligt inspirerad och jag är förgiftad av den här branschen sedan dryga 50 år tillbaka. Jag försöker vara nyfiken på ny musik och det håller mig också vital.

Energin är något av Lasse Holms signum, han som var så blyg när han var ung. Den där energin går hand i hand med att han »säger först och tänker efter sen«. Hans fru, Kerstin, som han beskriver som sin totala motpol, brukar säga till honom:

»Du måste ha lite självkritik ibland, du är som en öppen bok mot folk. Inte behöver du säga allt?«

Den 72-årige Lasse Holm rycker på axlarna och förklarar att han inte behöver bevisa någonting längre, att han har klarat av sitt race och att allt som händer i livet nu – det är bara vispgrädden på tårtan.

Det är långt från den Lasse som på 1980-talet jobbade med musik på blodigt allvar. Han beskriver det som att han var hänsynslös mot sin familj, att han var borta jämt och att det var som ett tunnelseende där det enda som syntes i slutet av tunneln var ännu en hitlåt.

– Det var ett måste. Jag tänkte inte, jag var bara tvungen. Men jag har nog haft jäkligt mycket tur i mitt liv. Hade jag inte träffat min fru hade jag säkert varit skild fem gånger. Jag är den typen av person som bara rusar på. Men jag hittade en klippa i livet, en som stod ut när det var som värst.

När Lasse Holms liv var att jobba hela nätterna för att få fram den perfekta låten eller att vara i Nederländerna med Kikki Danielsson eller i Japan med Carola, då gick Kerstin upp halv sex varje morgon för att åka till jobbet på Karolinska sjukhuset där hon var narkossjuksköterska.

– Någon annan hade sagt: Nu skiter jag i dig. Som samhället ser ut i dag hade det aldrig gått. Jag var inte med på barnens förlossningar. Jag var en idiot som var ute och turnerade. När Peter föddes var jag hemma till klockan sju på kvällen. Då sa Kerstin: Åk. Jag kom upp till Säter halv elva och kunde vara med och gigga de sista timmarna. Då föddes min son på natten. Det är så korkat.

Ibland har det känts tungt för henne när han ringt hem champagneglad i hatten med fnittrande röster omkring honom. Han ville bara berätta hur kul han hade, när hon fick ta hand om barnen.

– Det som drev mig var jakten på att lyckas. Jag ville kunna försörja mig på min musik, och Melodifestivalen blev som en affärsidé och jag vann fem gånger på elva år.

Nu kan Lasse Holm skörda frukten av de tuffa åren.

– Jag gör det bästa av varje dag. Jag går upp varje morgon och säger: I dag ska det vara kul. Jag joddlar på morgnarna, har mina gympapass och min hustru. Vi delar så mycket: skidåkningen, golfen och musiken.

Det finns sådant som gnager hos Lasse Holm. Med hjälp av sin bok »En hel massa Lasse« hittade han ett sätt att dokumentera sitt liv, inte minst för barnbarnens skull. Men han ville göra det på sina villkor. Han ville inte fläka ut allt.

– Ett liv innehåller så jäkla mycket och jag har kanske censurerat en del som jag inte vill göra offentligt. Men en annan bild än den gängse, det kan jag nog ge. Allt har inte varit så glättigt, glatt och rosenrött.

Att bilden av honom i media, särskilt under 1980-talet, var som schlagernissen Holm som skrev lite »tralala«, det svider och känns orättvist eftersom han var så noga med sin musik. Att han fortfarande är »analfabet vad gäller noter«, det tycker han är sorgligt. Att han aldrig kände något stöd från sin far, det finns också kvar som en tagg, liksom att fadern nästan var hånfull mot det sonen höll på med.

I dag drömmer Lasse Holms egen son om att kunna leva på musiken. Men sonen är »väldigt smal och jobbar med konstnärsprojekt, mycket smalare än jag som varit så folklig och bred i hela mitt liv«.

– Jag verkligen applåderar och pushar honom på grund av min egen skada från uppväxten.

Han sågar SVT som han tycker borde tänka mindre på tittarsiffror. Han tycker att Melodifestivalen är för mycket av en artisttävling som glömt bort melodierna och där allt fokus ligger på blixtar och dunder på scenen och snabba klipp.

Men musiken har honom fortfarande fast. Han är stolt över sina hitlåtar.

– Jag och Torgny Söderberg skriver en låt nu. Vi har känt varandra i 40 år och vi sitter ändå och flämtar för att vi tycker att vi hittar såna grymma hookar!

Fakta | Strömming på Ulla Winbladh

Bjuden på lunch: Lasse Holm.

Aktuell: Med boken »En hel massa Lasse«. Dessutom förknippas han ju med Melodifestivalen och Eurovision Song Contest. Den sistnämnda tävlingens final gick den 23 maj. I sommar gästar han ett antal allsångskvällar runt om i landet.

Åt och drack: Stekt strömming med potatispuré, lingonsylt och skirat smör. Kaffe och chokladtryffel efter maten.

Bjöd på lunch: Martin Röshammar som åt viltfärsbiffar.

Var: Wärdshuset Ulla Winbladh på Djurgården i Stockholm.

Fotograferade: Bezav Mahmod som även han åt viltfärsbiffar.